Löpning och bad på Mallis 2012 v.s. 2019

Hej från Mallis!

Vet inte om du sett i mina andra kanaler att vi är här nu? Att jag och familjen landat för en avstressande start på sommaren med sol, vila, god mat, semesterträning och bad på Mallis? Men som alltid bjuder jag på ännu mer här i bloggen. Mer bilder, mer tankar bakom, fler konkreta tips – om det är den typen av inlägg. Nu vill jag mest visa dig lite från denna pärlplats på jorden. Mina släktingars fina ställe ca 3 km utanför Cala dÓr på Mallorca där vi varit 3 gånger tidigare.

Jag är knappast ensam om att automatiskt kastas tillbaka i tiden när jag återupplever en plats? Att tänka på hur livet såg ut då, vad som har förändrats. Därför gör jag en återblick till 2012, andra året vi var här, jämfört med nu.

Löpning och bad på Mallis 2012 v.s. 2019

Löpning på Mallis 2012 v.s. 2019

» 2012 hade jag precis sprungit mitt livs första Marathon, men framför allt sprang jag efter två 1-åringar, en 5- och en 7-åring. Jag var i mitt livs löpform. Lätt, uthållig och mådde även bra mentalt av all närhet man får av småbarn, men särskilt avkopplande var inte livet. Löpningen var däremot min mentala paus och jag sprang i princip varannan dag, precis som nu.

» 2019 har jag sabbatsår från marathon, årets träningsäventyr var istället Nattvasan. Löpningen går tungt i jämförelse med 2012, vilket inte är så konstigt då jag inte lagt lika mycket tid på den, men springa kan jag ändå och mycket annat har blivit lättare. Jag är betydligt starkare och barnen mer självständiga. Vi har fått fler gemensamma intressen och kan verkligen dela på upplevelsen av att vara på Mallis nu.

Var som är bra att springa på Mallis? Det kan jag tyvärr inte guida dig till. Jag springer bara ner till havet T/R, vilket är en runda på ca 8 km. Två år vi varit här har familjen Hillman besökt oss och jag sprungit med Therese. Nu springer jag för en annan älskad Terese..♥

Bad på Mallis 2012 v.s. 2019

» 2012 hade jag opererat ett navelbråck nyligen och fick inte bada. Om du tittar nära på vänstra bilden ser du att jag har ett plåster över naveln. En helt onödig operation, eftersom de inte fixat orsaken till bråcket, en 5 cm bred diastas som opererades 2015 med ny navel på köpet. Vi åkte i alla fall till den vackra lilla stranden Cala Serena, för att barnen skulle få bada och leka i sanden, med konstant passande. Inget av barnen kunde simma helt och de små ville gärna äta upp hela stranden, haha.

» 2019 har jag återerövrat mitt badande från förr och gläds ihop med barnen. Märkligt hur jag pratade om mig själv som ”badkruka” i flera år, men speciellt efter de två senaste somrarna längtar jag ner i vattnet, oavsett temperatur. Det går verkligen att övervinna sina hang ups och det gäller även badkroppen. Härligt att få leka i och njuta av vattnet igen.

Också häftigt att se vad som hänt med barnen sen 2012. Nu har vi inte med en enda badpuff eftersom alla kan simma och du ser skillnaden i deras kroppsstorlek.

Bra bad på Mallis? Även här har jag dåligt med tips förutom den lilla stranden Cala Serena, men kika gärna in på min systers blogg för både strand- och restaurangtips.

Målet är att ALLTID orka lyfta Jonna och bröderna. Hugo börjar bli en utmaning nu, men jag kan. Och det är upplevelser och glädje av att använda kroppen jag hellre skriver om nu för tiden, jämfört med förr då jag i bloggen hade regelbundna inlägg om min ”post gravidform”. Kroppens utseende orkar jag knappt beröra numera, eftersom det känns så förlegat och oviktigt. Här får bli ett undantag eftersom det blir så påtagligt när jag jämför med förr.

Min vikt har jag ingen aning om eftersom jag inte vägt mig de senaste åren, men att den förändrats ser du tydligt. Vad som också förändrats är att jag nu har regelbunden mens (just nu världens PMS, så får se hur länge jag kan bada), vilket är ett bra tecken på att kroppen mår bra. Jag är helt skadefri, har en hel mage efter rectus diastasoperationen, orkar mer och framför allt – har fått en annan inställning.

Visst kan jag som många andra noja ibland, när trött eller påverkad från olika håll, men för det mesta struntar jag i hur kroppen ser ut, så länge den är frisk och jag kan göra det jag vill med den. Jag känner mig betydligt mer självsäker och som jag tar upp i det här inlägget – ser fördelarna jag har nu jämfört med förr. Superdeffad prestationskropp måste inte vara = lyckligare. Säger inte att det är fel eller att mitt liv är perfekt nu, men bara vad som blivit bättre för just mig.

Vi skojade om att Jonna skulle lyfta mig den här gången, vilket är lättare i saltvatten. Hon fick ändå kämpa, haha.

Vattnet är så fint och sanden som sammet här. Jag älskar havet och föredrar att bada i öppet vatten, men barnen gillar ändå poolen bättre. Såg läskiga brännmaneter och blev irriterade på att sanden kröp in överallt.

Jag jobbar fortfarande, en vecka kvar till riktiga semestern börjar, men i den här miljön är det ändå vilsamt. Några timmar med datorn i skuggan bryts av med lek och chill ihop med sommarlovsbarnen och vi har inga tider att passa. Så skönt.

Hoppas allt är fint med dig med och att du får en härlig helg. Kram! /A

5 kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras