När en 13 års tickande bomb av sorg exploderar..

trötthet

Sorg som trycks långt in och sätter sig som spänningar i bröstryggen.

Aldrig tid att känna efter, när livet rusar i racerfart. Jantes ”inte-synd-om-mig”-mentalitet. Pajas som vill muntra upp och vara alla till lags på utsidan. Frustration och sorg inuti. Som måste ut!
Direkt från datorn och en lång to-do-lista cyklade jag till Kristin som driver ”Pure Shakti By Kristin” precis vid Stureplan i onsdags. Nyfiken inför att prova healingmassage till en artikel för SportHälsa, men samtidigt irriterad eftersom jag egentligen ”inte hade tid”.

Kristin mötte mig i dörren, vänlig och jordnära, och bjöd in mig i det ljusa behandlingsrummet. Med stora fönster ut mot storstadspulsen, men ändå ett lugn bland levande ljus och tjocka, gröna filtar. Jag klädde av mig och sveptes in för en djup helkroppsmassage där Kristin la extra krut runt nacken, skulderbladen och triggerpunkter.
– Jag vet aldrig i förväg hur en behandling kommer vara. Alla kroppar och behov är olika. Det ska bli spännande att se vad vi hittar hos dig, menade Kristin som började nerifrån med fotmassage.
Helt underbart att känna spänningarna släppa, men det där med att ”du kommer kanske gråta, skratta, skrika” som Kristin berättat trodde jag aldrig skulle hända. Tankarna fladdrade bara mellan jobb, mail att skicka, barnens julklappar, vad vi skulle äta till middag, ljud från gatan… och ”väldigt skönt, men annars som en vanligt massage?!”.

Men så hände det magiska. När jag vänt mig till ryggläge och massagen var klar la Kristin olika stenar och kristaller på mig. Ibland stod hon med händerna en bit ovanför min panna och på andra delar av kroppen och plötsligt bara kom dom. Tårarna. Precis som de gör nu när jag skriver.

”Pure shakti står för ren energi, energikraft, den kvinnliga skapande kraften.
Kraft, djup, äkthet, ärlighet och ovillkorlig kärlek.”


Jag såg mina änglar, som jag alltid bär runt min hals. Jag såg bilder från tiden på neonatalen, lilla Hugo med alla slangar och sjukhuskyrkan. Jag grät så jag hulkade, hela tiden med ett fladdrande ljust över ögonen. Jag såg Hampus, min älskade mellanson. Och så tvillingarna, Jonnas hårda kram när hon ska sova och Junior som tar min hand på vägen till skolan. Sorgen över stressen som ökar vår distans. Sen blev jag lugn, men tårar trillade fortfarande – helt okontrollerat. Det som jag aldrig har tid eller ork för, men som kroppen visade att jag behöver som mest.
– Det är via träningen du får utlopp för dina känslor va? sa Kristin efteråt, vilket förmodligen stela muskler avslöjat.
– Ja, så är det verkligen. På många olika sätt..
Som tur var kunde jag fortsätta dagen med att jobba hemifrån, för jag var helt mosig och rödgråten efteråt. Utmattad och lättad på samma gång. Med en stark insikt om vad som betyder mest för mig, men ändå en sorg över det jag förlorat. Och jag har så mycket mer som måste ut, vilket visade sig dagen efter då tårarna fortsatt komma helt plötsligt här hemma. Så skönt och jobbigt på samma gång.
Nja, jag har ingen ”så levde dom lyckliga i alla sina dagar”-poäng med den här texten. Vill bara säga grattis till dig med känslorna utanpå. Ilska, sorg, frustration, ja även glädje – ut med det bara. Och för oss kontrollmänniskor finns det hjälp att få. Healingmassage fungerade i alla fall på mig och såhär tre dagar efteråt känns sinnet lättare, även om jag säkert skulle behöva gråta ut ett par ton till.
Stor kram till dig som behöver! Och du är alltid välkommen att skriva av dig om du har något som ligger och trycker. Det kan också lätta ibland! ♥/A

14 kommentarer
  1. Stor kram 💕
    Också mist ett barn. Leukemi som tog omtag. Julia lämnade oss hastigt strax innan sin 14 års dag.
    Känner igen din beskrivning. Livet rullar på, till viss del men aldrig som förut.

    1. Åh, så fruktansvärt tufft. Det går ju aldrig att jämföra sorg och sällan är det bara en sak som tynger, men alla minnen du bär med dig av Julia… beklagar! Och hoppas du har någon att prata- och gråta ut hos ibland. KRAM! <3

    1. Ja, det var det verkligen! Tror detta är bra för oss som har svårt att ta plats och stoppar mycket inom oss. Visst gick jag i terapi direkt efter barnen gått bort, men jag har nog aldrig insett hur mycket som finns kvar.
      Tack snälla och detsamma. KRAM! <3

  2. Styrkekram😘
    Det låter som livet snurrar på fort nu, och då blir kontrasterna ännu större av en sån här ”känsosam” behandling/upplevelse.

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras