TBT: rectus diastasoperation – 5 frågor om tiden efter

core_rulle

Det är nästan så att jag glömt bort rectus diastasoperationen. Det måste ju vara ett bra tecken på att den var lyckad? Nu gör den sig bara påmind i vissa rörelser och övningar, men mindre och mindre. Jag blir allt modigare och ökar stegvis belastningen för magen. Det är roligt att få så tydliga resultat, något som gör mig taggad inför framtiden. Jag trodde t.ex. aldrig att jag skulle kunna göra en situp-rörelse igen, men det kan jag nu med kontroll, liksom att hoppa, svinga barn och lyfta vikter.

Men det gick inte över en natt. Under 1,5 år har jag successivt gått från att kunna resa mig från sängen till utmanande magövningar. Idag gör jag en tbt till hur det var direkt efter operationen genom att svara på ett läsarbrev från Karin.

Min bloggläsare Karin ska också operera sig snart och mailade några undringar inför det. Jag frågade om det var ok att du också får ta del av svaren och det var det. Även om alla kroppar och operationer är olika kan det vara skönt att höra hur det var för någon som har personlig erfarenhet.

Rectus diastasoperation – TBT till tiden efter med 5 frågor och svar

Hejsan Anna,

Jag har efter mycket funderande bestämt mig för att göra diastas-operationen. Den 25 november är det dags och det kommer att ske hos en privat plastikkirurg (ej via landstinget). Jag har läst allt som du har lagt ut på bloggen angående din operation. Har läst det flera gånger och jag har t.o.m. skrivit ut ditt rehabprogram som du fick från sjukhuset 🙂

Jag följer ett plastikoperationsforum och många frågor hittar jag svar på där. Men känslan är att flertalet av dem som skriver där, inte har samma fysiska förutsättningar som dig och mig. Många har dessutom en massa överskottshud, hängmage och övervikt, vilket inte jag har. Jag är liksom du väldigt vältränad och i god fysisk form. Därför vill jag gärna ställa några frågor till dig

1. Det verkar otroligt vanligt med svullen mage efter operationen (typ gravidmage), även flera månader efteråt. Speciellt vid ansträning och mot slutet av dagen. Hur var det för dig gällande detta?

Mitt svar:

För mig var det inte så. Visst var magen svullen efter operationen, men jag hade en korsett dygnet runt de första veckorna som både gav stöd och tryckte undan vätska/svullnad. Det kommer du också få.

Inte heller sen, när jag trappat ner användandet av korsetten, var jag mer svullen än innan operationen. De flesta får en lite mer putande mage efter en dag med mat, vätska och ansträngning, men jag tyckte inte att det var mer än normalt. Kanske för att jag var väldigt försiktig också med att belasta för tungt den första tiden.

efter_diastas

2. Om du hade haft ett vanligt kontorsjobb kl 8-17, när hade du kunnat börja jobba? När hade du kunnat cykla till och från jobbet, ca 3 km enkel väg?

Mitt svar:
Jag kunde börja jobba med stillasittande uppgifter redan veckan efter operationen, plus gå kortare promenader. Promenaderna ökade jag steg för steg och efter någon månad kunde jag absolut ha gått 6 km (utan tung packning), d.v.s. distansen du har t/r till jobbet.

Cykla tog däremot ca ett halvår innan jag vågade. Corestabiliteten var dålig i början och jag var livrädd att tappa kontrollen i trafiken. En så basic sak som att cykla var superläskig för mig, men så behöver det inte vara för dig.

3. Hur lång tid tog det innan du var i samma fysiska status som innan operationen? D.v.s. när var konditionen tillbaka och när lyfte du lika tungt som innan i t.ex. knäböj och marklyft?

Mitt svar:
Jättesvårt att svara på! Jag ökade träningen successivt, kände efter och fick ibland backa. Jag tappade endel styrka och muskelmassa, men kroppen är snabb p.g.a. sitt muskelminne. Jag började med lätta marklyft ca 6 månader efter operationen och nu, ca 1,5 år efteråt, är jag uppe på samma vikter som innan operationen i de övningar jag prioriterat. För det är ju så – du blir bra på det du tränar!

Konditionen gick ännu snabbare att få tillbaka eftersom jag under hela rehabperioder gick promenader. Efter ett par månader ökade jag upp och gick i backar, på spinning och slutligen lätt jogging (gågging) innan riktig löpning.

Sen beror det helt på vad som är en normal träningsnivå för dig? Själv lever jag ett helt annat liv än innan operationen, med heltidsstudier och nya insikter som gör att jag prioriterar annorlunda. Nyckeln är att hitta en nivå som du både trivs med och orkar hålla.

marklyft_efter_diastasoperation

4. Har du någon aning om hur mycket (antal procent, eller kalorier) extra energi som kroppen behöver för att läka efter en sådan stor operation? Jag kommer ju inte kunna träna på ett tag, så rent spontant så vill jag dra ned på maten en hel del för att inte lägga på mig fett. Men samtidigt vill man ju inte äta för lite om det är så att kroppen behöver mer för att läka.

Hur var det för dig, tycker du att du la på dig mer fett under rehabtiden?

Mitt svar:
Det har jag ingen aning om. Jag räknar aldrig kalorier och tänkte aldrig på det sättet. Kroppen reglerar automatiskt aptiten efter ditt behov och den energi du normalt förbrukar under träning kommer den tacksamt ta emot för att läka. Och de eventuell extrakilon du lägger på dig vid ett eventuellt energiöverskott kommer du ha nytta av då du sätter igång och tränar igen, taggad från tänderna och full av energi.

Själv reflekterade jag inte över om jag la på mig mer fett, vilket jag inte heller gjort kring mina graviditeter, men visst kändes det tråkigt att förlora styrka. Men det som hjälpte mig var att tänka att ”var sak har sin tid” samt att jag av erfarenhet vet att jag kommer tillbaka. Kroppen är som sagt duktig på att bygga upp sig igen och kroppsfett inget du behöver oroa dig för. Det har också sin funktion rent hormonellt och som en extra energidepå – speciellt för oss tjejer.

Mitt råd är därför att fokusera på operationen och att läka ordentligt så att du får en stark bas att bygga på sen. Ju mer du underlättar för återhämtning och reperation, ju snabbare är du tillbaka i din trivselform och på den träningsnivå du önskar.

5. Om du jämför med ditt kejsarsnitt, gjorde magoperationen mer ont? Antar att så är fallet.

Stort tack för en superbra blogg! Läser den varje dag och jag blir alltid lika fylld med positiv energi! 🙂

Mitt svar:
Rectus diastasoperationen var en större operation med både kejsarsnitt + att de sydde ihop de inre magmusklerna, du vet, och därför var jag mindre rörlig efteråt. Läkningstiden är längre, du blir mer begränsad i vad du kan göra, men själva smärtan minns jag inte var större. Du får smärtstillande tabletter – ta dem. Det finns ingen anledning att ha mer ont än du behöver, så ta ett steg, en dag i taget och försök att inte oroa dig.

Din kropp är fantastiskt, du kommer hitta dina sätt att hantera vardagen smärtfritt och du kommer kunna bygga upp styrka och kondition igen. Våga slappna av och lita på det. Stort lycka till nu!

Mer om min rectus diastasoperation:

6 kommentarer
  1. Hej.

    Tack för en jättebra blogg, intressant och inspirerande att följa din resa med magen.

    Jag ska själv opereras för diastas inom landstinget, och har med anledning av detta en fråga om den gördel du har på bilden under inlägget ”Diastaskontroll på SÖS” 13 maj 2015. Vad är det för gördel? (Vad heter den?märke? Vet du var man köpa den privat?) Fick du den av sjukhuset? Hur länge hade du den på dig? Hade du även någon annan gördel?

    Jättetacksam för svar!

    1. Hanna – spännande! Du kommer få en gördel på sjukhuset. Det är en med stark kardborre som du kommer bli instruerad hur du använder. Hur länge du har den är individuellt, men jag använde min i säkert ett halvår eller mer till & från.

      Lycka till nu!

  2. Hej. Tack så jättemycket för ditt snabba svar. Väldigt uppskattat då operationen är redan nästa vecka. Lite nervöst! Jag kommer dock inte opereras på SÖS utan nere i Skåne, och jag har förstått att eftervården ser olika ut i olika landsting och att man inte alltid får gördel här nere. Skulle därför jättegärna vilja veta vilken du hade? Då jag tror, efter allt jag läst, att gördel är bra de första veckorna. Stort tack igen:-)!!!

  3. Hej,
    Fantastiskt att du skriver om detta och tack för att din erfarenhet blir en annan tillgänglig! Jag har fått tre barn tätt, är en liten/kort tjej, genomgått tre kejsarsnitt och lever nu med en diastas på 10 cm. Jag har fått träffa en kirurg som bedömde att den här operationen aldrig skulle bli lyckad då jag behöver ett nät som blir så stort att den behöver fästas uppe vid diafragman och att fick till mig att bindväv en är intakt även om den är väldigt tunn så den ville han inte ”förstöra”. Han sa också att mina muskler var så försvagade att jag inte klarade att göra en situps, och att det jag behövde var tid från barnen för att träna så skulle det bli bättre.
    Jag tränar nu de inre magmusklerna med hjälp av sjukgymnast och de börjar jag få koll på och känner att det gjort skillnad inne i kroppen, men magen hänger där den hänger och det är ett snår att hitta ett sätt till aktivare träning som inte belastar min kropp fel och jag får ont.
    Nog tänker jag att det här inte kommer vara hållbart i längden, och nu två år efter sista barnet så börjar jag känna att det här är ju inget jag kommer kunna träna bort själv eller kunna leva ett normalt och aktivt liv med…
    Jag läser om att förståelsen för problematiken gällande diastas är liten och jag det jag själv har mött är väldigt liten eller ingen tidigare kunskap eller erfarenhet av tillståndet, sjukgymnaster får höra sig för, instruktörer på gym vet helt enkelt inte, vågar inte ge något råd, en läkare säger en sak en annan läkare säger något annat.
    Så tack för att du delar med dig av din upplevelse och ger en annan en reflekterande tanke och kanske till och med mod och insikt att ta upp striden för att kunna leva ett aktivare liv utan rädsla för att förvärra sitt tillstånd eller utan smärta eller helt enkelt börja spara för att själv kunna bekosta en operation.
    Tack 🙂

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras