Prata om ätstörningar

forelasn_jag

För andra gången höll jag igår kväll min föreläsning om ortorexi på Elite Rehab Studio, den här gången med avsatt tid för öppen diskussion om ätstörningar över lag. Jag noterade hur mycket ämnet engagerade deltagarna sist jag föreläste, att det finns stort behov av att prata om svårigheten att leva balanserat, att inte ta ut sina känslor på mat och att stå emot samhällets ideal och trender. Därför så roligt att rummet fylldes av tjejer som lyssnade och delade med sig av egna tankar och erfarenheter.

bounce_peppark

En tjej från Story Releations var på plats och lyssnade och bjöd på Bounce Balls. Mycket goda tycker jag, men vet att tusentals tänker att de ”innehåller för mycket kalorier/kolhydrater/fett” när de ser bilden. Eller att ”tar jag en kan jag inte sluta.”. Eller ”äter jag en måste jag springa 2 km extra i morgon”. Inget ovanligt för personer utan ätstörningar, men för den sjuke kontrollerar dessa tankar ALLT i livet. De fysiska symptomen är lättare att behandla med mat och vila, men tankarna och självkänslan tar längre tid – något som kan vara svårt att förstå för anhöriga. Därför så viktigt att vi pratar mer öppet och ökar kunskapen om

För mig har det t.ex. gått väldigt snabbt att komma upp till min normalvikt och bli fri från de fysiska symptomen, men jag kommer behöva jobba länge med tankarna, och hela livet med att upprätthålla balans mellan allt. Dessutom hjälper det att prata öppet om det som känns svårt, precis som det gör för någon som bär på sorg. Ensam är inte stark.

terese_event

Terese Alvén gästade mig och berättade om sin egen långa resa ur anorexi, en berättelse du kan läsa om i boken Viktig – från matmissbrukare till träningsförebildJag är tacksam att hon kom och att hon, liksom jag är så öppen om sin bakgrund. Vi kan inte förändra världen, men åtminstone bidra till att fler vågar berätta om de mår dåligt och söker hjälp innan det hinner gå för långt.

Fyra varningssignaler som kan vara tecken på ortorexi:


  • Tolerans. Blir du allt mer tolerant mot din träningsdos? Är det inte längre en utmaning att springa en mil?  Tar du en sväng förbi gymmet på vägen tillbaka för ett tungt styrkepass? Att hela tiden behöva öka mängden träning för att känna sig nöjd kan vara ett tecken på ett ohälsosamt beroende.
  • Kontroll. Tycker du att det är svårt att hålla dig ifrån gymmet? Det ska inte vara några problem att lägga ifrån sig vikterna en dag och ägna sig åt något annat, var uppmärksam på om det skulle kännas omöjligt att avstå träningen en dag.
  • Tid. Bortprioriterar du att träffa dina vänner en fredagskväll för att du ska upp tidigt lördag morgon och köra ett spinningpass? Känns det jobbigt att resa bort för att du då kommer att missa några träningspass? När träningen får högre prioritet än allt annat är det dags att stanna upp och ta en titt på situationen.
  • Abstinens. Blir du rastlös, irriterad, nervös och får skuldkänslor om du måste ta vara borta från träningen, till exempel på grund av sjukdom eller skada?

Mitt främsta råd om du känner att allt mer tankar kretsar kring mat och träning är att berätta för någon du känner att du kan anförtro dig till. Stämmer flera av ovanstående punkter in på dig – ta det på allvar och stoppa inte känslorna inom dig. Ensam är inte stark ♥

15 Comments
  1. Tack för ett bra och viktigt inlägg! Listan på varningssignaler – så himla bra!
    Några bitar från listan tar jag åt mig av, men de är nog inte så allvarliga ännu, men bra att ha i åtanke i alla fall.

  2. Jag kan nog känna igen mej lite i de två sista punkterna: Tid och abstinens. Det har hänt att jag inte har haft lust att åka bort till vänner en lördagkväll, för att jag vet att vi kommer att komma hem sent och att jag ska/vill träna på söndag f.m. Det hänger mest ihop med att jag inte kan komma iväg och träna alla dagar/kvällar i veckan, utan det är för det mesta bara tre dagar som funkar med familjen.
    Abstinens – ja jag kan bli väldigt rastlös och irriterad om jag inte kan/får träna som jag brukar. Särskilt om jag är förkyld i flera veckor och dessutom får bihåleinflammation, som det kan ta en månad att bli av med (inkl en penicillinkur). Då är det som att börja om från början med träningen igen och det känns otroligt frustrerande! Som tur är kommer man snart tillbaka till sin ursprungliga form men det kan ju ta några veckor.

    1. Petra – allt har olika nivåer & jag tycker inte det låter som att det du skriver behöver vara tecken på ortorexi. Skillnad vore om du exempelvis straffar dig själv & inte äter bara för att du inte kan träna eller att du tränar dagligen & blir frustrerad över att en dag i veckan inte kunna träna. Samma sak med flera veckors förkylning. En med ortorexi får ångest över 24-36 h utan träning – betydligt kortare frånvaro än en vecka.

  3. Jättetrevlig kväll Anna! Som vi nämnde igår så måste ämnet verkligen lyftas fram, tror det är vanligare idag att ha hjärnspöken i någon form än att ha en helt problemfri relation till kost och träning. Bra initiativ och tack igen! Stor kram

  4. Viktigt inlägg – och jag tror att det där med balansen berör många fler än dem som faktiskt ligger inom den farliga ätstörningszonen (som Emma är inne på ovan, även om jag blir ledsen när jag tänker på alla de där hjärnspökena därute… 🙁 )

    Håller med om svaret till Petra: att bli frustrerad och rastlös kan vara helt normalt (speciellt om träningsdagen är en liten stund ”egentid” från familjen 😉 ) . Skulle frustrationen däremot slå över i ångest bör en vara uppmärksam.
    (Fast bra att flera av er tar åt er av punkterna – det är ju så en måste göra för att kunna stoppa i tid OM något börjar kännas snett!)

  5. Otroligt bra ämne att prata om. Så viktigt! Skrämmande nog så har jag varit och nafsat i de där fyra varningssignalerna men snabbt tagit mig därifrån när faktiskt en vän påpekade saker, som jag aldrig hade insett om hon inte talat om det för mig. Balans, ja, den ska vi sträva efter.

  6. Bra skrivet! Skulle gärna delta på en föreläsning. Har själv legat i någon gråzon och lyckats komma tillbaka från Osteoporos, sprang helt enkelt så mycket och åt alldeles för lite att skenbenet gick av… Kroppen mår bra, men sinnet är inte rent än.

Leave a Reply

Your email address will not be published.