Personligt inlägg om ett av mitt livs svåraste steg

skilsmässa

Ungefär lika konstant glad som ett torrt vin verkligen är torrt. Men på etiketten så.

En kanske märklig liknelse, haha, men hur inleder man en text om sin skilsmässa från någon man levt med i 17 år? Och det stämmer faktiskt väldigt väl – allt vin är ju blött och jag är inte alltid så glad som jag kanske ser ut. Eller, ofta är jag det ändå, bra (ibland lite väl) på att se det ljusa i tillvaron – nu trots att jag under ytan burit på jobbigt gnag i flera års tid. Och svårast har ändå beslutet och det sista steget varit. Som alltid när du ska bryta ett mönster, hur dåligt det än är för dig. Förändringar kan vara extremt påfrestande, speciellt när dom dessutom drabbar flera älskade personer runtomkring.

Lång inledning på det jag länge tänkt berätta för dig om: min och Jonas skilsmässa. Som några redan vet och jag gissar att många som följer mig här listat ut? Och nej, en skilsmässa är sällan helt smärtfri, men vår rätt odramatisk. Vi har verkligen gjort allt för att få det att funka, med två omgångar parterapi och rent praktiskt flyter allt på bra här hemma, men känslor är desto svårare att styra. Vi har helt ”enkelt” glidit ifrån varandra, fått en ”företags/kompisrelation” istället för kärleksrelation och gemensamt kommit fram till det här beslutet. Positivt trots allt, att vi är på samma plan, fortfarande vänner och löser läget ihop.

Sorgligt ändå. Att bryta upp från någon du delar så mycket med. Minnen, upplevelser, livets största sorg och glädje med. Och då syftar jag förstås på barnen, det absolut svåraste. Min största oro är att dom ska må dåligt av vår skilsmässa, men hittills har dom inte visat så mycket. Blev ledsna när vi berättade, sen har vi kunnat dela våra tankar om allt och även om dom såklart hellre vill att vi fortsätter ihop är dom tillräckligt stora för att förstå.

Nu har det inte blivit så stor förändring för någon än, mer än att vi delat på oss ett par veckor under sommaren och pratar mycket om jakten på min och barnens nya varannan-vecka-lägenhet. Det kommer säkert vara tuffare för barnen vid själva flytten, men jag tror det har varit bra för alla att inte stressa med något. Att alla haft sommaren att bearbeta separationen, att vi är öppna, frågar barnen om det är något dom vill prata om och inte hymlar med vad som händer. Dom får vara delaktiga i processen.

skilsmässa
Foton: Pär Olsson

Jag då? Kan låta hårt, men förutom att det säkerligen kommer bli tungt med tanke på barnen, ekonomiskt och praktiskt, så ser jag ljust på framtiden. Under sååå många år har vi försökt hitta tillbaka utan att det lyckats. Nu känns det som en lättnad att beslutet är taget, att vi är på gång med allt praktiskt och att både jag och Jonas är redo för en spännande nystart. Och jag tror, nej är HELT SÄKER, på att barnen blir lyckligare av två lyckliga föräldrar – även om dom inte bor ihop.

”If you have to force it, leave it. Relationships. Friendships. Yoga poses. Perfekt pony tails. Let that shit go”.

Har du gått igenom en skilsmässa? Kanske har egna föräldrar som skiljt sig eller om du gjort det själv? Hur var din upplevelse? Berätta gärna. Kram! ♥ /A

Fler lästips:

43 kommentarer
  1. Det är alltid jobbigast precis innan det slutgiltiga beslutet är taget. Då när det känns som man drunknar. När man väl hoppat och landat på fötterna och hjärnan och hjärtat lugnat sig, då kan man koncentrera sig på det viktiga. Att skapa en ny värld på sina villkor.
    Jag skiljde mig för 12 år sedan. Han tog det slutgiltiga beslutet och länge föraktade jag honom för att han ”gav upp” men jag vet att jag var orättvis, vi gav upp vårt äktenskap tillsammans. Hur vi än jobbade på äktenskapet kom vi inte ifrån att jag ville ha barn och det ville inte han. Det jag i efterhand är ledsen för är att han bröt helt. Han var feg och flydde bort. Sa inte hej då till min mamma och mina vänner. Bröt helt. Jag förstår att han säkert kändes sig tvungen att göra på det sättet för SIN skull men jag förlorade en av mina bästa vänner. Det var tyngre än att förlora min man.
    Det låter som ni är på helt rätt väg, för ER. Och det är det enda som betyder något. Självklart kommer barnens känslor, era känslor åka upp och ner men tänk vilket spännande äventyr ni har framför er! Att få bilda om er familj och er struktur till en där ni i slutändan känner er hemma och mår bra! Stort lycka till med allt!

    1. Jenny – ledsen att det slutade så tvärt för er och att du förlorade andra personer du tycker om. Tufft förstår jag, hoppas du är lycklig idag.

      Ja, det känns att vi tagit rätt beslut, även om det inte är helt lätt. Tack snälla för ditt stöd och att du delar med dig av din story!

  2. Det låter som att ni verkligen gör det bästa ni kan… Det är det svåraste beslutet jag också tagit, men jag gjorde det för mig. Nu slutade ju min historia sorgligt ändå då barnens pappa tog sitt liv. Så jag har ingen erfarenhet av en ”bra” skilsmässa… Men alla barn mår definitivt bättre av två föräldrar som mår bra på varsitt håll istället för att hålla ihop för barnens skull…

    1. Ja, Jessica, det är ett beslut som vuxit fram under flera år. Inget förhastat eller pga någon Coronapandemi.

      Åh, vilken tuff sak du har gått igenom. Stark du är. Och att du ändå bröt upp för din skull, kanske även barnens? Hoppas ni mår bra idag och jag håller med dig om sista raderna. Tack för ditt stöd!

  3. Tråkigt att höra Anna (även om jag listat ut det som trogen följare). Säker på att ni kommer fixa det hela galant. HIttar jag också någon någon gång kommer jag aldrig ta det förgivet att det håller för alltid. Det mesta brukar bli bra oavsett. Ha en härlig helg och kram från en trogen bloggläsare/instaföljare.

  4. Oj, alla styrkekramar till dig och din familj 💕💕💕 Du verkar utåt stark men ta dig oxå tid att sörja och gråta. Res dig och gå vidare, stärkt av vetskapen att vad som än händer kom du ut hel på andra sidan. Lite trasig i kanterna men hel 💕 Tusen kramar 💕💕💕

  5. Åh, vad kämpigt. Men det låter som ett genomtänkt beslut, och ni kommer att få varsitt roligt nytt liv med nya äventyr. Barnen kommer säkert få lika mycket kärlek som nu, om inte mer. Så grattis och lycka till!

  6. Tack för din delning. Jag var med om en skilsmässa som barn. Men då var jag ju 17-18 år och hade själv hamnat i ett missbruk. Pappa var en periodare. Mamma stor konsument, hon sa innan hon gick bort att hon också var en alkoholist. Fast jag såg henne inte så. Jag själv blev en och har läst väldigt mycket om alkoholism. Bloggar om det och även att vara ett vuxet barn. Lever i hop med en fästmö, fast vi lever nästan som syskon. På ett sätt älskar jag henne på ett sätt så kan jag vilja leva själv. Vi har ju som tur är inga barn. Hon har ett sedan tidigare ett barn.
    Fast jag tycker att det är bättre att barnen har två lyckliga föräldrar på varsitt håll.Bonus dotterns pappa bryr sig mer om sin nya kvinnas barn än om sitt eget. Fast själv vill jag inte ta någon sådan plats att vara pappa. Utan jag kan vara till stöd och hands om hon behöver hjälp.

  7. Tack för ditt ärliga inlägg. Jag har själv fram och tillbaka tänkt på att skilja mig i ca ett år. Har inte pratat med min man om detta då jag är så feg men vet att jag måste. Tänker hela tiden att jag själv ska komma fram till vad jag vill men detta är kanske inte ett beslut man ska göra det med utan prata om tillsammans. Känner mig så velig då vi definitivt har bra stunder medans andra inte ger mig ngt.

    Tack för att du delar med dig.

  8. Vi är inte riktigt där ännu, i skilsmässa alltså lltsom oftast tror jag att det är dit vi är på väg.
    Lite som er. Allt fungerar rent praktiskt men känslorna är annorlunda. Allt flyter på, fast det nöter i hjärtat av att något är fel, allt är samma och ändå helt förändrat! Än så länge måste vardagen för de små gå först, vi kämpar vidare ett tag till. Vi är inte där i beslutet i att ta steget isär.
    Tack för att du delar med sig av sitt liv! Även när det är svårt! Så viktigt att visa alla delar, i alla fall litegrann.
    Lycka till med ditt nya kapitel!!

    1. Annelie – alla förhållande är ju olika, så jag rekommenderar ändå parterapi om ni inte provat. För oss kändes det i alla fall som att vi hade gjort allt vi kunnat för att försöka hitta tillbaka efter det. Dom är duktiga, men ibland funkar det inte ändå.

      Tack själv för att DU delar med dig och stöttar. Det betyder mycket. KRAM och lycka till du med!

  9. Jag beundrar er för att ni vågar ta det steget. Starkt av er, och det är fint att läsa hur ni låter barnen vara med i processen även om det stundtals säkert är oerhört jobbigt för er alla. Har ingen erfarenhet själv, men goda vänner har genomgått skilsmässor och på vitt skilda sätt. Det är lätt att stå på sidan och ha åsikter, men jag tror att ert sätt och ert sätt att ta ansvar för relationen är en bra väg inför framtiden(om man kan säga så).

    Svamlig kommentar, men jag vill bara skicka kärlek i cyberspace från en trogen läsare. All lycka till dig!

  10. Man kan få känslan av att vara en skurk, som gör detta för barnen. Men man vet att man gjort allt i sin makt och det är viktigare att vara sann mot barnen och sig själv. Ni hade säkert kunna leva ihop ytterligare några år.. som vänner… ”för barnens skull”… Men för vem är det rätt?
    Jag är säker på att det kommer gå bra ❤️
    Bröt upp från ett långt förhållande när barnet var 3 år. Allt gick bra och barnet har klarat allt jättebra. Värst för en själv… Att va utan varannan vecka. Men då kan man koncentrera sig på träningen och vara förälder när barnen är hemma. Kram

  11. Lycka till med ditt nya liv. Ja jag va en av dom som har känt det på mig och nästan va på väg att fråga men det skulle ju vara opassande. Kan tänka mig att det har varit och kommer att vara en jobbig process men så länge barnen mår bra så klarar man ju det mesta. Kram.

  12. Det kunde varit jag som skrev det du skrev..
    Efter mååånga års vetskap om att vi måste göra något åt vår relation så tog vi steget.
    Ett gemensamt beslut resulterade i att jag flyttade och dottern bor nu varannan vecka hos 2 glada föräldrar.
    Vi hade helt enkelt fastnat i vardagens ekorrhjul och blivit medberoende i varandras brister.
    Dottern jublade av glädje när vi berättade för henne att mamma skulle flytta. Det säger ju en hel del om hur hon märkt hur vi mådde.
    Allt gick väldigt fort, från beslut om att leta lägenhet till att jag hade nycklar i handen tog det 14 dagar..
    Har bott här i en månad nu och det känns hur naturligt som helst. Konstigt att man kan vänja sig så fort efter 23 år av tvåsamhet. Men så skönt att få ha det som jag vill.
    Hoppas du slipper vänta allt för länge på ditt boende. Man vill ju bara starta på nytt när veslutet är taget.

    1. Åh, tack för att du delar med dig av din erfarenhet Lisa! Glad för er och att höra att det är fler i samma situation som verkligen mår bättre efter ett sådant här stort steg.
      Ja, vi jobbar för fullt på boendefrågan just nu. Inte det lättaste i den här stan, men det löser sig.

  13. Hej!
    Vill bara tacka för alla inspirerande träningstips! Jag sparar o sparar o följer o snappar upp!
    Och så detta senaste. Så igenkännande!
    Har en liknande situation. Jag har blivit en bättre människa. Det blir bra! Och träningen har fått mig att må bra igenom och ur situationen! Den är bara bäst! Tack för alla underbara träningstips -verkligen! 💪🏼/Catharina

  14. Hoppas du landar fint efter denna tuffa del av livet.

    Jag hade också mina aningar, men det är svårt att ta in, när man sett er energi, som kanske successivt riktats åt andra håll.

    Fick ju träffa er båda på Rhodos för snart tre år sen för träningsinspiration 🏃‍♀️, och fina samtal med dig om mycket ”annat” också 💚.

    Får se om våra vägar åter korsas någon gång.

  15. Hej, jag är Nira Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år slog han upp med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av min kärlek till honom, Jag bad honom med allt, jag gav löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformell som skulle kunna hjälpa mig att trolla för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde på trollformel, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade trollformulären, och han sa att det inte var något problem att allt kommer att vara okej före tre dagar, att mitt ex kommer att återvända till mig innan tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande den andra dagen var klockan 16.00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom, det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett relationsproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla trollformeln som hjälpte mig med mitt eget problem. e-post: [email protected] du kan skicka e-post till honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat ärende.
    1) Love Spells
    2) Förlorade kärleksformer
    3) Skilsmässor
    4) Äktenskapstavlar
    5) Bindande stavning.
    6) Breakup Spells
    7) Förvisa en tidigare älskare
    8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
    9) vill tillfredsställa din älskare
    10) bot för någon av de sjukdomar som du lider av
    Kontakta den här stora mannen om du har några problem för en hållbar lösning
    via [email protected] Whatsapp +2348136951551 Viber +2348136951551

  16. Jag är en trogen följare och hade detta på känn. Tårarna trillar när jag läser ditt inlägg. Jag själv är gift sedan 20 år och hartvå vuxna barn 20 och 23 år. Jag förstår känslan att man glider i från varandra. Jag och min man gör det ibland men hittar tillbka. Än så länge i alla fall. Det kommer gå toppen för er. Du är så fin med era barn. Det är så viktigt att prata, prata och prata. Även om de ger sken av att inte vilja så får man försöka lirka lite.
    Stor kram! Du är en sann inspirationskälla. 💕

    1. Hej Anne! Vad fin du är, jag blir helt rörd. Tack snälla för att du delar med dig, är glad för er skull. Verkar vara meningen att ni ska vara tillsammans. Vi är i ett annat läge, det handlar om mer än att glida ifrån varandra, men vi är fortfarande vänner. Och pratat har vi gjort, något som bl.a. lett till det här beslutet.

      STOR KRAM tillbaka och TACK för ditt stöd! <3

  17. Massa styrkekramar till dig och resten av familjen ❤️ ❤️❤️
    Att skiljas är så otroligt sorgligt men ibland blir det så tyvärr. Jag skildes efter 18år.
    Mina barn har haft det tufft med 2 icke kommunikativa föräldrar som verkligen inte lyckades göra det bästa för barnen. Det har fått tråkiga konsekvenser men dom mår okej idag.
    Jag och barnen har bott trångt och dom har alltid tyckt att vi har haft det mysigt och ett tryggt hem.
    Alla kompisar har varit välkomna trots liten yta.

    Bra kommunikation mellan föräldrar om barnen är nyckeln tror jag men det finns ju inga färdiga recept 🤗
    Så länge ni gör allt för att barnen ska må så bra som möjligt med två hem, så kommer allt gå bra.
    Du verkar vara en klok och modern människa och det är säkert barnens pappa också 🙏🏽

    1. Tack snälla Cissi för att du delar med dig. Jag är ledsen att dina barn – och förmodligen du med – haft det så tufft. Men låter ändå som ni fått ett varmt, öppet och fint hem, det viktigaste. KRAM och tack för ditt stöd! <3

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras