En jävligt (jobbig) vacker skidtur

annalissjanis_skidor_blasjfj16

”Är det någon som vill följa med och åka skidor från Blåsjöfjället?”

”Ja, gärna”, svarade jag reflexmässigt och tog en tugga lax med gravlaxsås. Syster Mia ville åka vår traditionella skidtur från Blösjöfjället hem till Lassebacken och tog upp diskussionen under lunchen. Vi satt och åt rester från julaftonsmaten som vi alltid gör på Annandagen, och jag hade verkligen längtat efter skidåkning. Men när jag kände efter var jag:

1. Lite för mätt. Det bästa med en repris av julmaten är att du kan välja det absolut godaste, vilket jag gjort med råge. Men vi var tvungna att åka på en gång efter lunchen, innan det blir för mörkt. Ingen tid att vänta och smälta maten.

2. Lite trött i benen efter morgonens backlöpning. 20 vändor uppför sista delen av Lassebacken. Ett bra pass, men som sagt – jag ville ju gärna passa på att åka den traditionella turen när jag hade fint sällskap…

mia_skid_blasjofj

Såklart jag åkte med. Men..

3. Jag har inte med mina längdskidor och fick låna mammas pjäxor och skidor. Med dubbla sockor i passade de fint, men på skidorna fanns gammal valla = dåligt glid.

4. Även Mia hade dåligt glid men jobbigast av allt – ingen skoter hade kört de första ca 5 kilometrarna. Vi fick helt enkelt pulsa upp egna spår.
skidor_blasjofjallet

5. ”Om det kommer en björn nu finns knappt några träd att klättra upp i”, konstaterade Mia. ”Och det är inte lätt att klättra med skidor på..” svarade jag. Det skyndade i alla fall på farten en aning.

Turen som normalt brukar ta en timme tog det dubbla, men allt eftersom vi gick (för gled gjorde vi inte mycket där i början) och mörkret föll, ju skönare blev känsla. Temperaturen blev behagligare neråt tjärnarna och himlen brann magiskt när solen smög ner bakom fjället. Vi kom på ett skoterspår och glidet blev bättre.

blasjofjallet_korsskidor_blasjofjall16

Under de långsamma stavtagen tänkte jag på hur det var förr, då människorna alltid åkte så här för att gå i skolan, jobba, handla med mera. Hur bra de måste ha mått av den vackra naturen i kombination med vardaglig mängdträning, något vi inte får in lika naturligt idag. Om vi inte anstränger oss.

lassebacken_morkt

Sen var vi framme vid skoterleden ner mot byn där vi fick en skön lång nedförsbacke. Ploga var visserligen också en jobbig del av turen, på fladdriga längdskidor i ett mörkt, trångt skoterspår. Men i slutet av skogstunneln öppnade landskapet sig. Lassebacken med sitt inbjudande varma sken tog emot oss. Den jobbigt (vackra) skidturen var över (och jag är redan sugen på en till).

10 kommentarer
  1. Ååh, vad mysigt med skidåkning! Men förstår att det var tungt att göra egna spår.
    Fördelen med snö och inga träd är nog:
    1. Björnen ligger troligtvis i ide.
    2. Björnen ser er på långt håll och aktar sig.
    God fortsättning! 🙂

    1. Jo, det är nog sant. Om inte björnen blivit skrämd av en skoter eller nåt. I alla fall lätt att skrämma upp sig sådär i mörkret mitt på fjället.. 🙂
      God fortsättning!

  2. Åh jag är så avundsjuk på eran snörika jul och vackra miljö. Man kanske skulle ta o flytta norrut! Har iaf tänkt att försöka satsa på en jul i fjällen 2017!
    Tänkte på när du skrev om björnen och Mias fundering…. Har ni någon gång sett björn där uppe ? i det vilda liksom… Måste vara en mäktig men samtidigt läskig känsla på samma gång..
    Önskar dig ett gott slut på det här året och en Gott nytt år.
    Kram Jennie

    1. Jennie – jag personligen har inte sett, men mina föräldrar & andra i byn. Det är ett ide som inte ligger så långt från mina föräldrars gård. Vore häftigt att se en björn samtidigt som jag vill fortsätta våga springa & åka skidor här omkring.
      Gott slut du också & kram tillbaka!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras