Springa Marathon eller inte? För- och nackdelar

Startklar för marathon – eller?

För att göra en lång historia kort fick jag en inbjudan av Helsingborg Marathon med posten i torsdags. Vilket visade sig vara en HALV marathon när jag läste lite noggrannare dagen efter, alltså 21 kilometer istället för 42. Tankarna hade dock redan hunnit börjat spinna, ”ska jag eller inte?”. Min inställning till löplopp är nämligen extremt tudelad efter allt jag har bakom mig. Och ett såpass långt lopp kräver sin träning.

Jag är igång med löpning mer eller mindre året om, men hade behövt några långpass uppåt 2-3 mil för att förbereda kroppen inför att springa marathon. För att minska skaderisken och få en härligare loppupplevelse. Sist jag sprang Helsingborg Marathon hade jag tränat mycket, kört några kortare lopp innan och kunde njuta av stämningen och den vackra banan. Dessutom utan skador eller skavanker efteråt. Nu har jag inte sprungit mer än 12 km på över ett år och är inte lika säker på vad jag vill.

När det visade sig vara en halvmara var det däremot solklart att jag är med om allt kring barnen, resa dit o.s.v. klaffar den 5 september. Jag hinner gott och väl förbereda mig, dessutom utan mental press eftersom jag gillar halvmaradistansen. 21 kilometer är rimligt och njutbart i den löpform jag är just nu. Men för dig som känner igen dig i valet och kvalet inför att springa marathon eller något annat långlopp har jag ändå listat mina för- och nackdelar.

Springa marathon eller inte? För- och nackdelar

För:

  • Träningsmotivation. Visst är jag igång oavsett mål eller inte, men även om jag känner till löpningens fysiska och mentala fördelar känns det mer konkret med ett lopp att sikta på. Livet är långt (förhoppningsvis), medan ett tidsbestämt mål känns mer tabart.
  • Riktlinje. Hör ihop med punkten ovan, men utan mål kan jag känna mig splittrad. Gillar att vara fri och variera träningen, något jag gör även med ett löplopp framför mig, men den blir ändå mitt fokus. Loppet ger yogan och styrketräningen en helt annan mening, att hålla mig skadefri och ge kraft till löpningen. Läs mer om träningsupplägg inför en mara här.
  • Långpasslyckan. Det ÄR en speciell grej att springa lugnt och långt. Mer om knep för att skapa härliga långpass kan du läsa här.
  • Utveckling. Att sikta på förbättring och hela tiden springa längre och längre ger såklart fysiska resultat. Det är häftigt att känna hur kroppen orkar mer och mer, hur gränsen för vad som är tufft flyttas. Alltså även en kick för självförtroendet och frihetskänslan att ta sig fram av egen maskin.
  • Löpfest. Jag älskar stämningen vid lopp. Absolut jobbigt med all nervositet, men mina upplevelser är att jag känner gemenskap med likasinnade, blir fantastiskt GLAD av massa pepp från publik och medspringande. Jag uppskattar lyxen av full service med uppmätt bana och energidepåer. Medalj på det och en ”jag-klarar-f*ing-allt”-känsla i målet.

Mot:

  • Stress. Är man redan stressad med annat gnag kan det kännas som ytterligare en press att få in sina långpass. Att inte kunna gå på känsla vid träningen i samma utsträckning, alltså om loppet är viktigt för en. Har du dessutom en tävlingsskalle blir det ännu mer jakt efter förbättring. Det är främsta anledningen till att jag är tveksam, då jag redan har en förmåga att pressa mig själv hårt på flera plan. På gott och ont. 2016 var jag t.ex. väl förberedd fysiskt, men ställde ändå in loppet eftersom jag inte mådde bra av min egna mentala press.
  • Projekt. Dels krävs det sin planerade träningen inför ett långlopp om man vill ha en positiv upplevelse, dels gör en eventuell resa, boka boende m.m. det. Kan vara stressande att få in i en redan full agenda.
  • Skaderisk. Att nöta löpning länge är såklart påfrestande för kroppen. Har du som mig gamla skavanker eller skador är det alltid en risk att dom kommer tillbaka. Är det värt en dags tävling eller inte? Kan vara om belöningen är större, men alltid en övervägning.
  • Tidskrävande träning. Hade tänkt att skriva ”tråkigt att vara ute i flera timmar och springa på egen hand”, utan min saknade löparkompis Terese eller någon annan. Men kom på att det klarar jag. Lång tid för att lyssna på poddar och jogga upptäcktsrundor vore nice, men som sagt – långpassen tar sin tid.
  • Osäkerhet. Som i punkten ovan, ”håller min kropp för ett långlopp”, men i rådande Coronatider även om loppet ens blir av? Träning är aldrig bortkastat, men att känna sig stressad i onödan är.

Så, vad vore mitt val?

Förmodligen ”JA”, även om det gällde en hel marathon. Jag tycker fördelarna klart överväger nackdelarna och idag kan jag hantera min prestationsnisse. Men en halvmara känns lugnare, så jag springer gärna vidare mot den och livet i största allmänhet.

Apropå sista punkten, ”blir det ens något lopp” i rådande tider vill jag tipsa dig med loppabstinens om Länge Leve Loppet – ett samarbete för folkhälsa mellan Sverige Springer, Marathongruppen, Jogg och Aktivitus.

”Även om ordinarie lopp ställs in på kan du tävla i virtuella Länge Leve Loppet. Varje söndag i april. Du väljer plats och mellan 2,5 km, 5 km, 10 km, 21 km eller 42 km. Reggar allt på Jogg mellan midnatt och midnatt. Lägg med en motiverande kommentar du har chans att vinna fina priser.”

Kanske något för dig att prova om du inte ska springa marathon eller har något annat lopp inplanerat längre fram? Kram! /A

1 kommentar

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras