Kärlek till kroppen

yogahjartaSuddiga men lyckliga jag efter morgonens yogapass.

Ingen annan träningsform jag vet är så kärleksfull mot kropp och själ som yoga. Idag är rösten nästan helt tillbaka, jag känner mig pigg, och gav mig själv ett yogapass i Alla Hjärtans Dag-present. Som jag gör varje vecka. Men eftersom den hypade högtidsdagen är just idag vill jag skriva några rader om kärlek till våra kroppar.

Instruktören i vid yogan var ny för mig, en kvinna som bröt på ryska, som inte log eller skojade under hela klassen, men som sa några fraser som är så viktiga. ”Inte tvinga. Du måste inte vara perfekt. Alla kroppar är olika. Perfekt är att älska sin kropp hur än ser ut” (föreställ dig en barsk rysk brytning).

pussar

För mig har självkänslan och synen på min kropp växlat beroende på hur livet i övrigt sett ut, hur trygg jag känt mig, älskad. Med återkoppling till bloggens tema i morse var mina graviditeter några av de perioder i livet jag trivdes och behandlade min kropp som bäst. Jag kunde slappna av från ”smalhetsen” och ville ge de växande barnen i magen det bästa. Barnen tänkte jag på, men inte mig själv i samma grad. Det är något jag fått insikt om nu på äldre dar, och jag har fått en ny syn på min kropp och att jag måste ta hand om den för att orka ta hand om andra.

Efter ätstörningsbehandlingen kände jag inte mig hemma i min kropp, nästan 10 kg tyngre än min normalvikt, och har (som du säkert märkt) tappat i vikt när jag börjat träna. Nu är jag vaksam och vill inte gå ner mer. Jag kan se tillbaka på bilder, både när jag var supersmal och större än jag någonsin varit (förutom graviditeterna), och tycka om min kropp. Men som jag är nu, lagom enligt min normalvikt, där jag äter och orkar det jag vill, samt mår bra mentalt – här trivs jag som bäst. För även om vikt inte är något mått på att ”må bra” eller tycka om sig själv, är det många som får bättre självförtroende av att gå ner eller upp några kg. Sen är utmaningen att stanna och hitta balansen där du mår som bäst. 

ans_yogaBild från april 2014. Ett av mina första yogapass efter träningsuppehållet.

Jag är tyvärr långt ifrån ensam om att ha en bakgrund med eller pågående misshandling av sin kropp. Genom självsvält, överätning, överträning, att inte motionera alls, mental bestraffning eller annat självskadebeteende av olika grad. Mitt råd till er alla såhär på Alla Hjärtans Dag (och alla andra dagar) är att tänka precis som jag gjorde som gravid och lever efter idag:

  • Ge kroppen det bästa, som om den vore ditt barn. Bra näring – både för kropp och själ, snälla tankar, ljus, frisk luft och träning på lagom nivå.
  • Analysera och se sig själv från utsidan – hur behandlar du dig själv? Skulle du göra så mot någon annan?
  • Tänk långsiktigt – blir du lyckligare av dina handlingar/tankar/att förändra din kropp i det långa loppet? Eller blir du tvärtom olyckligare?
  • Kan kännas löjligt i början, men rabbla dessa ord framför spegeln varje morgon och kväll: ”Jag är vacker, jag är stolt, jag är stark”. Tills du tror på det själv.
  • Yoga. Det ger en paus att andas, lyssna inåt, njuta av rörelse utan mål att ”förändra din kropp” eller prestera. Bara ta hand om den.

Kärlek till dig och din kropp från mig ♥

14 kommentarer
  1. Hej Anna
    Vore kul om du skrev ett inlägg om yoga och redde ut begreppen lite. Är själv nyfiken på att börja träna yoga men vet inte riktigt vilken sort som skulle passa mig. Känns som en djungel när man går in på olika yogaställens hemsidor.

    1. Johanna – jag är själv utbildad med SAFE Educations steg 1-utbildning som är mer fysisk ”poweryoga” & det som de flesta på SATS kör. Går du på en privat studio finns mängder av inriktningar som du skriver, men jag har inte koll på dem. Har du gymkort kan du börja med att testa en klass där. Det är ofta mindre ”flummiga” för att passa alla, men annars är poweryoga eller ashtanga-yoga bra att börja med om du är ovan. Det är mer fysiska former & en bra start om du är ovan vid stillsamma träningsformer.

  2. hej! jag har kämpat nu med kost o träning men jag har gått upp i vikt istället för ner, äter mediciner fluanxol, cipralex o lergigan! kan detta påverka och hur? vet du det o kan hjälpa mig på rätt väg?

  3. Hej Anna! Har det funkat med affirmationer för dig? Sen har jag en fråga till dig om du har något tips på hur jag kan sluta äta mörk choklad dagligen? Jag äter inte en bit utan 2-4 bitar om dagen. Blir många extrakalorier.

    1. Anna G – jag har ätligt talat inte gett det en chans, men jag försöker i alla fall tänka fina tankar när jag ser mig i spegeln. Det funkar också.

      Oj, jag vet inte. Äter själv choklad i någon form så gott som dagligen och 2-4 bitar tycker jag inte låter farligt. Innehåller mycket antioxidanter om du väljer mörk choklad. Kanske är det inte chokladen du går upp i vikt av? Det finns många parametrar att ta hänsyn till & därför är det svårt för mig att ge råd 🙂

  4. Jobbar själv inom vården så kan svara på Linas fråga ang hennes läkemedel. De två första läkemedlen som du nämner( psykofarmaka) kan tyvärr ge biverkningar i form av ökad aptit/viktuppgång. Det tredje preparatet ska icke påverka viktminskningsförmåga vad jag känner till.

  5. Hej Anna!
    Det är så underbart att läsa din blogg. Så kloka och viktiga saker du tar upp. Du är en stor inspirationskälla!
    Ha en fin söndag!
    Kram Sandra

  6. Fint och klokt inlägg som vanligt Anna! Tycker verkligen att du sätter fingret på problemet ”älska dig själv just där du är nu”. Så svårt att vara nöjd, och så lätt att tro att ”bara jag får rutor på magen/lägre fett-%/går ner eller upp i vikt blir jag en bättre person”, när kroppen egentligen bara är själens boning. Så lätt att vara hård och tuff mot sin kropp istället för att älska den och behandla den med tacksamhet för allt den gör för mig…
    Kram

  7. Hej! Jag hade olanzapin ett halvår, men de två första månaderna gick jag upp 10 kg. från 65-75 kg. Sen tog jag bort den o fortsatte med fluanxol. Hade även temesta dagligen. När jag sedan tog bort temestan o ersatte med lergigan gick jag upp till 83 kg o nu väger jag alltså 18 kg mer än vad jag borde. Även om jag tränar o äter sunt o bra så kan jag inte gå ner utan går snarare upp i vikt. Finns det ngn hjälp att få, Jag har pratat med läkaren o hon menar på att det inte finns ngt att göra. Tagit ämnesomsättningsprov o det ligger inom det normala, detta har testats 3 ggr.

  8. Har fastnat i ditt ”ätstörningsforum”… Som vanligt fängslande! Din blogg tar aldrig slut, läsandet är evighetslångt- och vad jag än söker efter i sökfältet så finns det, som ett uppslagsverk. Underbart ❤️ Jag älskar din blogg!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras