Bakom kulisserna på Cancergalan – #tillsammansmotcancer

”Mamma, jag kollade efter dig på TV, men såg dig inte..”

”Men jag såg Terese! Grät du då? Och varför var du inte med och sprang för Terese i TV?”. Jonna hade inte somnat än när jag kom hem från Cancergalan i förrgår kväll och frågorna var många.

”Jag satt mitt bland massa folk, så det var därför du inte såg mig. Och ja, jag grät jättemycket hela kvällen, men jag minns inte. Kunde inte vara med och springa den gången..” började jag.

”Fast du springer ju för Terese VARJE dag!” avbröt Jonna som tror att jag springer varje gång jag går utanför dörren. Stämmer inte riktigt, men nog är min vän med mig i tankarna väldigt ofta. Kanske inte tillräckligt dock, för det är verkligen som en damm av undanstoppat inom mig. Saker som jag inte orkar/hinner bearbeta och ur en positiv vinkel – bra att gå vidare, utan att för den skull älska mindre eller glömma. Antar att det är en överlevnadsstrategi jag lärt mig efter allt som varit med mina änglaungar. Men när jag väl tillåter- och tar mig tid att känna efter är det även skönt att lite av allt rinner ut – som på Cancergalan.

Bakom kulisserna på Cancergalan

Dels kom jag inte hem från Jorm förrän kvällen innan (där shoppingmöjligheterna är obefintliga), dels hade jag skjutit upp både klädval och känslor in i det sista. Dresscode för Cancergalan var ”färgglatt” och eftersom Terese älsklingsfärg är rosa ville jag hitta något i den nyansen. Det fick bli en spontan tur till Fältöversten där jag hittade en ceriserosa polo med nya accessoarer.

Kanske inte den glammigaste galaklädseln, men jag försökte blinga till med nya örhängen och ett hårspänne som jag inte fick till på något snyggt sätt. Det blev Jonna glad för istället som du ser på översta bilden. Och medan jag fixade mig kom nervositeten smygande. Jag visste redan då att det skulle bli en känslostark kväll, svårt att fly undan sådär på plats, men samtidigt spännande och oerhört viktig.

#tillsammansmotcancer

Tyvärr ingen bild på dom, det kändes liksom inte läge, men när jag väl hittat till Hovet mötte jag först upp Johanna, Helena och Glenn. En av Terese äldsta och närmaste vänner, Helena som startat insamlingen #springförterese och Glenn – Terese man. Dom hade varit där sen lunchtid för genrep och var redan trötta efter att berätta om sin sorg och efter tunga möten med andra drabbade. Jag kan knappt föreställa mig. Senare fick jag även chansen att ge Jane en kram, ännu en av Terese nära vänner och fotograf av hennes böcker som du kanske sett? Och Martina kom till förminglet som bjöd på musik, mumsiga smårätter och gripande tal. Därefter förflyttade vi oss till Annexet där själva galan hölls.

Här fick vi instruktioner om att applådera, inte minst cancerforskarna och även efter de mest sorliga livsberättelserna. Samtliga hjältar. Vi avråddes även till att fota, varför detta är den enda bilden jag kan visa dig från sändningstiden, vid en reklampaus. Blixtarna skulle störa annars. Bra ändå för att kunna vara totalt närvarande och verkligen ta in allt, vilket jag också gjorde.

Redan vid klipp 1 från en cancersjuk rullade tårarna och så fortsatte det. Visst har Cancergalan alltid varit jobbig att se, men nu när jag kan relatera till älskade Terese och hennes familj kommer det ännu närmare. Och sådär på plats vid livesändning – så verkligt. Gripande. Ett paket näsdukar gick åt, inte minst vid inslaget om Terese. Samtidigt visade de så positiva filmklipp av henne – precis den sprudlande, levnadsglada tjej jag känner. Det gjorde mig ändå glad. Det är så jag vill minnas min vän och hoppas att alla andra också gör.

Många glada bilder och det VAR verkligen en kul kväll. Häftigt att vara med på ett så stort arrangemang, fint att återse vänner och bekanta, smygkika på kändisar, lyssna på vacker musik och äta gott. Precis sånt som jag tänker att Terese och andra drabbade vill att vi runtomkring ska. Ändå med en djupt allvar i luften och knappast ett öga torrt under själva galan.

En av killarna som var med under inslagen med cancersjuka satt bredvid mig. Och jag ångrar mig så in i norden att jag inte gav honom en kram, eller åtminstone klapp på axeln, efter klippet där han var med. Om han/du råkar läsa detta – här får du en digital, så lovar jag en IRL om vi ses igen.

Just som en av tjejerna i inslagen nämnde är det svårt för folk runtomkring att veta hur man ska bemöta någon som är/varit dödssjuk, men ALLT är rätt. Ord, beröring eller ett leende. Jag är extremt glad att jag vågade möta Terese på sjukhuset, berätta hur fantastisk hon är, hur mycket hon betyder för mig, krama hennes hand, ge en puss i pannan, säga ”vi ses!” (även om långt senare)..♥

Nja, det finns mycket sorg kvar och kommer förmodligen alltid att göra, precis som för mina andra änglar. Men jag är glad att ha så fint stöd från andra vänner. Där och här, som stöttar och bidrar på olika sätt. TACK!

Men vad bidrar Cancergalan med?

Dagen efter damp detta pressmeddelande ner i min mailbox:

Under en känslofylld och stjärnspäckad galakväll i TV4 samlades det in 69 miljoner kronor till Cancerfonden och svensk cancerforskning. Pengar som är livsviktiga i kampen mot cancer.

– Den här kvällen ger så mycket värme och kärlek och är betydelsefull. Vi på Cancerfonden är så oerhört tacksamma för alla nya och befintliga månadsgivare. Kvällens resultat på 69 miljoner kronor motsvarar hundratusentals nya forskningstimmar. Det här stödet är otroligt viktigt för att forskningen ska gå framåt och för att färre ska drabbas och fler överleva cancer, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.

Tillsammans mot cancer-galan sändes direkt från Annexet i Stockholm med ledning av Soraya Lavasani och Bengt Magnusson. Kvällens berättelser innehöll erfarenheter från drabbade och anhöriga och uppträdanden av artisterna Jill Johnson, Smith and Thell, Måns Zelmerlöw, Renaida och Moto Boy featuring Jennie Abrahamson, som samtliga har egna personliga kopplingar till cancer.

Felicia Hume, syster till Sara Danius, berättade om Saras sjukdomstid, systerskapet och hur det känns att förlora någon som står en så nära. Mark Levengood gästade galan och berättade öppet om sin relation med sin mamma som just nu är sjuk i cancer. Marie Fredriksson hyllades med ett vackert och hjärtevärmande uppträdande av Moto Boy och Jennie Abrahamson med låten Sparvöga.

– Jag vill tacka alla som medverkat under galan och bidragit till det fina resultatet, alla drabbade och närstående som öppenhjärtigt delat med sig av sina upplevelser, forskare som outtröttligt arbetat i sina laboratorier och som ikväll delat med sig av sina framgångar, programledarna och alla artister som bjudit på underbar underhållning. Det är tillsammans med alla er och alla engagerade människor i hela landet som vi kan besegra cancer, säger Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström.

Här kan du läsa mer om Cancergalan, ”Tillsammans mot cancer”, kanske bli månadsgivare eller skänka en annan slant. Varje krona gör skillnad. Stor kram! /A

4 kommentarer
  1. Missade att se galan eftersom jag jobbade. Men jag ska se den på play (om den finns). Älskar galor och allt gott som kommer ur dom. Jag vill tänka så även här, det finns inget ont som inte ha nåt gott med sig. Men nu får fan i mig denna sjukdom utrotas 🙏🏼😢. F U C K C A N C E R. Kram ❤️

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras