Tid med storbarnen i Blåsjöns skidanläggning

”Hur ska jag någonsin kunna älska barn nr 2 lika mycket?”

En tanke jag förmodligen inte är ensam om att ha tänkt inför att bli flerbarnsförälder? Och du som gått igenom liknande rädsla har säkert även känt det självklara i att hjärtat växer för varje barn? Att det är omöjligt att peka ut en av sina avkommor som favorit? Däremot är det TIDEN och ens rent fysiska förmåga (om du inte kan klona dig) som inte alltid räcker till.

När tvillingarna kom och jag ammade var det naturligt att Jonas var den Hugo och Hampus tydde sig åt. Jag gissar att det är lite av en modersinstinkt också, att ta hand om de minsta och hjälplösa först. Dessutom tänker jag att det finns speciella band mellan grabbarna? I alla fall är det så i min familj. Dom förstår varandra på ett särskilt sätt och delar intresset för fotboll m.m, medan jag har mer gemensamt med Jonna. Så ska vi dela upp oss är det oftast hon och jag, medan Jonas och killarna som vill göra andra saker.

Och ju äldre barnen blir, ju mer får de sina egna intressen, något som både är bra och lite sorgligt. Något vi alla i familjen tycker är kul däremot är att åka skidor. Och för att återgå till det jag började att skriva om älskar jag mina storbarn lika mycket som de små, vill hänga med dem. Därför är alla stunder jag får möjlighet att vara själv med dem värdefulla, som dagen i Blåsjöns skidanläggning på syster Mias födelsedag.

Tid med storbarnen i Blåsjöns skidanläggning

 

De små fick stanna med Jonas, mormor, morfar och småkusinerna medan jag, Hugo, Hampus, Mia, Thomas och Olivia åkte. Det var lite mulet på morgonen men sen sprack himlen upp till den strålande dag du ser. Snön var borta på flera ställen, men det gick fortfarande att åka, jag på mina gamla lagg från 90-talet. Funkar fortfarande fint.

Grabbarna, som är vana vid betydligt fler backar och sittliftar, var sådär imponerade och nöjda med en halvdag. Men det är ändå helheten som räknas. Jag märkte hur de öppnade upp av och tog tillfället prata med mig under bilresan dit, hem (ca 2 mil från Jorm), under liftturerna och lunchen. Att de mår bra av att slippa sina småsyskon en stund och få all uppmärksamhet ibland.

Så himla roligt att få avsluta skidsäsongen med storbarnen i min barndomsbacke. Blåsjöns skidanläggning med enbart natursnö och Sveriges näst högsta fallhöjd. Där jag, min storasyster och vänner tillbringade i stort sett varje ledig dag som barn. Där vi gjorde upp skogsbanor, spionerade på turister och åt tunnbrödmackor i värmestugan. Många roliga minnen poppade upp när jag åkte runt och jag försökte förklara för killarna som lyssnade med ett halvt öra.

Är så glad att vi fick den här dagen ihop. Spela roll hur egentligen, men jag tror på att fånga in och hitta på saker med sina äldre barn. Det är inte alltid lätt att hinna med, men små saker som en shoppingrunda eller läxläsning ger också tillfällen att prata.

Du som har fler barn än ett – känner du igen dig i dilemmat att räcka till? Jag andra att det dåliga föräldrarsamvetet drabbar alla, men att man få hitta sina knep att ge tid till alla. Dela gärna med dig om du har några tips.

KRAM! /A

Ännu ett lästips på ämnet: Konsten att räcka till som flerbarns- och idrottsförälder

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras