Att vara en perfekt förälder – illusionen och verkligheten

”När JAG får barn ska jag..”

Du som också är förälder – hade du också en bild av hur du skulle bli en perfekt förälder? Eller av hur du ska vara när du blir det? Vad du ska göra som inte dina egna eller andra mammor och pappor gör? Det hade jag. Och visst, somliga saker blev som jag tänkt, men långt ifrån allt.

Det är som en helt ny värld som öppnas när man får barn. Fantastiskt häftigt, överrumplande och utmanande. Väldigt få saker går att förutspå om sig själv och det/dom små liven. Dessutom är vi ju fortfarande unika individer med somlig likheter, men vissa olikheter gällande behov och livssituation. Därför kan vi börja med att STRYKA påståendet om att det finns en perfekt förälder. Eller, jo – oftast är det den DU redan är! Kärlek och omtanke räcker gott, sen är det inte alltid så lätt när yttre faktorer som stress, sömnbrist och annat kommer in, hur välförberedda vi än är. Felsteg ingår i föräldraskapet. Liksom att det blir helt annorlunda mot din plan.

att vara förälder
Flera avföljde mig efter ett sponsrat inlägg för Nestles flingor igår och jag tänker att orsaken är just detta – bilden av den perfekta föräldern som INTE ger sina barn choklad på morgonen?

Att vara en perfekt förälder – illusionen och verkligheten

Före jag blev mamma:

  • Jag ska alltid leka med mina barn.
  • Inte tjata, skrika på- eller ha massa tråkiga regler.
  • Jag kommer inte skämma bort dom med onödiga prylar.
  • Bara tillåta godis och andra sockrade produkter på lördagar.
  • Laga all mat från grunden med bra råvaror.
  • De ska få gå på alla aktiviteter de önskar.
  • Jag ska alltid sätta barnen före mig.

Efter jag blivit mamma:

  • Jag dör av tristess när det kommer till rollekar (men spela spel och mer fysiska aktiviteter älskar jag fortfarande, typ hinderbanor, åka skidor, skridskor etc.).
  • Helt oundvikligt att inte sätta gränser, blossa upp ibland eller tjata. Ibland finns säkert bättre metoder, men tröttheten tar över och då blir det onödigt högljutt.
  • Det finns en ostoppbar njutning i att se dom man älskar bli glada, tror du vet vad jag menar. Och även om jag vet att ”det bara är 2 månader till jul” går det ibland inte att låta bli att köpa den där platsmackapären.
  • Planen om lördagsgodis gick fint tills det pötsligt dök upp kalas, halloween, kompisar som bjuder o.s.v. Och ”får storebrorsan måste ju de små få”. Ta ett helt sommarlov på det, där glass känns som en viktig ingrediens. Dessutom vill jag inte göra mina barn rädda för olika livsmedel med tanke på hur vanligt det är med olika ätstörningar. Hellre typisk ”onyttiga” ärbarheter än ett liv med det.
  • Lämna, jobba, hämta och DÄR tog både tid och energi slut. Alla är griniga och hungriga och maten måste fixas fort. Löser det med storkok när möjligheten finns, annars är halvfabrikat enkelt att ta till. Och inte livsfarligt heller.
  • Plötsligt är ALLA kvällar bokade av barnens olika sporter. Ingen är mer glad över det än jag som vill att rörelse ska vara en naturlig del av livet för mina barn, men mer går inte att få in i schemat. Dom blir dock allt mer självgående här.
  • Barnen har och förblir ha min högsta prioritet, men utan tid för mig själv skulle jag aldrig vara den där ”lekfulla och glada” mamman som jag vill. Därför måste jag även ge mig själv möjlighet att fylla på med energi.
Att barnen får leka av sig är viktigt för mig, liksom att jag får göra det själv. Ibland på samma gång, ibland var för sig. Kampan är en bra plats för det och under semestertid blir allt enklare.

Igår liftade minstingarna med min bror upp till Östersund för att sen resa vidare till sin mormor och morfar i Jorm. Det blir tomt utan dom, men samtidigt tid att hinna jobba undan inför sommaren, göra annat och få längta lite. Som sagt, en så kallad perfekt förälder kan behöva lite distans från sina älsklingar ibland.

Känner du igen dig i några förväntningar på att vara en perfekt förälder? Kram! /A

2 kommentarer
  1. Känns fel att fråga, men är du ensamstående förälder nu? Är super imponerad på hur du får barn, jobb, träning och livet att klaffa. Och hur ärligt du skildrar vardagen. Läst din blogg i många år, och ser alltid fram emot dina uppdateringar. Känns lite personligt men det var jätte längesedan du nämnde Jonas ( vilket jag först insåg idag)) och jag ville bara säga att jag hoppas att allt är ok och att du får avlastning och bra stöd – hur situationen än ser ut. Kram från en trogen läsare …

    1. Inga frågor är fel Kristina.. 😉

      Nej, har fortfarande delad vårdnad, men är den som är hemma mest då min ex-man reser mycket. Så ser det ut idag då vi fortfarande har delad ekonomi och han drar in mest, men kan ändras framöver då vi flyttar isär. Så, då vet du status här hemma. Tack snälla för din omtanke. Jag är omgiven av fin vänner och barnen börjar bli stora nu, så allt går lättare.

      Stor kram tillbaka! <3

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras