3-årskontroll efter rectus diastas-operation

3 år har gått sen min Rectus Diastas operation!

Du som följt mig några år och minns – visst är det galet hur snabbt tiden går? Ja, även om du inte läst den här bloggen så länge, nog är det svårt att hinna med ibland. Jag trodde två år sen operationen fram tills i torsdags då jag var på besök hos sjukgymnasten på Södersjukhuset. Sist jag var där var 2016, för enklare bedömning, men nu fick jag göra desto mer omfattande fystester. Samma som innan operationen.

Jag fick göra maxtester (d.v.s. så lång tid som möjligt med bibehållen teknik) i rygglyft, i sidoplanka..

..i statisk crunch..

..och olika varianter av statisk planka. Resultat: betydliga förbättringar på samtliga tester och framför allt – jag behövde inte avbryta något test på grund av smärta eller obehag som vid testerna innan operationen. Bara muskeltrötthet, vilket ju är normalt efter en stund.
Som du säkert sett har jag kunnat springa, hoppa, lyfta, hänga, skida – ja allt jag velat göra, länge nu. Men att se svart på vitt hur det gått var en skön bekräftelse. Som gör mig stolt och trygg inför att fortsätta göra det jag gillar. Kunde inte hålla tårarna borta när jag cyklade därifrån. En sådan lättnad, samtidigt som Södersjukhuset i sig väcker starka minnen.. ♥

För att citera mig själv från Instagram: Nej! Att operera en bred rectus diastas är INTE ”bara av estetiska skäl” som många läkare hävdar. Det kan öka livskvalitén! Och jag är glad att vara med i studien som kan bevisa detta så att fler får den hjälp. Jag säger inte att en operation alltid är det bästa. Rehabtiden är jobbig, lång och magen kommer alltid vara extra känslig. Men vid stora besvär tycker jag det borde vara självklart att få hjälp via Landstinget.

Hur det kommer sig att jag fick hjälp med en rectus diastas-operation?

Kanske vanligaste frågan jag får tillsammans med det jag länkar till nedan – om träningen efter en operation. Svaret är att jag inte vet. Jag hade faktiskt en tid bokad på Akademikliniken där jag tänkt utföra operationen på egen bekostning, men så ringde de och sa att jag är en av de som får göra operationen via Landstinget. Kanske flera års bloggande om mina problem, att jag inte gav upp utan besökte flera olika läkare, samt att jag blev uppmärksammad i både Expressen och i tidningen mama, hjälpte till. Vilket jag tycker är sorgligt, för den som lider borde inte behöva kämpa så här eller uppmärksammas medialt. Jag menar, kvinnor sätter barn till världen dagligen och det borde vara av högsta prioritet att vi mår bra.

STOR KRAM till dig som kämpar, med efter graviditetsbesvär och annat här i livet! ♥/A

Fler lästips i ämnet:

 

4 kommentarer
  1. Tack för att du delar med dig av din diastasresa! Ger hopp, kraft och inspiration. Jag fick diastas efter min första graviditet. Kämpade på med träning vilket förbättrade min bålstabilitet avsevärt men blev ändå inte tillräckligt bra. Har blivit bedömd av kirurg som träningsresitent. Nu är det snart tre månader sen förlossningen (mitt andra barn) och jag längtar så enormt mycket efter en operation, som jag planerar göra nästa år. Tiden går väldigt långsamt nu… Längtar så efter att få tillbaka en funktionell kropp.

    1. Susanne – förstår dig! Men försök att slappna av nu när du har en operation planerad och fokusera på dina barn. Förstår om det är svårt om du har ont, men lita på att det finns god hjälp att få. Stor kram och grattis till dina barn. Enorma gåvor! <3

  2. Så himla intressant läsning. Jag har otroliga problem med ryggen efter graviditeterna. Jag har även väldigt ont på flera ställen mellan bröst o navel i mitten å magen så fort magmusklerna får va med å ta i lite. Jag har börjat med mammamage appen nu å jag har just nu molvärk hela tiden där jag misstänker att ju kan ha en diastas. D svider å bränner å känns ofta som nåt kläms..d hugger osv. Men d står ingenstans att d kan göra ont i magen? Tror du att d kan vara det? Vart kan man vända sig för att få hjälp tro.

    1. Malin – jag hade också ont i magen vid vissa rörelser, när jag ex. nös eller ramlade. Det du bör göra är att gå till din barnmorska eller först husläkare för bedömning. Eller om du bor i Stockholm, sök upp Katarina Woxneruds klinik. Hon är expert på detta. All lycka till! Kram

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras