Tatuering med känslostarka minnen

tatuering

”Se inte tillbaka. Du ska inte åt det hållet..”

..och liknande budskap – OM inte via en tuff tatuering? Nja, jag håller inte med annars heller. Det ligger så mycket Jante i att alltid bita ihop, inte få vara ledsen, arg och besviken. Att lägga locket på och glömma det som är jobbigt, speciellt när det kommer till känslor. Nu börjar det i och för sig bli mer accepterat att öppna upp, att prata om sina problem och livskriser, men inte helt.

Jag är själv expert på att stänga av och köra på. Bra förmåga ibland, speciellt när man har 4 barn som behöver en, men ”skiten under mattan” försvinner ju inte. Den måste bearbetas för att försvinna och somliga svårigheter vill jag alltid ha kvar.

tatuering

Ok, inte själva smärtan kanske. Och då menar jag inte det ”ilskna biet som fastnat i huden”, min känsla när denna tatuering gjordes, utan smärtan av att förlora inte bara ett – eller i vårt fall TVÅ – barn. Jag vill aldrig glömma änglaungarna Hampus och Jonna, vilket jag inte heller kommer göra nu, med deras ständiga närvaro på mina handleder.

Till sommaren fyller änglarnas trillingbror Hugo 15 år, så det var på tiden att få dit den tatuering jag velat sen låååång tid tillbaka. En positiv grej med Coronakris och en annan kris jag går igenom just nu är ändå insikten om vad/vilka som är viktigast och att skynda förverkliga det man vill. Och jag tycker Robban på Huckreberry Tatoo fick till min tatuering precis så som jag önskat. Inte ”tycka-synd-om-gullig”, jag är klar med den fasen (mycket tack vare Hugo och mina andra mirakel), men ändå en symbol för de båda älskade änglarna som även hör ihop. Plus kärlek och frihet över lag, det absolut bästa jag vet här i livet i olika former.

Har du någon tatuering? Lustigt det där, för precis som när jag ville bli gravid ser jag nu tatueringar överallt och funderar över deras eventuella bakgrundstory. Berätta gärna din om du har en. Kram! ♥/A

10 kommentarer
    1. Tack Pilla! Och jag förstår. Hade nog inte heller tatuerat mig om inte pga att den betyder något stort för mig, men jag förstår ändå andra som gör det bara för att det är snyggt. Vi är olika, bra det. Kram!

      1. Gjorde en tatuering på impuls vid en semesterresa till Dublin när jag var 21. Min dåvarande kille skulle tatuera sig dagen efter och jag ” ville också”. Dagen innan var vi på ett känt destilleri och en text på latin flög över skärmen ”sine metu” = utan rädsla. Kände att det kunde vara bra påminna sig om att möta livet med lite mindre rädsla och sedan dess pryder den min fot. Den är liten så jag glömmer oftast bort den, under sommaren gör den sig mer påmind. Kommer nog inte göra nån mer, men jag är väldigt nöjd över min spontana tatuering och har varit sen jag gjorde den (är 34 nu).

  1. Jag har tre. Ett porträtt på sonen som reser sig ur sin rullstol. (kommer tyvärr aldrig hända) på underarmen. Barnens och hundens namn på revbenen och italienska kartan på andra underarmen. För det är där jag gör hemma.
    Dina tatueringar blev superfina.

  2. Jag har en, rätt stor drake på min högra höft. Den symboliserar mina barn, min stora snälla drake (hans kinesiska namn), min mellandrake (född i drakens år, 2012) och lilla draköverraskningen som jag stred som en drake för att få behålla (min man ville inte) ❤ Tog sex timmar att göra, lika lång tid som min första förlossning, och jag gjorde den 364 dagar innan mellanbarnet kom till världen. Så mycket symbolik i den.

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras