Gårdagens talande t-shirt och sjukhusbesök

Ny t-shirt.

Med orden i taggen du sett mycket hos mig på sistone. Just som jag velade över vad jag skulle ha på mig inför gårdagens sjukhusbesök damp denna t-shirt ner i ett paket genom brevinkastet. Kanske någon på Cancerfonden sett min Instagrambild på morgonen, där jag bl.a. skrev att jag skulle ”hälsa på en älskad vän”? Hur som helst, ingen t-shirt kunde passa bättre för dagen. Den förmedlar precis hur jag känner just nu, TACK!

Precis som förra gången blev det ett känslostark besök hos Terese. Detaljer kring sjukdomen känns för privat att berätta om, det får hon själv eller hennes närmaste göra när/om de vill (endel står på hennes blogg). Även att fota under tiden jag är hos Terese känns fel, jag vill bara vara hos henne i nuet. Allt annat känns oviktigt.

Det är fruktansvärt jobbigt att se någon som brukar vara full av energi så trött och svag. Samtidigt har det varit en lättnad träffa henne, att se att det fortfarande är samma vackra Terese i ögonen. Som inte orkar prata så mycket just nu, men ler och förstår med en blick. Jag förstår också vad läkarna säger, men ser TERESE. Och så länge jag gör det kan jag inte sluta hoppas på det där miraklet vi vet finns.

podd
Mitt och Terese första poddavsnitt spelades in hemma hos henne i slutet av sommaren. Är fortfarande glad och smickrad att hon vill dela vårdnad om hennes poddbebis med mig.

Det var ännu svårare att släppa taget om Terese hand igår. Att krama hej då för nu och kliva ut i solen, där livet bara fortsätter på ett helt surrealistiskt sätt. Så orättvist. Att få hämta barn, rodda inför fotbollsträning, laga tacos – bara känna vinden i håret utanför den sterila byggnaden. Saker som är så lätta att ta för givna, men som får ett helt nytt sken när man nuddat tanken på att förlora allt.

Jag har ändå svårt att njuta av allt fint fullt ut just nu, men vet att jag snart gör det igen. Och även nu finns glädjespridare som får mig att glömma allt tungt för en stund.

Idag vankas klasskalas för Junior, Jonna och två andra kompisar som fyllt år. Och precis som jag stängde av allt utanför och landade i nuet vid besöket hos Terese igår, vet jag att jag kommer göra detsamma ihop med barnen. Vänner och barn, eller personer över lag du älskar och kan vara 100% dig själv med, har den magiska förmågan. Hoppas du får hänga riktigt mycket med dina i helgen. Stor kram! ♥/A

13 kommentarer
  1. Detta berör så starkt trots att jag inte känner er. Vi är många som tänker på Terese och pratar om detta.

  2. Hej Anna! Vet precis hur det känns. Min fina storasyster gick bort igår morse. Hon dog i sin bukspottkörtelcancer. Men som hon har kämpat och givit cancern käftsmäll på käftsmäll. Hon klarade 7 år men tillslut tog den över. Hon kämpade in i det sista och jag fick vara med hennes fina familj till sista andetaget. Hon valde att vara hemma vilket var så fint. Så FUCK CANCER. J-vl sjukdom. Så elak och så orättvis. Varma kramar till dig och din vän

    1. Fina Catharina, det visste jag inte. Vilken stark syster du har. Beklagar så mycket, förstår att det är extremt jobbigt just nu för dig också. Det ÄR verkligen en grym sjukdom. Varma kramar tillbaka till dig och din familj! <3

  3. Det är så ofattbart sorgligt och svårt att ta in. Terese blogg är en av de allra första träningsbloggarna som jag läste. Helt galet att livet bara fortsätter runt omkring när hemskheter inträffar.

  4. Så fint du skriver ♥
    Jag har följt Terese, denna vackra glädjespridare, men känner inte henne men så ledsen jag blir det går rakt in i hjärtat.
    Många kramar till dig

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras