Närvaro och närhet

Vintermorgon på Gärdet /Anna Lissjanis

Datorn i knät, TVn i bakgrunden och Jonas knappande på mobilen vid min sida.

Bredvid varandra men i helt olika världar. En bild som äldre generationer förmodligen tycker är sorglig, jag också om det alltid vore så. Om vi aldrig kunde stänga skärmarna ibland, prata och kramas. Men det kan vi. Också. För oss båda är sociala medier lika mycket jobb som fritid vilket komplicerar det hela. När är vi lediga egentligen?

Ett av mina huvudfokus i första perioden i min Lifestyle Planner är närvaro. Att göra en sak i taget, koppla ner, lyssna mer och helt enkelt vara mer ”här och nu”. Ta med det fokus jag har när jag yogar, springer, styrketränar, promenerar och annat som stillar sinnet till vardagen.

yogasagaSuddig bild av en mysig stund. Med yogamattan framme sätter barnen spontant igång att ”gympa” och vi har även testat några av YOGOBE´s yogasagor. Ett annat sätt av närvaro och närhet genom beröring och lek. 

Närhet, som i att att rent ta på och hålla om andra människor, är mitt andra tema. Detta inbyggda behov, men också en vana vi bär med oss från vår uppväxt. Kanske även ett biologiskt arv? I vissa hem visas i alla fall kärlek på andra sätt än genom just närhet. Genom ord och handling.

Jag och Jonas har en liknande bakgrund av trygga hem, med gifta föräldrar som alltid ställt upp men kanske inte varit de mest ”kramiga”? Visst har vi fått kärlek och kramar, men jag syftar på det där vardagliga. Som att sitta och hålla om varandra i soffan, kyssas öppet och hålla handen på stan. Det var inget jag saknade eller tänkte på som liten, älskad på andra sätt. Det var naturligt och inget fel, men jag tror ändå mycket närhet är bra att fylla på med så mycket vi kan.

Jonas & Anna LissjanisEn favoritbild av mig och Jonas från en plåtning till tidningen Må Bra hösten 2010. I magen låg tvillingarna, men det var tidigt i graviditeten.

Jag och Jonas har alltid kramat och pussat barnen mycket, men på senaste tiden även jobbat på att ge varandra samma sak i vardagen. Att istället för att fly till Instagram-landet av ren trötthet ta oss tid för varandra, trots att vardagen går i 180. Och när jag idag ser tillbaka på senaste tiden tycker jag att vi har lyckats riktigt bra. Det känns fint i magen.

Men det är inte helt lätt. Tänk att det faktiskt är enklare att jobba som en galning, speciellt som mig och Jonas med sin hobby och passion, än att vårda relationer och ta hand om sina känslor. På det fyra barn som tar all uppmärksamhet fram till kl 20.30 på kvällarna. Men en kram och puss mellan disk och väskpackning kan räcka. En hand på axeln och att hålla om varandra en stund innan vi somnar istället för att kolla Facebook. Berätta hur vi tänker och känner (för killar och tjejer pratar tydligen olika språk) och försöka förstå varför ”den ene är sur och sammanbiten”.

Nu låter jag kanske som en moraltant igen men jag tycker det här är så viktigt för att må bra i sin relation till andra och även i sig själv. Jag har skrivit om utbrändhet och stress tidigare, bland annat digital stress, något allt fler kommer behöva ta till i dagens digitaliserade högprestationssamhälle. Att lära sig stilla sinnet och minska stressen i kroppen. Den som dödar vår produktivitet, glädje och förmågan till empati. Att se lyckan i det vi har och leva i nuet lite mer. Drömma istället för att jaga. Kramas istället för att tävla.

insiktVissa saker vet jag om, innerst inne, men ofta är det vid kriser eller olyckor jag kommer till insikt – tillstånd som är mindre roliga att gå igenom. Enklare är att reflektera utan att behöva vara med om något ”livsavgörande”. Genom att skriva ner sina tankar blir orden mer verkliga och bläck går inte att sudda ut.

11 Comments
  1. Apropå närvaro, kolla in Agnes Wolds sommar, vinter i p1 eller nu senast i min sanning där hon beskrev mindfullnes som något som rent evolutionärt inte är så enkelt eller bra för oss. Mycket intressant och förlåtande om en har svårt med det. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.