Till Terese ♥

Att springa lugnt och länge med dig och prata om livet.

Att ses och podda, mötas upp på olika event och planera för våra samarbeten. Tårarna kommer så fort något påminner mig om dig, min älskade vän. Terese. Jag försökte länge komma på något ämne att skriva om, men allt känns oviktigt i jämförelse med dig. Ingen idé att försöka.

Igår besökte jag dig på Bäckencanceravdelningen på Karolinska Sjukhuset. Det var en varm och solig dag, lite som när bilden nedanför togs. Och jag slogs av hur vacker du är, trots slangar med syrgas, dropp och svullen mage. De leende ögonen när jag nervöst försökte skoja till det som vanligt.

Mötet blev så fint. Självklart bröt jag ihop, som jag gjort till och från ända sen Jane skickade ett meddelande om att ”det ser mörkt ut, väldigt mörkt”. Men samtidigt fick jag ett inre lugn jag inte förväntat mig. Jag hade trott att jag skulle bli ännu räddare, sova ännu sämre om nätterna, med tanke på dig där i sjukhussängen. Men du var du, så levande, även om svag och trött av allt smärtstillande.

Vi hann prata om roliga minnen ihop. Om våra pågående project med Abilica Active, podden, barnen och sommaren. Du ville höra om allt kul jag har framför mig, som Workout Åre jag åker till idag.

Du ville INTE prata om cancern, men den hade Jane uppdaterat mig om. Jag vet hur allvarligt läget är och du med. Att behandlingen med cellgift inte går att påbörja innan man fått ordning på tarmarna. Läget är alltså kritiskt, men precis som vanligt ville du lägga fokus på det positiva. Försäkra dig om att människorna omkring dig kommer må bra framöver, oavsett om du är med eller inte.

Bild från i somras, inför att vi skulle börja podda ihop. Jag var så smickrad och glad att du ville ha mig som poddkollega.

Fina, fina Terese, jag är så glad att jag samlade kraft till att besöka dig igår. Att jag fick berätta hur mycket du betyder för mig – och hälsa från många andra. Att jag fick stryka ditt hår, krama din hand och pussa din panna. Säga de tre orden.

Och nej, det var inget avsked. Det finns en gnutta ljus, så aldrig att jag ger upp hoppet om att se dig så här pigg och glad igen. Som vi pratade om i poddavsnittet om att förlora ett (eller flera) barn – mirakel inträffar.

Strax rullar tåget mot Åre och du är med mig hela tiden. Nästa vecka ska jag besöka dig igen och berätta om allt kul där uppe. Plocka med mig energi från fjällen, de härliga människorna och all rörelseglädje! ♥

TACK till alla som hört av sig för att skicka kraft och kärlek till Terese via mig. Även skapat insamlingar till cancerfonden som den här – ”Spring för Terese”. Om det är något du vill göra för henne är det att skänka en gåva dit, att köpa Terese bok som kommer ut till hösten (där pengarna går till cancerfonden) och att glädjas över ditt eget liv. Det är så oerhört lätt att ta det för givet, men kan snabbt omkullkastas. Stor kram! /A

19 kommentarer
  1. <3 Det är tungt med cancer, att se någon man håller av tyna bort:-(. Särskilt när det går så snabbt och är så oväntat. Mina tankar till Terese och alla som står henne nära! Om jag var troende skulle jag be om ett mirakel – nu bara hoppas jag att det dyker upp ett.

    Önskar dig fina dagar i Åre!
    Kramisar

  2. Gråter och gråter när jag läser. Känner ingen av er men man följer er i etern och då tar man er till sig. Hoppas och tror på att allt kommer att bli bra till slut.
    Många kramar <3 <3 <3

  3. Fuck cancer. Det går inte att säga tillräckligt. Jag känner ju inte Terese personligen. Men att hon är helt fantastisk människa, det har du fått mig att förstå för länge sedan. <3 Att kämpa som hon gör, måste vara lite lättare med vänner som du.
    Önskar din en fin resa upp till underbara Åre.

  4. Jag sitter här och ögonen tåras. Jag känner ingen av er personligen men jag följer er båda i sociala medier och har nyligen hittat Rörelseglädjepodden och lyssnat ikapp alla avsnitt. Jag blir så ledsen att läsa om Terese. Hur allt bara kan vända så plötsligt. En glad och hälsosam människa. Livet är orättvist och jag håller alla tummar att ett mirakel hjälper Terese i kampen mot cancern. Kram <3

  5. Tack för uppdateringen Anna! Tittade in på er podd idag och konstaterade att inga nya avsnitt kommit, mindes att det var något med Terese men visste sen inget mer. Inte kunde jag föreställa mig något så hemskt. Jag som grät när jag läste om den avbrutna graviditeten. Håller tummarna för mirakel och tänker på henne och hennes vänner och familj.

    1. Emma – ja, det är fruktansvärt vad en människa ska behöver gå igenom. Ja, och alla hennes närstående. Tack snälla. Hon behöver allt stöd hon kan få just nu! <3

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras