Hur jag lärde mig älska backintervaller

Backintervaller!?

Du som hängt med ett tag har kanske sett att jag gillar backintervaller lite mer än andra slags löpintervaller? Varför och lite om hur jag lärt mig älska backintervaller berättar jag här.

Hur jag lärt mig älska backintervaller?

1. Jag hade inget val, haha. Om jag skulle springa från/till Lassebacken här i Jorm var det uppför som gällde, antingen upp i skogen eller från landsvägen. Och du blir ju bra på det du tränar och det du är bra på tycker du är kul, right?
2. Jag tycker lika mycket om styrketräning som konditionsträning. Backintervaller ger en bra mix.
3. Enkelt. Alltså i teorin. Du behöver ingen klocka, utan kan bara räkna antalet rusher uppför. Ett tips är att lägga en sten/dra ett streck i marken eller liknande varje gång du kommer upp på toppen av backen, om det är svårt att komma ihåg.
4. Effektivt. Du får garanterat bra träning, om så gående uppför. Pulsen ökar snabbt och benen får jobba ordentligt.
5. Mer skonsamt för knäna. Men inte lika bra utför, så då kan det vara en god idé att gå ner om du har knäproblem. Det här har varit den löpning jag smygstartat med dom gånger mitt eget strulat.
6. Efter varje tung uppförsbacke kommer flow utför. Underbart med fart och frihetskänsla!

Här kan du läsa mer om fördelar med backintervaller, tekniktips och träningsupplägg.

Igår morse startade jag upp veckan med 12 starka vändor längs Kvarntjärnsvägen efter en vilodag. Vägen där mitt löparliv föddes för en herrans massa år sen. Vackert, brant och svettigt innan en dag med firande av Hampus. Gillar du backinterrvaller? Kram! /A

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras