”Du ska inte känna ångest – inte heller sticka ut”

”Du ska inte känna ångest – inte heller sticka ut”.

Det här är ett inlägg till dig som inte glider runt på en spark och njuter av tillvaron. För jag vet att pressen kännas extra påtaglig för vissa såhär efter en högtidshelg med stort fokus på att äta och umgås. Inte nog med att du som lider av en ätstörning, känner dig ensam eller att du inte passar in på andra sätt jobbar med dig själv – det är andra som säger hur du ska tycka och känna. Men ännu en gång vill jag säga att DU ÄR OK. Det du känner och tycker är också ok, även om det inte passar in i någon mall eller är perfekt balanserat.
Vi är alla i olika faser av livet. Och det är inget konstigt om du tycker det är jobbigt efter flera dagar med stora mängder mat och mindre rörelse än vanligt, även om målet såklart bör vara ett så okomplicerat förhållande till detta som möjligt. Det är budskapen som säger hur du ”bör känna” jag kan tycka det är fel på. För även om syftet är gott kan mottagandet bli helt tvärt emot, att personen känner sig ”dålig”.
Vi måste alltid se till oss själva och ta ett steg i taget. Jag är glad att kunna äta all god julmat, men dit kom jag inte över en natt. Och därför känner jag med dig som kämpar både med dig själv och det du ”borde” enligt andras tycke. Oavsett om vad.

”Springa på självaste julafton och lyfta skrot på juldagen? Är inte det lite väl extremt en högtid då du borde viga all tid till familjemyset? 

Åter igen – du har rätt att välja det du blir glad och mår bra av. Jag skulle aldrig skriva #aldrigvila, #fitspo eller #beach2018 till mina bilder, men tycker inte heller att du som verkligen gillar träning ska avstå för att passa in. Själv tänker jag i alla fall aldrig hymla med mitt stora intresse och behov av träning och rörelse. Att jag vaken smälter in i mallen ”lagom” eller ”extrem”, men kanske någonstans där mitt emellan? Passionerad vardagsmotionär – sen barnsben.

Infödd träningsmänniska v.s. nyfödd

Det finns en viss mellan en som är född in i ett liv där idrott och vardagsmotion alltid varit vardag, mot att börja träna som vuxen. När vana och sug byggs in från barnsben. Där det precis som du lärt dig cykla går per automatik, utan att behöva lägga energi på hur du ska göra eller att övertala sig själv att ”du borde”. Som nybliven träningsmänniska kan däremot lusten vara starkare, i alla fall i början. Likt att vara nykär, där det gäller att underhålla din nya förälskelse. Få tillräckligt med goda resultat och upplevelser som sätter sig i ryggmärgen. Det som minskar tröskeln och ökar chansen för en livslång positiv relation.
När jag pratade med Yvonne Lin som driver Ylab, en verksamhet med behandlingar mot bl.a. ortorexi, menade hon att vissa som blir friska från sin sjukdom inser att de inte alls tycker om att träna. När de tagit sig ur tvånget. Detta om de inte haft en historia före sjukdomstiden då träningen varit något positivt.

Knäböj ner till en mindre coreboll är ett tips om du vill känna hur djupt du böjer.

Välj det som fyller dig med positiva resultat och känslor

Du måste inte träna för att bibehålla god hälsa, vardagsmotion kan räcka, men älskar du att träna och får ut något positivt – gör det. Det finns så mycket förväntningar och åsikter om hur vi bör bete oss, men som med allt är det individuellt. Beroende på vem du är, din bakgrund, målsättning och livsstil.
Till skillnad mot när jag var sjuk känner jag aldrig att jag ”måste” träna. För att äta eller för att må bra över lag, eftersom jag lärt mig se fördelarna som återhämtningen ger mig, precis som jag ser fördelarna med träning. Successivt har jag byggt upp med positiva erfarenheter av såväl träning som vila. Successivt har jag bytt ut nervärderande tankar mot upplyftande. Och i botten har träningen alltid varit ett av mina största intressen, fullt av powerkänslor, minnen av gemenskap, upplevelser, självförtroende och glädje – mycket redan från mina barndomsår. Det sitter i oavsett om det är jullov eller en vanlig arbetsvecka.

Här i Jorm kommer mycket av mina minnen och känslor tillbaka från hur det började. Längtan ut i friska fjälluften och att ägna mig åt mina intressen med vänner och familj. Övervinna vädrets makter, bygga pannben och styrka – fysisk som mental. Och med flera lediga dagar finns tid för både lekstunder för mig själv i gymmet, i löpskorna, med sparken, med barnen, samt för återhämtning med vila och god mat.
Kort och gott – att sträva mot att kunna njuta av livet är alltid rätt, precis som att det du känner alltid är rätt. Oavsett vad andra tycker. Ta hand om dig. KRAM!

8 kommentarer
  1. Mycket intressant och bra skrivet, Anna!
    Jag är en nyfödd träningsmänniska i vuxen ålder och jag tycker att det är så skönt att träna. Framför allt nu när jag har ca en veckas ledighet. Jag vill och har planerat att träna varje dag under min ledighet. När jag jobbar och ska få ihop middagar, tvätt, handling och träningen blir allt bara ett enda stress under vardagarna och då har jag bara ett vuxet barn hemma!!! Helt otroligt 🙂 Jag ser det så att nu har jag råd att träna stressfritt och kravlöst och det ska jag göra. Jag har tid att ge mig ut och springa men även åka till gymmet 1,5 mil längre bort för att gå på de pass som jag vill testa, sent på kvällarna och tidigt på morgonen. Jag hinner med att umgås, äta gott och ligga i soffan och det är absolut det bästa.
    Ha en fin fortsatt ledighet, Kram

    1. Cecilia – oavsett NÄR du börjat träna, har du gjort det av en positiv anledning kommer du inte ha några problem att hålla i träningen. Underbart att du också har tid att träna och må gott under julen. Fortsätt njuta. Stor kram tillbaka!

  2. Hej Anna!
    Väldigt bra inlägg, och det är precis de tankarna jag går runt med. Jag älskar träning i alla dess former. Det gör mig till en bättre människa eftersom jag blir klar i huvudet, snabbtänkt, kreativ och mer levnadsglad. Jag får en bättre självkänsla av det helt enkelt. Dock har jag en ätstörning. Jag tycker om att äta näringsrik mat men har inga problem med att äta ”skräpmat” flera gånger i veckan. Problemet är att jag är restriktiv och inte äter tillräckligt mycket under dagarna, jag är rädd för att vara mätt helt enkelt. Jag ska om några veckor påbörja en behandling igen för min ätstörning, men mycket kommer att skötas på egen hand. Skulle du råda mig till att avstå träning helt under denna period/till en början eller tror du att det går att kombinera? Jag förstår såklart att du inte kan ge mig ett korrekt svar eftersom du inte vet hela min situation, men utifrån din egen erfarenhet? Jag har gått i behandling tidigare och då blev träning något som sågs som negativt och min tidigare (innan sjukdomen) helt neutrala/positiva bild på träning har blivit kopplat till något negativt idag, något som jag liksom är rädd för att göra för att det skall uppfattas som sjukt. Har en vän som ständigt påpekar att jag måste kunna må lika bra utan rörelse som med, men det gör jag ju inte? Alltså jag får inte ångest av att inte träna (har knappt tränat på 2 år pga hennes inverkan på mig), men jag blir helt seg i huvudet och kan inte koncentrera mig på mitt plugg om jag inte får frisk luft utan bara sitter stilla framför datorn hela dagarna. Det kanske hon mår bra av men det fungerar liksom inte för mig, vi är alla olika och så måste det få vara tycker jag. Däremot eftersom jag inte är helt frisk än så kan jag inte vara 100 % säker på att det är orsaken till det, så jag får väl helt enkelt vänta och se. Jag tror bara jag är rädd att jag ska förlora mitt intresse för träning och bra mat genom att gå i behandling där man bara är helt inaktiv och äter ”normal mat”. Självklart vill jag ha en balans av detta när jag är frisk och jag hoppas att det kommer att bli så. Hur upplevde du detta i din behandling? Mådde du dåligt av att inte få motion samt bara äta i princip? Hur kändes det när du började träna igen? Var tankar på kompensation/utseende helt borta? Hur är dina tankar idag? Jag vet inte om jag har satt upp en orealistisk bild av hur man är som frisk. Sker liksom allt bara på automatik som när man var liten, eller lever man som en slags nykter alkoholist?
    Tacksam för svar önskar förvirrad tjej som vill bli frisk men inte förlora sin personlighet för att passa in i mallen som ”normal” 😉
    God jul och gott nytt år!!

    1. Tack för en långt och modig kommentar. Inte bara det – att du sökt hjälp är extremt starkt av dig och jag är så glad för din skull. Dock har jag, precis som du påpekar, svårt att veta vad som är bäst för dig – att träna eller inte under behandlingen. Mycket eftersom jag inte heller vet var du får din behandling. Om de har kunskap om träning för personer med ätstörningar eller inte?
      Träning ÄR grymt för alla tänker jag, så länge det inte används i fel syfte, d.v.s. som självbestraffning. Dock kan det vara svårt att reglera, men det är där jag tycker det finns en brist i vården. Det borde vara självklart att alla får hjälp att hitta ett sunt förhållande till träningen precis som till maten. Just det tyckte jag var svårt efter min behandling, men nu tycker jag mig ha hittat en nivå där jag får den återhämtning jag behöver, men ändå kan träna det jag gillar.
      Och nej – du behöver inte leva som en ”nykter alkoholist”. Som frisk kommer valet naturligt. Människan är skapt för att sträva efter att må så bra som möjligt. Njuta och ha roligt. Så länge du inte väljer träning och mat för att ”må sämre/för att du inte duger” är dina val rätt. Tänker jag 🙂
      GOD JUL och stort lycka till nu! Jag tror på dig <3

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras