Vad ska du med alla muskler till?

Utfallsgång /Anna Lissjanis

En fråga som jag fick i 20-årsåldern och som etsat sig fast.

Från att under högstadiet och en del av gymnasietiden varit sjukligt smal hade jag hittat styrketräningen och börjat bygga upp min kropp. Jag levde studentliv vid Karlstads Universitet, trivdes så himla bra och umgicks mycket med några killar i klassen som brukade styrketräna ihop i skolans källargym. Jag följde med och blev helt såld. Dels på det ett sköna sättet att umgås, den positiva stämningen, att hänga bland skrot och svett. Dels på träningsformen som både byggde upp insidan med självförtroende och utsidan med muskler. Muskler som visade upp den styrka jag kände inom mig och gav mig ett friskt och kraftfullt utseende utåt.

Inte tänkte jag på att jag skulle använda musklerna till något. Jag var mest glad över att komma ifrån det supersmala till styrka och mer former. Och inte tänkte personen som frågade på att jag tog orden som något negativt. Att den fick mig att tänka ”kanske inte muskler passade på tjejer?”. Men som du vet, jag slutade inte att styrketräna, utan utbildade mig istället till PT. Reagerade inte på kommentaren men insåg att jag åter igen inte passade in i ”idealkroppen”.

Just det här med att vakta sin tunga är så otroligt viktigt. Ord vi bara slänger ur oss kan ge kroppskomplex och men för livet. Nu när ”beach-tider” närmar sig är det många som skriver om just detta. Att ALLA passar i baddräkt, att ingen ska behöva ”stå i vassen”. Jättebra att påminna oss själva om.

”För tjock, för smal, för musklig, för deffad, för plufsig” – jag kan bli GALEN på alla åsikter om kroppen – vår egen och andras. Så onödigt, för åsikterna har inget med verkligheten att göra utan handlar bara om våra egna tankar. Visst kan det ibland finnas en hälsoaspekt i att förändra kroppen, men många gånger är det bara våra egna föreställningar som säger att den inte ser ut som normen, att den inte duger.

De ”tjocka låren” i dina ögon ser vackert kvinnliga ut i någon annans. De ”magra armarna” är snyggt slanka enligt någon. ”Manligt muskulös, bred rygg” ger intryck av en stark och målmedveten tjej.

It´s all in your head!

annalissjanis_lop_hagaparkenJag har allt mer gått ifrån att träna för att forma kroppen till den grymma känslan och att träna för att bli bättre. Jo, jag är fåfäng, men har inga direkta kroppskomplex och skulle t.ex. aldrig sluta styrketräna för att få smalare lår. Och jag skulle aldrig sluta springa för att det ”gör musklerna smalare”. Känslan och glädjen kring idrotten, det den får mig att känna och uppleva är större.

Du bestämmer. Kan välja att tänka snälla tankar om din kropp. Inget som kommer automatiskt om du hamnat in i fel tankemönster med kroppskomplex, men du kan träna upp hjärnan till att se det vackra. Att inte klanka ner på din kropp, för den är värd bättre. Njut av kroppen istället. Känn, upplev och använd den till saker.

Att gå till stranden med en tung kylväska t.ex. Hoppa från bryggan, simma ett par längder och sen lägga dig att torka i solen – raklång som du är. Sånt har du dina muskler och din kropp till, som svar på frågan jag fick för 17 år sen.

8 kommentarer
  1. Förstår precis vad du menar med ord som etsar sig fast. När min första ”riktiga” pojkvän gjorde slut med mig (var då 15 år) pratade vi länge & en grej han hasplade ur sig var: ”…förresten, varför tränar du så mkt, du får ju så stora lår” Tror du det har följt mig som en kätting genom livet eller??? Idag är jag stolt (nåja, mestadels hela tiden iaf 😉 ) över mina muskulösa lår även om mååååånga gånger önskat, och önskar, att de var några cm mindre i omkrets. Allt för att komma närmre den där förbannade idealkroppen. Heja olika!

    1. Emelie – för mig var det tvärtom ”de smala benen” som var komplexet när jag var yngre. Tänk vad onödigt det är med dessa hjärnspöken OCH kommentarer som din fd pojkväns.

      Jag tycker du ska vara stolt över dina lår. Tänk vad bra de är & hur mycket bra du får av din träning.

  2. Har helt missat att du har pluggat i Karlstad!! Säg till om du vill komma och hälsa på igen! 😉 haha!
    Och kroppen, drt kommer ta tid innan alla förstår att man har sin egen kropp, jobbar utifrån egna förutsättningar och lär känna kroppen. Plus använder och bär den med stolthet!!

    1. Elin – jag läste Multimediadesign i 3 år på Universitetet. En rolig tid i mitt liv 😊

      Ja, jag tror också att det här är en generationsfråga. Att vi blir mer öppna med att prata känslor & mental hälsa.

  3. Man vet aldrig vilken historik människor har eller vilken effekt en kommentar kan ha. Och framförallt så är det våra egna kroppar just våra egna kroppar.
    Bara nu när jag är gravid är det helt fritt fram att kommentera min kropp och det är allt annat än roligt att höra ”är du säker på att det inte lite två” eller ”du är mycket större än sist” när jag i själva verket trivs väldigt bra med storleken på mig själv och min kropp. Men ändå etsar det sig fast.

    1. Precis Linda, det yttre säger inte allt.

      Och ja – gravidkroppen är det många som kommenterar utan att tänka. Det har liksom blivit legitimt, men även där är det bra att väga sina ord.

      Lycka till med bebisen!

  4. Först och främst: Tack Anna för en otroligt inspirerande blogg. Känner igen mig i så mycket du skriver att jag nästan blir full i skratt. Fast jag har inga småbarn längre 🙂
    Det finns väl knappt något som är mer engagerande än fokusen på våra och andras kroppar men även kosthållning. Jag är så glad att jag funnit min väg både vad det gäller kost och träning. Sen vet jag inte alltid om jag gör det ”rätt”, det känns bara väldigt bra. Att kunna springa flera mil, bara för att det är så jädra skönt! Eller lyfta tyngder och öka lite, bara för att du känner dig så grymt stark. Love it 🙂

    1. Malla – vad glad jag blir att du gillar bloggen. TACK för att du berättar 🙂

      Ingen gör allt ”rätt” & jag är glad att du hittat din må-bra-väg. Det kan ta många år att hitta rätt men är underbart när en väl gör det. Så njut! 🙂

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras