Personliga kriser

grot_knackemacka

Som jag nämnt läser vi en kurs i kriskommunikation nu. Idag var det sista föreläsningsdagen då vi pratade om personliga kriser. Har du gått igenom någon sådan?

Jag borde vara expert på det efter alla mina, men det blir du tydligen aldrig. Kriser kommer plötsligt och leder ofta till en chock som är svår att hantera. Svår att veta hur du reagerar på i förväg.

För hur kan du t.ex. förbereda dig på ätstörningar som spårar ur, misslyckade försök att bli gravid, förluster av barn och som nu – då jag bearbetar mycket av alla mina upplevelser vid terapi. Ingen allvarlig kris, men det är ändå jobbigt att rensa i sitt inre.

knackemacka

Det allra viktigaste under en kris är i alla fall att du tar hand om dig själv – största lärdomen av dagens lektion som jag vill dela med mig av till dig. Kan låta självklart, men jag vet av erfarenhet att det inte är så. Att äta, dricka, sova, vila och våga vara lite ego är nödvändigt för att återhämta dig, men lätt att glömma. Att säga nej när du inte orkar och att be om hjälp.

Detta gäller såklart även när du inte är i kris. Det är ju då du ska bygga upp ditt försvar inför en kommande svacka – precis som att vila från träningen för att bygga upp dig och samla kraft till nästa pass.

Det gjorde jag idag. Jonas är bortrest hela veckan och jag ska både lämna och hämta barnen på förskolan, sköta min egen skola, läxläsning med storbarnen, matlagning och hela faderullan. Ingen kris (än), men det kan ju lätt bli det om jag inte tar hand om mig. En trött, stressad och hungrig mamma vill du inte möta en mörk höstkväll..

Så jag låter mail- och tvätthögen växa, tar till vara på varje minut extra sömn på morgonen, kör lättlagad mat till middag och hoppade träning idag för att hinna äta frukost i lugn och ro med barnen. Tänker att energin kommer göra gott inför styrkepasset i morgon då jag inte har några lektioner och inför plugget. På fredag har jag tenta, Jonas kommer hem och min tid i skolbänken är över.

Allt har sin tid. Kriser, plugg och gräsänkeveckor. Och du lär dig alltid något av det hela, hur jobbigt det än är mitt upp i det.

12 kommentarer
  1. Ätstörningar i 20 år och mammas död är två stora kriser jag gått igenom.
    Tuffa och jobbiga..
    Många gånger med känslan att det inte gör, att det aldrig kommer bli bra..
    Men..
    Men jag har tagit mig igenom dem och blivit starkare när jag klarat av dem!

    1. Linda – ätstörningar har jag själv upplevt som mest ”krisartade” precis när jag förstått att de ÄR ätstörningar, och då jag upplevt mig som en ”svag” människa pga av det – inte då jag svält mig själv. Men nej – du är aldrig svag pga en sådan sak, det är en fysisk sjukdom, och jo – du kan bli bra. Du ÄR bra Linda!

      Ta hand om dig <3

  2. Tack Anna, du anar inte vad jag behövde läsa dina kloka ord just idag efter en helg som lett till den största livskris jag mött! Ibland kan så enkla självklara tips vara värt så mycket för någon annan 💕

  3. Kloka ord och bra prioriteringar den här veckan. Jag försöker själv ha ett lugnare tempo, sova lite längre på morgnarna och inte jobba lika hårt just nu. Städa och tvätta är inte viktigt.

    1. Sara – nej, ibland är man tvungen att prioritera. Tänka ”viktigast först” & ta resten när tid & energi finns.

    1. Malin – haha, ja, du kanske har egna erfarenheter av att vara en ”monstermamma” ibland? Humöret är inte på topp alla gånger och det är ok, men går att mildra 🙂

  4. Åh detta att lyssna på sig själv!!! Idag har jag verkligen gjort det! Bokade av kvällens pass , fortfarande knastankar men kroppen behöver vila! Ont i huvudet å allmänt sliten.. kanske poletten trillar ner här så småningom😋Så bra att du tar upp detta i din blogg för det får en att tänka till och ibland ta ett steg i rätt riktning!
    Kram från mig

    1. Marie – vad bra du är! Klokt av dig att vila när du kände så. Det är så lätt att tänka att ”jag blir pigg av att träna”, men visar kroppen tecken på att du redan är sliten innan passet är det smart att som du – vila.

      Jag tycker inte heller det är lätt att alltid lyssna på kroppen, men ibland är det så självklart. Jag är glad att kunna dela med mig av det till dig & andra läsare. Stor kram tillbaka!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras