5 personliga, opublicerade texter – tills nu

Hej vackra du!

Idag vill jag dela med mig av fem personliga texter som av olika anledningar aldrig blivit publicerade. Som känts för orelevanta, tjatiga, opassande i sammanhanget, för personliga eller ofullständiga. Men jag tänker att de just därför kan vara intressanta? Att det oklara lämnar rum för dina egna tankar. Att det där som känts jobbigt är ett tecken på att de verkligen betyder något för mig, därmed förmodligen för fler. För nä, vi är sällan så unika som vi kan tro. Det finns alltid fler som grubblar och berörs av samma saker. Så från mitt hjärta till ditt – 5 opublicerade, personliga texter. Fram tills nu.

Text 1. Hitta det lustfyllda – ångest kopplat till träning är inte hälsa

Ett ämne som legat och lurat ett bra tag i mitt bakhuvud. För det finns så mycket ”måsten”, från oss själva och andra, som förstör. Ingen måste träna för god hälsa, vardagsmotion som promenader räcker, så om du inte tränar för ditt levebröd bör träning vara lustfylld. Ge positiv utdelning av något slag.

”Leva för att träna eller träna för livet”

Förstår du skillnaden? Jag har gått från förstnämnda till sistnämnda, men tycker det fattas en rad i mitten – att träna för att uppleva! Passion. Som jag berättat ett par gånger är jag själv tacksam över att mina föräldrar planterade träningsglädje/rörelseglädje i mig redan som barn. Det sitter i benmärgen, så varken min tidigare anorexi eller ortorexi har dödat mitt intresse för träning. Annars är ett vanligt utfall efter sjukdomar som dessa att en tappar allt sug för motion eftersom det varit så starkt kopplat till ångest.
Träning ska vara lustfyllt. Ok, inte så att du måste studsa av lycka till varje pass, men om majoriteten ger en klump i magen av krav och olustkänslor är det dags att analysera vad som är fel. Och kanske är det något annat än träningen som skaver? Annars bra att bryta mönstret, hitta en ny träningsform, träna ihop med en vän eller ta en paus. För som motionär finns inga måsten, så vig din tid åt det du tycker om. För jo, jag tror det finns en rörelseform att längta efter för oss alla. Det gäller bara att hitta den.. ♥

Text 2. Änglasyster Jonna

Änglasyster Jonna, med samma namn som den här älskade apungen. Hon skulle vara 12 nu, snart 13. Förmodligen rödhårig som det såg ut på det fjuniga huvudet. Och förmodligen med samma energi och närhet till känslorna som sina syskon. Till och med som nyfödd såg jag humor och glädje i de små ögonen.
När jag skriver detta trillar tårarna. Känslorna är fortfarande starka, men ändå pratar jag väldigt lite om våra änglar. Där Jonna var den av trillingarna som hann bli en del av familjen då hon levde hela 3 månader. Tänker faktiskt inte heller så ofta på henne, hur det skulle varit att ha Jonna hos oss och hur livet skulle sett ut. Varför ser du på bilden.
Jag får så mycket kärlek av våra fyra att jag inte hinner känna efter. Och jag vet att det kan låta märkligt, vet att det vore bra att släppa ut de jobbiga minnena, men tanken slog mig när jag såg den här bilden på Jonna. Att kärleken alltid hittar rätt. Att det är ok att sörja, men också att gå vidare. Byta gammal sorg mot ny lycka. Att se personen du förlorat i någon annan.. ♥

Text 3: Nej det är inte synd om mig!

Eller andra som valt att träna och äta hälsomedvetet, vilket som vanligt innebär olika för olika personer. Hälsomedvetet för en underviktig är ju att få i sig mer energi, för en överviktig att välja bättre råvaror o.s.v. Och som jag inledde – det du mår bättre av är aldrig ett straff, det är en belöning. Absolut inte ”synd om”, vilket somliga tycks tro.
Samma sak gäller kroppsformer. Det är inte synd om en som är väldigt smal p.g.a. gener eller sin idrott, t.ex. älskar löpning. Eller en kraftigt byggd person som trivs i sig själv, om hen själv är nöjd och glad.
Det irriterar mig enormt. När någon tror att alla som tränar gör det för att gå ner i vikt eller som ett ”nödvändigt ont”. Eller som tror att alla andra vill se ut som henne/honom och därför ”tycker synd om” den som har en annan kroppsform. Idealkroppen finns ju fortfarande inte. Eller jo – DIN kropp, full av omtanke i form av mat den mår bra av, rörelse och träning den mår bra av, vila den mår bra av, närhet till andra och kärleksfulla tankar.. ♥

Text 4: Om före- och efterbilder

Vi lever i en värld där flödet av information är oändligt. Där många visar upp sin mest perfekta sida i sociala medier, något vi måste lära oss leva med. Lära oss se igenom. Vi går en spännande framtid till mötes. Redan idag går kommunikationen via sociala medier och bilder blixtstabbt och blir allt mer självklar. Tittar du omkring dig på bussen är det knappt en enda människa som inte stirrar ner i mobilen, förmodligen på Instagram, Facebook eller Snapchat. Vi kan interagera och ta del av såväl grannens liv som superstjärnan på andra sidan jorden, visst är det häftigt?
Så länge informationen inte ger dig negativ energi. ”Armar som Madonna, supermat som Fredrik Paulún, smakfulla outfits som Blondinbella och framgång som Zara Larsson”.
Sluta jämföra! Som exempel tog jag en bild utan/med posering som du ser ovan. Det är bara ett par minuter mellan fotona togs, så lång tid det tar för mig att torka håret. Ingen har allt, men alla har något. Det du ser i många kanaler, inte alla men många, är de absoluta guldkorna. Som bilden till höger. Bästa selfien av 10, trevligaste middagen, gladaste ungarna, soligaste cykelturen och magrutor i rätt ljus. Allt detta kan vara estetiskt vackert och inspirerande om vi väljer att se det så. Om vi inte förminskar oss själva genom att jämföra.
Så sträck på dig! Var stolt, se det du har som gör dig glad, att du är du – med dina brister och fel. Det som gör dig unik och älskvärd. Det är den acceptansen som stavas L Y C K A. Inte tusentals like´s i sociala medier. Inspireras av det som ger en skön magkänsla – välj bort resten. Ok? ♥

Text 5: Meningsfullhet

”Jag är trött på ekorrhjulet och vill hitta mening med livet”. Du känner kanske igen de tankarna, från andra eller rent av dig själv? Men brukar du tänka att ALLT har en mening? Det är så jag ser på världen, men en stark tro på ödet. Att du och din unika existens har en specifik mening, att de val du gör redan är förutbestämda av en orsak – även dina felsteg.. ♥
KRAM! /A

9 kommentarer
  1. Tack! jag känner igen mig i en del tankar, (anorexi) men nu är kroppen min bästa vän som hänger med på allt, anpassar sig, men framförallt skyddar mig och strävar efter min överlevnad! Jag gläds åt de kraftiga benen som orkar springa 🙂 kram G

    1. Malin – kanske inte uppenbart på en gång, men jag är säker på att även felstegen ger viktig erfarenhet. Stor kram <3

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras