Morgontupp och nattuggla på kvällspass

Har du tänkt på hur ett kvällspass kan skilja sig från ett morgonpass?

Att i mörker ser samma värld annorlunda ut än i ljus. Inte bara ser – känslan är helt annan. Som att vara med i en svartvit film, där vad som helst kan hända med lite fantasi. Och låter du tankarna spåra iväg kan det bli obehagligt, men annars mest magiskt tycker jag. Vilket kroppen snappar upp och reagerar på med superkrafter.
Som morgontupp föredrar jag annars (inte helt otippat) att åka längdskidor på morgonen, men två dagar har jag prioriterat att sova ut och att hänga med på min nattugglemans kvällspass istället. Vi har ju stora barn nu som kan vara hemma själva en stund. Lyxigt att kunna träna samtidigt och Hugo har mobil så att de kan ringa om det är något. Eftersom Jonas ska åka Nattvasan har han åkt så mycket som möjligt under veckan. På egen hand ett par längre turer, men igår var det så kallt att 12 km fick räcka för oss båda.

In i mörka skogen. Samma värld som dagtid, men i mörkret har du ingen aning vad som finns där inne. Trolskt. Och som gav mig flash backs till skogen bakom Jormskolan där jag under låg- och mellanstadiet åkte runt runt vid skidträningen inför tävlingssäsong.
Två kvällar i veckan tränade min pappa och Nisse oss barn inför de olika skidloppen i Frostviken, men jag minns aldrig någon prestationshets. Snarare att de skojade, visade teknik och lät oss åka som vi själva ville. Jag och mina kompisar åkte tåg och hittade på historier om en häxa som bodde bakom ett omkullramlat träd. Men jo – ibland kom jag in i träningsflow också. Åkte varv på varv och älskade redan då att känna hur hela kroppen samarbetade. Och hur den kändes efter. Endorfiner och energi, blandat med trötthet på ett skönt sätt.
Sen blev vi aldrig några elitåkare och på loppen var vi glada om vi inte kom sist. Men skidåkarglöden föddes, eller träningsglädje över lag, som brinner än idag. Den är jag evigt tacksam min barndom för.

Under turen tänkte jag även på att exakt samma träning blir helt annorlunda om du kör det som ett morgon- eller kvällspass. Det ger olika dimensioner på samma träningsform. Och att det inte skulle vara svårt att ändra om mina rutiner och börja träna på kvällen istället. Det är mest de första passen kroppen får en chock att ”jaha, ska jag träna NU när jag brukar vila”. Fast nä. Då och då är kul, men annars trivs jag fint med mina morgonpass.
Idag åker jag och Jonas en sista kortare tur innan hemfärd. I soluppgång som jag trots allt föredrar om jag får välja. Vad tycker du bäst om? Morgonpass eller kvällspass?

2 Comments
  1. Jag tycker om att vara ute på morgonen/förmiddagen om jag ska ta en löptur. Man är pigg och lätt i kroppen. Styrka och yoga kan jag göra när som helst..

Leave a Reply

Your email address will not be published.