Lär av barnen

jonna_blabar

Jonna har kommit in i ”pratstadiet” och den lilla munnen går i ett (när den inte är full av blåbär). Hon frågar och funderar mycket, och igår fällde hon kommentaren: ”Mamma jag KAN ta på tröjan själv för jag är stark. Jag är tjej och tjejer är starka. Visst mamma?”. Så häftigt att höra alla spontana tankar hon och bröderna har, och jag ska göra mitt bästa att våra små ska behålla sitt självförtroende och bilden av tjejer.

junior_klattra

Hos tvillingarna är det ombytta roller mot samhällets traditionella roller. Junior har fått för sig att han vill vara tjej. Klär sig helst i klänning (med googles), och Jonna mallar sig över att han egentligen inte ÄR det. Men självförtroende har de båda, utan rädsla att öppet visa sina känslor eller bry sig om vad andra tycker.

hugo_jj_ga”Mamma vi vill GÅ” – tvillingarna efter Hugo och Hampus fotbollsavslutning på GIH igår. Vagnen fick bli väsktransport istället och en frusen storebror försökte styra upp så att de gick åt rätt håll.

Vi föds så oförstörda på många plan. Rörliga, med stark livslust och driv till utveckling, med tydliga kroppssignaler där vi äter av hunger, slutar när vi är mätta – utan att låta psykiska känslor blanda sig i. Vi är nyfikna, låter kroppens naturliga rörelsebehov styra, med gott självförtroende och kärlek både till oss själva och omvärlden. Sen händer något. Kroppen åldras, blir bekväm (om vi inte håller den igång), stress, stillasittande, osunda ideal och prestationskrav skadar den vi en gång var. Vi såras av livet.

handikapp_skidorPå Bolibompa visade de ett program om styrka igår morse, med bl.a. den här coola tjejen. Förlamad i benen men full av allt det jag skriver om här – självförtroende, styrka, nyfikenhet, mod, livs- och rörelseglädje.

Men genom att studera barnen kan vi lära mycket. Genom att vårda våra kroppar och vår självkänsla blir vi starka. Genom att älska oss själva gör vi detsamma mot våra medmänniskor. Lättare sagt än gjort, men det är de små handlingarna och vänliga orden som gör skillnad, och genom att säga det vi behöver höra högt till oss själva – ”jag duger, jag är stark” lär vi oss tro på det ♥

5 kommentarer
  1. Otroligt bra inlägg. Jag jobbar med barn på dagarna och hör och ser så mycket som en blir nedstämd av. Barn måste få vara barn. Sådär oförstörda och levande.

  2. Fint inlägg. Blir helt rörd över att läsa om dina barn. Tänk så härligt att glida runt i klänning och goggles. Tänk om alla kunde få känna den känslan att man själv får bestämma precis hur man ska vara och känna, utan att någon annan behöver berätta det för en. Jag är förskollärare, och ytterst ytterst få barn känner så. Tyvärr!! De är redan så formade när de är bara två tre år. Så därför blir jag så glad att du ger dina barn en så fin grund. Många killar i 5-årsåldern uttrycker redan att tjejer är töntiga, svaga och att det är töntigt med klänning 🙁 Precis som Jonna säger, tjejer är starka! Alla är starka på sitt sätt 🙂
    Heja!

  3. Underbar läsning! Tycker det är så härligt att Junior älskar klänning 🙂
    Tänker ofta på det där med bra självkänsla hos barn (innan den blir förstörd/ rubbad). Tex så applåderar Ivar alltid åt sig själv och ropar Braaaa! när han sjungit färdigt en låt.
    Kram på dig och hoppas den dumma magsjukan är ett minne blott imorgon!!!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras