Hurra för Junior och Jonna (+ om träning vid tvillinggraviditet)

Junior och Jonna.

Idag två nyblivna 6-åringar. Ibland bästa vänner, ibland hund och katt, för alltid tvillingsjälar. Oändligt älskade.
Att vara mamma till tvillingar är speciellt. Två barn som blir tuffa och sammansvetsade på ett särskilt sätt, från delad mage ut i världen. Dessutom är Junior och Jonna speciella för mig eftersom de likt ett mirakel fyllde det tomrum jag tidigare känt efter våra förlorade änglabarn, men det är ändå personerna Junior och Jonna som gör mig lyckligast.
– Mamma, du är min nallebjörn, säger Jonna och slår sina små armar om mig när vi ligger och myser på kvällarna. Hon somnar alltid i pappas säng tills han kommer och bär över henne till sin och jag misstycker inte. Det är en av mina favoritstunder på hela dagen.
Junior är också så kärleksfull och klok. Kan berätta spännande historier och klamrar sig fast när vi läser godnattsaga. Sover gör han helst själv, men kramas desto hårdare innan.
– Du veeet väl att man ska sjunga på morgonen mamma? sa Junior om och om igår. Det är viktigt. Strax får vi smyga in och med sång innan de vaknar av sig själva.

Återblick till Junior och Jonnas liv hittills. Som jag skrev vid deras födelsedag förra året – att familjen plötsligt blev 1/3 större var oväntat tufft. Sommaren Junior och Jonna föddes var en enda svettig amningprocedur, följd av ett par hektiska år och en definitiv punkt på barnfödarkarriären.
Men jobbigheten är ingenting mot lyckan över dessa barn. Jag skulle lätt kunna göra om hela grejen, inklusive tung tvillinggraviditet och kampen med mina magbesvär efteråt, för att få dela livet ihop med de här starka individerna.
Grattis älskade Junior och Jonna! Grattis till mig, Jonas, Hugo och Hampus (även om de stör ihjäl sig på sina småsyskon ibland) som har er i vårt liv.
Och grattis till Sara som också väntar tvillingar. Jag fortsätter att besvara frågorna jag fått.

Träning vid tvillinggraviditet

Sara undrar:
Jag har massor av frågor om träning och när det kommer till att vara gravid. Hittar massor av bra rekommendationer och tips när det kommer till att vara gravid och träna men nu är det så att jag väntar tvillingar och då står det alltid att råden inte gäller…
Var hos min barnmorska förra veckan och tog upp detta med träning och hon sa bara att jag skulle ”träna som vanligt, ta det lite lugnare och lyssna på kroppen”. Nu är det så att jag är så orolig, vill inte göra något fel som äventyrar graviditeten – vill inte göra fel! Tränar rätt så mycket under veckan och vill inte bli en ”soffpotatis”, men hur mycket är rimligt att träna i början av en tvillinggraviditetet?

Mitt svar:
Med min erfarenhet av att ha väntat trillingar som föddes redan vecka 27 och då två dog, var jag orolig att samma sak skulle hända då jag väntade tvillingarna. Jag var extremt försiktig och fick havandeskapspenning så jag var hemma de två sista månaderna. Satt eller låg så fort det trycker på neråt, tog bussen dit jag skulle, men höll igång när det kändes bra.
I stort sett mådde jag bra hela graviditeten och tränade på med sittande övningar/lättare träning som inte belastade bäckenet snett. Mycket enligt de gravidträningsråd jag själv brukar ge, men personligt anpassade efter dagsform och barnmorskans rekommendationer.
Precis som din barnmorska säger är det individuellt hur mycket du kan träna, därför så svårt att ge råd, men det ÄR verkligen så att kroppen säger ifrån om det du gör inte är bra i form av tryck mot bäckenet, smärta, illamående och yrsel. Känns allt fint och kontrollerna på mödravården ser bra ut – träna! Det kommer både du och dina bebisar ha glädje av. Samtidigt kan du slappna av med tanken att en graviditet bara är 9 månader. Du har all tid i världen att träna efteråt, så låt fokus under graviditeten vara på att må bra – inte att utvecklas träningsmässigt.
Det kommer du garanterat göra efteråt. Att springa efter två små är en utmaning vill jag lova. Roligt sådan. Ta hand om dig och njut så mycket du kan av det häftiga med två liv i magen!

Först en trillinggraviditet och skräckupplevelse med katastrofsnitt och två förlorade barn. Sen en normal graviditet då jag mådde topp och fick en fantastiskt fin vaginal förlossning. Sist en tvillinggraviditet där jag gick hela vägen och fick planerat snitt. Även det en fin upplevelse som jag idag ser tillbaka på med lycka ♥♥
Livet blir aldrig som du tänkt, men jag tror på ödet. Att allt har en mening där kärleken är starkast (och räcker till hur många som helst).

4 kommentarer
  1. Grattis till Jonna och Junior!! Jag är också tvillingmamma men till två killar på snart 4 år. De kom i v 29 men allt gick fint med dem och de mår bara bra.
    Att vara mamma till tvillingar är verkligen fantastiskt och speciellt!!
    //Sara

    1. Sara – tack snälla och grattis själv till dina killar! Skönt att allt gick bra, trots tidigt födsel. De är fantastiska på neonatalen där jag antar att ni hamnade.

  2. Tack Anna för ditt svar!
    Gjort mig mycket lugnare och ”tryggare”. Längtar massor och hoppas nu bara att allt går bra, de små i magen är så efterlängtade och jag vill ge både dem och mig de bästa förutsättningarna.
    Att fortsätta träna måttligt och lyssna på kroppen är nog det bästa receptet som du (och bm) säger, ska försöka hålla igång så länge jag kan och orkar 🙂
    Ännu en gång – tack 🙂

    1. Sara – Jag vet att det är ett ”luddigt” svar, men det är ändå det bästa. Du känner om något inte är rätt, men var samtidigt inte rädd att röra på dig om allt känns bra.
      Ta hand om dig & de små liven! Du är lyckligt lottad 🙂

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras