Träning är terapi – eller?

Borsta av sig och springa vidare, blixtsnabbt framåt..

..eller? Det sägs ju att träning är terapi och att vi inte ska grubbla, istället lägga fokus på framtiden, använda alla medel för att må bättre och släppa vårt gnag. Ja, du som hängt med förstår säkert att jag syftar på det här. TACK för alla värmande ord och berättelser om egna upplevelser av att separera. Även om vår skilsmässa är odramatisk har jag mycket att bearbeta just nu, praktiskt som mentalt. Just nu jakten på lägenhet i en stad gjord för tvåsamhet. Eller rika. Och även om jag mår bra dagtid är det mycket som kommer ikapp mig på natten. Jag somnar på ett kick, men vaknar ofta runt kl 4-5 och har svårt att somna om. Det är väl då hjärnan bearbetar allt antar jag och med tanke på inledningen – ingen stress. Inte ens mot att vara 100% lycklig.

Träning är terapi – eller?

Träningen rullar på ändå, växelvis med ett ostoppbart krut och jävlaranamma, som att all frustration bara måste ut. Ja, även glad förväntan i en märklig mix. Växelvis utan min vanliga ork p.g.a. trötthet och allt i skallen, precis som vid Terese bortgång förra året och i andra svackor. Inget konstigt med tanke på svajig sömn och som sagt – helt ok att bromsa, ja även att vila helt från träningen ibland.

Jag mår ändå bäst av rörelse, så att träning är terapi stämmer delvis tycker jag, även om det inte blir några nya rekord. På crossfitboxen dras jag med av all energi och vännerna runtomkring, vilket också är upplyftande mentalt, men på mina egna pass får min egen kropp och sinnet styra.

Så här fint var det vid gårdagens lufs runt Djurgårdskanalen. Jag är en av dom som älskar hösten och ser fram emot alla färger, här fångade jag några.

Men träning kan knappast ersätta all terapi. Jag tror ändå på att prata ut, med proffs och/eller människor man kan anförtro sig åt. Det är lätt att bli hemmablind i sin egen skalle, men absolut hjälper träning hjärnan att tänka klarare. Jag tror på en blandning av rörelse och att prata ut, plus att släppa pressen på sig själv eftersom det mentala också kräver energi. I alla fall ibland, medan en ordentlig urladdning kan vara skönt vissa gånger. Vi får inte heller glömma bort att alla funkar olika, har olika behov. Vilket är ditt just nu?

Och det pendlar verkligen upp och ner, livet och därmed behovet. Efter en natt då jag sovit som en stock är jag full av energi. Tänker förvalta den väl, både med träning, jobb, pratpromenad med en vän (= terapi 🙂 och barnen. Kram! /A

Fler relaterade lästips:

2 kommentarer
  1. Oj vad jag känner igen att vakna mellan 4-5 under min skilsmässa för några år sedan. Så jobbigt. För mig är träning som terapi i vanliga fall men under den mest jobbiga perioden kunde jag inte springa eller ta i pga all ångest inuti för det som pågick. Oro för barnen, sorg över att allt blivit som det blivit osv. För mig har det tagit lång tid att komma tillbaka träningsmässigt, jag är inte i närheten av vad jag var innan allt började bli dåligt.
    Tycker du resonerar så klokt med att släppa pressen. Vara snäll mot sig själv och låta det ta tid. Massa med kramar till dig – allt kommer bli bra – livet blir bara annorlunda och det tar tid med all förändring i livet, för alla!

    1. Tack för att du delar med dig Anna. Det känns alltid bra att inte vara ensam… och att höra om att det går att ta sig ur det med tiden! <3 🙂

      Jo, jag försöker vara snäll, men har samtidigt ett behov av att leva ut. Blandar. Stora kramar tillbaka!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras