Prio träning med vänner v.s. prestation

Löpning är gratis terapi.

Och då måste ju löpning med en vän vara dubbelt så ekonomisk och effektiv terapi? Eller annan träning ihop med någon du gillar. Du har kanske upplevt hur mycket lättare det är att sortera tankarna i rörelse? Att det som irriterade dig förvandlas till bagateller längs passets gång och hur lösningar på svårigheter tornar upp? Problem bryts ner likt muskelceller och svaren bygger dig starkare. Och tillsammans med någon du kan anförtro dig åt får du även möjlighet att sätta ord på allt, hjälp med vägledning och nya synvinklar av att lyssna.
Ta det i kontrast till att lägga fullt fokus på maximal prestation. Att gå in i dig själv och undvika att prata för att orka pressa dig själv mot nya mål. En känsla av power, att ta med till andra delar av livet.

Jag gillar både och, men speciellt nu på semestern då jag lämnat prestationsnisse hemma i stan, föredrar jag kompisträning. I början av veckan hade vi besök av Daniel, Maria och deras lille kille här på Snäckö, och i slutet Milla med familj. Jag är därför glad över sällskap vid flera pass, med lite lättare löpning och tid att prata och lyssna på tankar om livet. Ett av dem avslutade jag på egen hand med 10 x 150-metersintervaller, men tid för mina vänner går ändå före ”optimal prestation”.

Det gäller inte bara vid träning. Att umgås på andra sätt är också något jag värdesätter högt, även om det kan vara svårare att få till under hektiska arbetsperioder.
Vad föredrar du om du måste välja – att träna med vänner eller för dig själv? Jag tror de flesta av oss (motionärer) tänker att vi värdesätter tid med våra vänner före, men vet av erfarenhet att träning kan få oss att handla mot vår egentliga vilja, precis som andra beroenden. Jag har själv varit där. Då jag tackade nej till vänner för att köra mitt eget race, trots att jag egentligen saknade tid med dem och att det mentala du får ihop med dem väger upp totalen. Kanske till och med leder till ännu bättre träningseffekten, för det går ju även att hjälpa varandra till bättre resultat.

Sen finns det såklart gånger då det är skönt med tid för sig själv, det behovet har jag också. Jag har vidrört ämnet på olika sätt i fler av inläggen den här sommaren, kanske eftersom jag kommit till insikt över mycket jag trivs med min träning just nu. Variationen och att den inte längre behöver vara så välplanerad eller ”allt eller inget”, snarare ”både och”, vilket indirekt leder till bättre resultat – den mentala biten inkluderad. Där dagsform alltid får styra såhär i semestertid, för nu är fokus på återhämtning – framför allt från stress.
Idag lämnade vi vackra Snäckö för den här gången, fulla av härliga dagar, med vänner och för oss själva. Som alltid med en klump av vemod i magen, men tröstande tankar på det vi har framför oss. Nu i Stockholm ett par dagar innan vi reser vidare för att arrangera Frisk & Stark Familj på Mythos Beach. Det är verkligen inte synd om oss, även om Snäckö är oslagbart på flera sätt. Barnen är dock mest glada över att åka hem till wifi och jag kan faktiskt också sakna det ibland. Här får jag leta, tajma och trixa för att hitta en gnutta mobilnät, haha.
KRAM och hoppas du haft en riktigt skön söndag, kära bloggkompis. Glad att du hänger med mig, läser, diskuterar och delar med dig ibland.. ♥ /A

4 kommentarer
  1. Jag kan älska att träna vissa pass själv där man inte behöver anpassa sig efter någon annan och bara köra efter egen känsla osv. Samtidigt älskar jag att träna med vänner. Det är ofta att det iaf är promenad som står på schemat när jag träffar mina vänner 🙂 Och då kan man ju gå hur långt som helst eftersom man har så mycket att prata om. Springer vi så ger jag alltid det där lilla extra för att vi utmanar varandra 😀

  2. Jag springer helst själv, för att jag vet hur lätt det är för mig att triggas av den jag springer med så jag pressar farten för mycket. Om jag springer tillsammans med någon så låter jag gärna den bestämma tempo, och säga till mig om jag pressar på för mycket…. 🙂
    Går på spinning några gånger i veckan, då oftra med en kompis. Även om det är individuellt, så gör man det på något sätt tillsammans.?!
    Det där med terapi i form av löpning. Är helt säker på att jag har sparat många tusenlappar genom att springa av mig. Brukar säga att det är en terapitimme, när jag springer. Även om jag inte alltid tänker på det som kan kännas jobbigt, så måste jag koncentrera mig på det jag gör. Hjärnan får slappna av, på ett bra sätt.

    1. Elin – ja, det kan ju även vara prestationshöjande att springa med någon snabbare, haha. Bra att kunna göra både och. Håller med om att gå till gymmet, även om träningen är individuell, är mysigt.
      Att låta hjärnan vila tror jag är superviktigt om man har en krävande vardag för tankarna. Sen kan ”vanlig” terapi också vara bra ibland, men kompletterad med träning –super! Kram på dig!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras