Om utseendefixering från barnsben – ”sluta kommentera hur min tjej ser ut”

”Åhhh, vad söt du är i flätor!”

Eller: ”Asså jag dööööör! Hur snygg får man va?”. ”Du ser fantasisk ut! Visst har du gått ner lite i vikt?” 

Känner du igen uttrycken? Hela livet – från förskoleålder till tonåren och vuxenlivet – blir vi värderade utifrån våra utseenden. Speciellt tjejer. Ofta i sociala medier och förmodligen lika ofta utan att den som säger det tänker på det. Komplimangerna kommer automatiskt, eftersom det är så vi lärt oss att det ska vara. För att vara snälla? Eller för att bli omtyckta själva? Och ja, såklart man blir glad, men betyder det att du är en sämre människa om du INTE får lovord över ditt utseende? Och ok att vilja känna sig fin, det vill jag med, men inte att mitt utseende ska betygsätta mitt värde.

Utseendefixering från barnsben?

Min goda vän och kollega Derin sa det så bra. ”Sluta kommentera hur min tjej ser ut” till förskolans personal. Där det första alla små tjejer fick höra på morgonen var olika påstående om sitt utseende. Tro fasen många växer upp med att ”söt = bra” och tvärtom. Och precis som jag tjatar om att göra rörelse till en naturlig del i barnens liv tycker jag vi ska lyfta barnen för att dom är dom. Göra det självklart hur viktiga de är, oavsett kön, kläder eller håruppsättning.

Samma saker kan jag irritera mig på i vuxenvärlden, speciellt på Instagram. Visst, det är en bildkanal och därmed ofta ytligt. Och visst är olika kroppar vackra på olika sätt, men kan vi inte bara hylla varandra för andra saker än bara utseende? Mycket med tanke på mottagaren, men även yngre följare som garanterat noterar kommentarerna.

Mina metoder för att minska utseendefixering hos barnen

  • Kommenterar aldrig min egen kropp på något negativt sätt inför barnen, vilket jag även försöker undvika i mina egna tankar.
  • Låter barnen själva välja kläder, frisyr o.s.v. Kan hända att jag ”hjälper till” lite genom att ge förslag, men viktigast att dom känner sig bekväma.
  • Pratar ALDRIG om träning och mat som ett medel att omforma kroppen. Det är något vi gör/äter för att må bra. Punkt.
  • Säger absolut att dom är fina utseendemässigt ibland, men även hur bra det är när dom pratar om sina känslor, är justa mot andra m.m. Och hur fantastiska dom är oavsett vad dom gör eller hur dom ser ut. Tror mycket på balans och måttlighet.

Svårt ändå. Hur tänker du om det här? Har du några knep att lägga till? Kram! /A

P.S. Bild på Jonna från Abilica Active (följ gärna här på Instagram) som jag och Terese är glada att samarbeta med. Och ja, svårt att låta bli att säga att Jonna är söt, men det är ju alla barn och fokus är egentligen på något helt annat som jag kommer visa dig mer av framöver. D.S.

4 kommentarer
  1. Jag förstår vad du menar och håller väl lit med samtidigt som jag inte tycker man ska göra det till något fullt att vara fin och tycka att man är fin. Vi är alla fina på vårt sätt, det är väl bättre att lära barnen att alla är fina på sitt sätt och alla får se ut som de vill och ändå vara fina?
    Men det är riktigt svårt och jag förstår som sagt vad du menar samtidigt som jag vill uppmuntra min dotter att hon gärna får säga och tycka att hon är fin om hon känner så, inget fult med det så länge hon accepterar att andra tycker de är fina med andra kläder eller frisyr (om du förstår vad jag menar).

    Jag tror mycket på att uppmuntra att man tycker om sig själv, strunta i vad andra tycker.

    1. Håller med dig helt – det är inget fel i att känna sig fin, vilket jag också skrev men med andra ord. Bara det att vi ÄVEN ska lyfta andra egenskaper, för att inte bara utseendet är det som ”gäller” för att vara omtyckt.
      Hur som helst – YES för allt som stärker självkänslan! Och tack för att du delar med dig av dina tankar i ämnet.

  2. Mycket bra inlägg! Vi har tre tjejer, och är faktiskt ganska noggranna med att aldrig säga något om utseendet, gör jag inbakade flätor på dem är det för att det är en praktisk frisyr, klipper jag håret är det för att göra det lättare att kamma. Jag sminkar mig sällan så att de ser det. Jag kommenterar inte deras, andra eller mina klädval eller kroppar. Jag har ju en väldigt avslappnad attityd kring allt detta, men blir ledsen och beklämd när jag inser hur ensam jag är att känna så. Och jag förstår ju vad många andra går igenom på grund av kommentarer som slipper igenom hos mina vänner. Jag tror dock inte att mitt förhållningssätt är någon garanti för att tjejerna ska vara rustade för detta i samhället. Eftersom så många andra också påverkar. Och jag hoppas att jag skickar med dem en stark grund av självkänsla att stå på!

    1. Elin – du gör det jättebra! Liksom alla föräldrar som såklart vill sina barns bästa, men många av oss är så präglade av vår egna uppväxt och allt runt omkring. Lätt att av ren vana kommentera barnens utseende. Du verkar ha fått med dig en avslappnad och skön inställning till detta som säkert kommer vara bra för dina barn, även om samhället såklart också påverkar dem. Men mer än vårt bästa, utifrån vad vi tror är bäst alltså, går inte att göra. Du är en fin mamma hur som helst. Tack för att du delar med dig!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras