”Men hur kan jobb vara viktigare än att fira ens egna barns födelsedag?”
..sa Junior buttert när jag berättade att jag kommer vara i Åre på han och Jonnas dag. Ord som kändes som ett hugg i bröstet hos mig som aldrig missat en födelsedag under mina barns livstid. Och just nu är insikten om hur viktiga mina nära och kära är ännu starkare, varför det känns extra tungt att inte vara med och sjunga för dem idag.
Samtidigt vet dom att jag alltid finns där, fysiskt och om inte det är möjligt – i hjärtat. Och genom någon annan som bryr sig om dem. Jag är säker på att Junior och Jonna får en fin dag hos farmor och kusinerna där de vaknar upp idag. Jonas är också där med dem på morgonen, innan han bilar vidare till Åre. Sen får vi fortsätta firandet hemma i Stockholm igen, med både släktkalas och ett ihop med klasskompisarna.
Även om på olika håll – idag friar vi att familjen blir två härliga 8-åringar rikare. Det känns både stort och lite sorgligt att barnen blivit så ”gamla”. Men även om jag älskat mycket av bebistiden, att vara så nära dem hela tiden, ser jag fram emot mer sånt här. Och det här. Och mer av det här. Detta och såklart en massa andra saker vi inte upplevt ihop än.
Livet med barn är absolut jobbigt, men aldrig tråkigt. Alla åldrar har sin charm, men ju äldre de blir ju fler gemensamma intressen får vi samtidigt som de utvecklas som individer.
Junior. Familjens kanske mest boll- och iPad-tokiga kille, som även han är en kramig och känslosam person. Som redan har fyllt sitt liv med kärlek till tjejerna i klassen och inte är brydd att berätta om det för mig. Hoppa Omtänksam, positiv, klok och kärleksfull.
GALET hur jag älskar de här två. Att dekom till oss den här dagen för 7 år sen, med planerat kejsarsnitt på Danderyds sjukhus. Men redan 8,5 månader tidigare likt mirakel till min mage. Vi hade gjord två misslyckade försök med IVF och hade bara ett fryst ägg kvar att sätta in. Samma dag jag skulle till fertilitetskliniken ringde de och sa att ägget inte klarat upptiningen, att det dött. Minns att jag var på jobbet (anställd på KTH-Hallen på den tiden) och blev helt förkrossad.
Mirakel finns
Men så gick det två veckor och ingen mens kom. Det gick två veckor till och jag vågade knappt hoppas, men testade och jo – jag var GRAVID! Jag hade blivit det under själva hormonstimuleringen inför IVF-försöket. Och vid ett tidigt ultraljud visade sig två små pickande hjärnan. Junior och Jonna. Som två mirakel, du minns att jag pratade om finns. Som ger oss så mycket kärlek, glädje och gav min ärrade själ ro. För nej, fler barn är inget jag längtar efter. Jag är mer än lycklig över de vi har, att för alltid finnas här för. Om än från Åre ett par dagar.
När Junior och Jonna fyllde 3 år var vi också på Workout Åre och firades i fjällmiljö. Mysigt, men det får de även hos sin farmor.
Grattis på 8-årsdagen älskade Junior och Jonna!
Tajta som få, ibland hund och katt, för alltid tvillingsjälar. Och grattis till mig, Jonas, Hugo, Hampus och alla andra som har er i vårt liv.. ♥♥
P.S. Apropå superföräldrar – på söndag är det ju morsdag. Några presenttips hittar du här. KRAM! D.S.