Mobilfri – plus och minut


Du som följer mig på Instagram såg kanske att min mobil dog efter en promenad hem från jobbet i ösregn för ett par veckor sen? Och nej, inte för att jag ställde upp den i regnet och fotade den här bilden (kameran stod under tak när jag fotade) utan bara av att gå hem med mobilen i fickan. Tydligen trängde fukt in genom den blöta jackan, för senare på kvällen började den bete sig skumt för att slutligen slockna helt. ”Allt för konsten” skojade jag och faktiskt – jag är beredd att offra ganska mycket för snygga foton..
Sen gick processen snabbt. Från att lämna in den till reparatör – få bekräftat att den inte gick att rädda – kontakt med försäkringsbolag och ersättning. Men ca två veckor levde jag med en gammal mobilmodell jag fått låna av den snälla reparatören. Fungerande, men med usel kamera, utan mina kära appar, kontaktlista och kalender. Helt galet hur viktig mobilen blivit, men ändå – inte helt omöjlig att leva utan.
Det du inte kan kontrollera är onödigt att lägga energi på försöker jag tänka. Så min mobilfria (eller inte helt, men jag undvek att använda lånemobilden p.g.a. mer frustration än nytta) period summerar jag så här:

Mobilfri – plus och minus

Plus

+ Tystnad. Första dagarna utan musik i lurarna kopplat till Spotify var jobbiga. Jag går verkligen igång av musik, inte minst vid träning, men efter ett par pass såg jag fördelarna med mer space åt tankarna. Att springa till mina egna andetag och skogens sus. Att höra trafiken på cykelturen till jobbet och vad folk sa runt omkring mig på gymmet.

+ Mer tid. Kanske största vinsten. Den krånglande lånemobilen undvek jag = inget fipplande med musik, mail, Instagram, att ta kort eller annat hemma med familjen, under träningen eller när jag skulle sova. Mer tid för IRL-livet helt enkelt.

+ Somnar tidigare. Se ovan. Onödigt slösurfande tills ögonen går i kors är inte helt ovanligt för mig, men det slutade jag med tack vare skruttmobilen. Saknade min meditationsapp, men en bok är inte heller fel att slappna av med.

+ Gullig. Lånemobilen tog betydligt mindre plats i fickan. Liten och söt, även om det var svårt att träffa rätt med fingrarna på tangentbordet.

+ Frihet. Onåbar och obunden. Inget jobb på T-banan, i ICA-kön o.s.v. Lärde mig andas istället och suga in nuet.

Minus

– Tystnad. Jo, musik ÄR fantastiskt på många sätt! Ökar glädjen och energin vid träningen eller om jag känner mig allmänt nere. Nu är jag glad att kunna brassa på i lurarna igen.

– Utan kamera. Du vet hur mycket jag gillar bilder. Nu, med en sprillans iPhone 7+ är det en ren njutning att fota och filma igen. Jämfört med den gamla 5an som jag helst inte fotade med alls.

– Mindre tid. Ok att jag inte la tid på nöjesappar, men det finns en mängd verktyg som underlättar i livet och spar tid. Ta bankappar att betala räkningar med, Photoshop-app för att redigera bilder, Swish, kalender och anteckningar som synkas med datorn, kontaktlistor och så vidare. Det går i princip att sköta hela mitt jobb med en mobil och i större modell mer lätthanterligt.

– Låst. Måste sitta still framför datorn för att jobba. Allt jag skrev om ”frihet” går att vända till att du kan resa jorden runt och ändå sköta ett jobb. Utan mobil – mer begränsad till en fysisk plats.

– Färre kontakter. Både när det kommer till omvärldsbevakning och nätverka för jobb och privata relationer är svårare utan sociala medier. Det är ju där ”alla” hänger.

Summa summarum är jag nöjdare MED min hight tech-mobil än utan, men en skön seger att se hur bra jag ändå klarar mig utan. Hur känner du? Plus eller minus att vara mobilfri?
 

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras