Kravet på konstant träningsglädje är för stort

Det här med träningsglädje.

Ordet (och även en bra blogg) som jag tolkar = att känna glädje inför/under/efter sin träning, men inte nödvändigtvis allt av detta eller så att din träningsglädje syns utanpå. Har du tänkt på alla stora smajl i sociala medier under träningspass, förmodligen i syfte att locka fler till att träna? Hos mig med ibland? Känslouttryck som snarare kan bli en press hos den som inte har samma brinnande intresse för träning och/eller rörelse? För ”är det så man måste känna/se ut när man tränar? Är det fel på mig annars? Eller träningsformen?”.

Elin Bjärkstedt skrev ett så bra inlägg på Instagram om träningsglädje som jag vill sprida vidare. Till dig som behöver känna att träning är för ALLA – även om det inte är ens största passion i livet:

”Vi som tillhör lyckrafolket och bebor endorfinjunkisarnas och mjölksyrans rike försöker ofta nå de ofrälse genom att prata om träningsglädje. Vi borde sluta med det och nämna vår religion vid dess rätta namn. Ett åtagande är vad det är. Ibland blir vi väldigt glada av vårt åtagande. Tillfredställda och känner en kort glimt av lycka. Men att ställa krav på att vi ska känna träningsglädje hela tiden är att lägga ett för stort krav på oss och de vi vill övervinna till vår tro.

Motion och träning får inte bara bli något för de lyckligt utvalda, det måste vara för alla; surkart och deppiga och motvilliga också. Ibland är jag skittrött på träning, men jag gör ändå, och min styrka är att jag aldrig slutat. Träningsglädje för mig är inte filtrat, leende i thigts, det ären snorloska i skogen, ett bra drag i tights sönderrivna på låren och en gemenskap kring ett tungt däck som måste vältas. Därför kommer detta konto fortsätta vara rätt tråkigt. Så att alla typer av människor ska känna sig välkomna. Bilden är på en person som älskar träning. Ibland.”

Följ Elin här för mer inspiration från det ofiltrerade träningslivet med glimen i ögat.

Jag skriver under på Elins ord, även om du kommer fortsätta få endel smajl i mina kanaler eftersom det är så jag oftast känner, men bilderna är tagna före, mellan eller efter min egen träning. Och visst är jag nörd nog att längta till majoriteten av mina pass, men oftast tänker jag inte alls utan kör på rutin och då och då kickar jag iväg mig själv med tanke på allt runtomkring. Eller skiter i träningen. Allt är fullt normalt, även för ett frälst träningsfreak.

När det gäller att inspirera andra tänker jag att det är bra att visa bredd. Jag ser sammanbiten ut på vissa bilder, skriver om det som är jobbigt och svårt, men även guldstunderna. Oavsett tror jag på att plocka bort alla måsten kring träning. Röra på kroppen behöver alla, men inte träna även om det ger många positiva effekter och samma knep jag använder för att ge barnen rörelse- och träningsglädje funkar för oss vuxna. Håller du med?

Kram! /A

2 kommentarer
  1. Det är ju så många som säger ”man ångrar aldrig ett genomfört träningspass”, men jag har börjat säga/tänka tvärtom, ”man ångrar aldrig ett inställt träningspass”, för så är det för mig, är det något som gnager så är det oftast en anledning. Jag har fler friskdagar, mer motivation och mer längtan till träning med detta tänk!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras