Träningsberoende – när är det bra och när inte?

Höstlöpning /Anna Lissjanis

En snackis i träningsvärlden just nu är om att vi som tränar mycket ofta blir ifrågasatta. Att de som väljer att träna och äta sallad varje lunchrast anses som ”fanatiska”, till skillnad mot de som istället går ut för att ta en tunnbrödsrulle och cigg. Som ett något överdrivet exempel. Eller inte?

En spaning i ämnet är Tyngre´s artel ”Du tränar för mycket”, Petra Månström´s ”Varför väcker tränande mammor så mycket känslor” och även mitt eget inlägg jag skrev som gravid med tvillingarna 2011, ”Din kropp är bara DIN”.

På något vis verkar det vara legitimt att öppet ifrågasätta oss som gör medvetna hälsoval, till skillnad mot ohälsa som helst ska tystas ner. Min teori är att detta beror främst på avundsjuka för att de som gnäller inte själva har motivation nog till att träna. Att de som påpekar träning ser att den ”fanatiska” mår kanon av sin vana medan de som mår dåligt av rökning, alkohol eller psykisk ohälsa sällan konfronteras. Kanske för att de ses som svaga? Att ingen vill trampa någon på tårna eller för att känna sig lite bättre än de som ”misslyckats”?

Jag håller med om att det i 97% av fallen är obefogat att klaga och oroa sig över de som tränar mycket, som tycker träningen är lika självklart som att borsta tänderna eller sova på natten, men vill samtidigt ta upp de 3% då det ÄR rätt att ifrågasätta. Eller hur många % det nu är. Inte helt lätt att veta eftersom gränsen mellan positivt och negativt träningsberoende är suddig, men att visa sitt stöd och att man bryr sig är viktigt vid all typ av ohälsa tycker jag.

Nu på hösten är det många som kommer igång med full motivation mot träningsmålen och jag håller med – det ÄR en fantastisk årstid att jobba mot sina mål efter en ledig sommar, men det finns dom som snarare behöver ner- än upptrappning. Det tycker jag också känns viktig att ta upp. Jag skrev om att bibehålla semesterlugnet – samma sak kan behövas för träningen med en bakgrund av utmattning,  utbrändhet, överträning eller ortorexi.

lop_terese_anna_hostJag sprang med Terese i måndags, sista långpasset innan Helsingborg Marathon och med en kropp som hade lika mycket lust som hjärnan. Det är så himla härligt att känna så. En känslan jag tänker tillbaka på de dagar jag jag känner för att springa fastän kroppen inte är helt pigg. Det gör det lättare att vila eller göra något mindre krävande den dagen.

Vi är som sagt många som är träningsberoende, vilket är positivt om träningen balanseras upp med bra mat, återhämtning och då du har gott om energi i vardagen. Där du tränar för att leva och må bra – inte ”lever för att träna och mår dåligt om du inte gör det”, d.v.s. det som utmärker ortorexi. Få personer lider av ortorexi, men har du väl hamnat i cirkusen kan det vara svårt att hitta rätt igen.

Hjärnan och kroppen är så van att leva i ruset av endorfiner och kontroll, livrädd att frångå detta, så till slut vet du inte vet vad som är hälsosamt och inte. Kroppen känner mest för att vila, men hjärnan trycker undan utmattningen med sina invanda tankebanor. ”Tröttheten i benen försvinner. Du kommer piggnar alltid till och får mer energi. Efteråt…” 

Om detta, att träna efter ortorexi och när kroppen egentligen inte orkar frågar Frida:

Hej Anna!

Tack för grymma blogginlägg o inspiration !👍🏻

Jag har en fråga som inte har med inlägget att göra direkt, men hur länge vilade du från träningen helt när du varit i behandling på Mando?

Jag var sjuk för ett braaaa tag sen, går fortfarande i terapi och tränar på som jag alltid gjort, men känner att jag har ingen ork alls i kroppen. Allt är jobbigt, som att diska, gå ut med hunden, duscha o.s.v. Min terapeut säger att det kan va så att jag inte vilat tillräckligt, varken fysiskt eller mentalt och har sagt åt mig att testa vara träningsfri 3 månader. Det känns sjukt länge och vet inte vad det skulle göra med min kropp!

Vad tror du? Låter de rimligt och tror du man kan komma tillbaka sen?

/Kram Frida

Att träna efter ortorexi och/eller en trött kropp

Hej Frida!

Tack snälla, vad roligt att du gillar min blogg!

Jag var helt fri ifrån träningen i 3 månader under behandlingen på Mandometerkliniken och fick då enbart gå till/från tunnelbanan, hämta barnen etc., inte ens gå korta promenader. Sen ökade jag upp allt eftersom, lite väl mycket en period då jag drabbades av lättare återfall, men hittade sen tillbaka.

Det är otroligt svårt att leva i en värld där träning och ”hälsosam kost” är så trendigt som idag. Svårt att veta vad som är normalt i ett samhälle där hårda träningspass och dieter är normen och jag tror alla som varit med om någon typ av ätstörning är extra känsliga – både för information och fysiskt har lättare att triggas igång.

Själv tränar jag inte lika mycket som jag gjorde innan jag blev sjuk och lägger inte samma press på mig själv. Visst tränar jag ofta och målmedvetet mot Helsingborg Marathon, mot fler chins etc., men aldrig med tanken att “jag MÅSTE” och alltid efter hur vardagsschemat ser ut och hur kroppen mår. Vissa dagar korta eller/och lätta pass, andra längre och/eller tuffare.

annalissjanis_terese_lop

Att variera träningen, vila mer och sänka pressen, d.v.s. att aldrig tvinga en trött kropp att prestera, är nog mitt bästa råd till dig som känner sig orkeslösa. När träningen inte lägre ger dig mer energi till övriga livet utan istället mindre och mindre för varje dag – då är det något som är fel. Visst kan du vara trött efter ett hårt pass, men efter påfyllning av mat och en stunds vila brukar de flesta vara pigga igen (nu pratar jag inte om elitidrottare). Annars kan det vara andra orsaker till din trötthet, som stress, brister i kosten eller en depression? Oavsett orsak står mina råd ovan fast.

Nu har jag lite väl lite information om dig, hur du tränar och äter, därför är det svårt att ge något ingående svar. Dessutom är inte jag någon expert på ortorexi, jag har bara egna erfarenheter och har läst en hel del om ämnet, men att vila totalt behöver inte vara bästa lösningen. Du mår ju bra av att träna, men kan behöva bli mindre prestationsinriktade och ta fler vilodagar. Gå promenader, yoga, träna kortare styrkepass eller prova något helt nytt. Men med mer vila (kanske även mat?) kommer du garanterat få mer ork och glädje vid varje pass OCH övrig tid. Det som är själva livet.

Minskar du träningsdosen till t.ex. ”3 gånger i veckan istället för 7” kommer du inte tappa dina resultat, speciellt styrkan. Inte heller om du vilar helt en period för att få tillbaka dina krafter. Effekterna från styrketräning är mer långvariga än effekterna från konditionsträning och du kan enligt studier vila flera veckor utan att tappa så mycket p.g.a. kroppens muskelminne. Konditionen får du också snabbt tillbaka, på enbart 3 veckor, plus ha mer ork både under träningen och övrig tid.

Du har alltså allt att vinna på en minskad dos träning eller total vila. I båda fall törs jag lova att du kommer tillbaka starkare och framför allt gladare. Det är sorgligt slöseri med tid att gå runt utan energi, men jag vågar inte svara på om du ska vila helt eller/om vilken typ av träning som är bra för just dig.

Jag vet att det är svårt att ändra på sina invanda mönster på egen hand och kan som sagt inte ge några specifika svar eftersom jag själv inte är någon expert. Därför rekommenderar jag att du (och övriga som känner igen sig) att ta hjälp. Berätta för dina anhöriga och be dem peppa dig till att våga vila mer. Behöver du mer stöd rekommenderar jag att du kontaktar Ylab som inriktat sig specifikt på ortorexi eller någon annan expert på överträning och ätstörningar.

Önskar dig all lycka till. Du är värd att må bra. Kram ♥

Fler lästips:

♥ Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning

♥ Att bli gravid efter ortorexi

♥ Frågor om ortorexi

6 kommentarer
  1. Bra inlägg, men jag tycker alla dessa ”varför ifrågasätts det att vara hälsosam?” är överdrivet. Hela samhället gynnar och lyfter upp hälsosamma och tränade personer, det är ju så högstatus. Lite som när smala klagar på kommentarer och jämför med tjocka när tjocka faktiskt blir diskriminerade pga deras vikt och smala gynnas. Sen tycker jag att de som hånar och påstår att häslohets inte finns är otroligt ignoranta och nog ofta har samma syn på psykisk ohälsa överlag. Många oklara tankar men ville ge min syn på det 🙂

    1. Sofie – tack för dina kloka tankar! Jag håller med om att det finns väldigt skeva synsätt på vad som är hälsa. Att mycket är väldigt extremt när det kommer till träning och kost, men det är tråkigt om vi som nöjer oss med halvtimmespass ska behöva förklara oss.

      Det ÄR svårt att veta gränsen mellan hälsa och ohälsa, en anledning till att jag skriver det här inlägget + för att belysa att problem med för mycket träning faktiskt finns. Jag tycker det är viktigt att vi lär oss förstå varandra.

  2. Anna, din blogg är grym! När jag går in och läser blir jag alldeles fylld av träningslusta, på ett positivt sätt 🙂 jag blir så sugen på att ut och springa och bara supa in all frisk luft.
    Men måste hålla mig några månader till innan jag börjar. Har gått ner 16kg (81kg->65kg) men behöver några till för att kroppen ska hålla ihop ordentligt innan jag ger mig ut. Har både problem med vader och knän.

    Har en inflammerad slemsäck i knät, har du några enkla bra övningar jag kan göra hemma för att stärka upp knät? Har TRX-band och pilatesboll hemma..

  3. Tack för det givande inlägget, fick mig verkligen att tänka till vad som är viktigt här i livet mer än att ha ont för att känna mig tillfredsställd o känna alla måsten, sånt som annars är mina riktlinjer!
    Nu blir det ändring, tack igen!👍🏻☺️
    Kram

    1. Frida – det här är svårt för många av oss. Jag är glad att det gett dig inspiration till att ta hand om dig. Som sagt – du är värd att må bra <3

      Kram & trevlig helg!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras