Framsteg & utfallssteg

lateral_lunge

”Det bästa jag gjort!” Så har jag tänkt oräkneliga gånger efter träningspass där jag innan känt mig trött och seg, men sen mått så jädrans bra. Så tänker jag även nu när jag ser bilden av Anna ovan. När jag bloggar använder jag ibland gamla bilder från arkivet som beskriver det jag vill förmedla, och flera gånger på sista tiden har jag reagerat starkt över hur sjuk jag ser ut på många bilder från tiden precis innan behandlingsstart. Det är skrämmande hur blind man kan bli i ett sjukt tillstånd och nu, med friska ögon, ser jag en bräcklig och labil Anna på många gamla bilder. Stark men slutkörd, utan den där stora livslusten jag är född med och som nu återvänt. Idag ser jag en glad Anna, utan tokdeffade muskler – ja inte direkt superstarka under ytan heller, men det skiter väl kroppen i. Den kämpar på ändå av ren rörelseglädje.

Som sagt – ”det bästa jag gjort” var att söka hjälp och jag har gjort ovanligt snabba framsteg i behandlingen. Igår fick jag göra en ny 6-veckorskontroll och har nu uppfyllt alla utom kriterier för friskskrivning utom en. Alla mina inre värden, min vikt och resultatet av DXA-mätningen är bra, och de psykiska besvären är så gott som borta. Tankar kan man ha kvar en lång tid, men så länge de inte övergår i handling är det helt normalt anser Mandometerkliniken. Framöver behöver jag bara besöka kliniken 1 gång i veckan, får öka träningsdosen till 3 ggr/vecka, slipper matvåg och mått, och får börja äta fritt (bestämma helt vad jag vill äta) från nästa vecka. FRIHET ♥

Flera steg i rätt riktning alltså, och några andra steg har jag fortfarande mördande träningsvärk av från i måndags. Övningstips:

1. Steg åt sidan: På översta bilden gör jag en lateral lugne, d.v.s. ett utfallsteg åt sidan + benböj.

single_leg_glute_bridge

2. Steg på bänk. Ovan en single-leg gluten bridge, d.v.s. ett enbens höftlyft med ena foten på en bänk (alt. coreboll) och andra benet rakt upp. Håll magen stark och höftbenen parallella.

rfess

3. Steg ”bakåt”. Ovan en rear foot elevated split squat (RFESS), d.v.s. en enbens knäböj med andra foten bak. Försök jobba så rakt upp och ner med överkroppen som möjligt, och tänk att du ska se tårna på främre foten (så att knät är bakom tårna).

Ångra aldrig dina steg är dagens visdomsord. Även om jag ser min behandling mot Ortorexi som bland ”det bästa jag gjort” har jag lärt mig enormt mycket om mig själv under resans gång. Jag ångrar inte tiden då jag var sjuk heller. Det var mitt sätt att överleva en tuff tid och nu är det dags att gå vidare. Lite åt sidan, bakåt och framåt – så som livet brukar vara.

22 kommentarer
  1. Måste hålla med om att bilderna på dig nu är mycket trevligare att se. 🙂 Du ser stark och fin ut, men precis som du säger, inte så skör som du gjorde förut! Heja dig! 😀

    1. Sandra – starkare är jag verkligen inte, haha, men gladare i mig själv. Visst – jag är absolut inte bekymmerslös, men om jag inte tänker efter är kroppen i sig själv mer tillfreds och full av energi.

  2. Nu förmedlar du verkligen glädje och hälsosamhet! Eftersom du är en förebild för många är det verkligen jättebra att du INTE är tokdeffad, äter konstigt och ser halvsjuk ut – kanske kan vi tillsammans förändra samhällets skeva ideal vad gäller kroppar och träning.
    Kram och tokbra jobbat!

    1. Ja Josefine! Visst kan man vara vältränad OCH hälsosam, men det lyser igenom om det inte är på en sund nivå. Jag hoppas också på att idealen kan förändras så att fler känner att de duger som de är.

      Kram tillbaka!

  3. Att följa din resa gör mig glad, stark, inspirerad men framförallt får du mig att reflektera! När man lever ett liv med barn, bebisar, relation, jobb och en stark träningsvilja är det just förmågan till reflektion som ibland blir lidande tyvärr. Och slutar man tänka och känna efter…..ja, då blir det inte så bra. Så TACK för att du delar med dig och därmed stärker oss andra. Och när du har en dålig dag….då vet du att vi finns här(vissa av oss i tystnad;))! Kram från tvåbarnsmamma i balans(just nu iaf;))

    1. Jennifer – precis så är det! När livet snurrar på för fort finns inte utrymme att känna efter, eller om man vet att allt inte är som det ska – ta tag i problemet.

      TACK! Att veta att det finns så fina människor (som dig) där ute har hjälpt & hjälper mig enormt mycket.
      Kram tillbaka!

  4. Du ser fantastisk ut! Glad och trygg. Vill du dela med dig av vad Mando bedömer är en hälsosam vikt och vad det betyder för dig? Inte för att jag egentligen bryr mig om vad du väger och hur lång du är men mer för att kunna relatera till min egen kropp. Jag tycker det är svårt att veta vad som är lagom mycket vikt i relation till längd etc. Vad är viktbalans helt enkelt. Svårt, speciellt efter tre barn.

    1. Lena – på Mando ser de tillbaka på längd- & viktkurvan ända från barn- & skoltiden. Alltså är detta helt personligt & beror på gener & kroppstyp. Svårt därför att säga, men man vet i alla fall vilken fett% som är lagom för tjejer, dvs 20-35%. Bättre riktlinje att gå efter än vikten.

  5. Tänk så härlig din blogg är nu sedan du började din behandling! Frisk, stark, sund. Jag är imponerad av din styrka (den mentala…) och din generositet med din livsberättelse. Både vad gäller träning och din resa runt att bli förälder.
    Jag var tidigare överviktig men gick för tre år sedan ner 30 kilo på egen hand (om man inte räknar stödet av er träningsbloggare, det stöd ni ger i form av idéer och inspiration!) Tränar ca 3-5 gg/vecka och vill förbli vältränad. Håller mig viktmässigt inom BMI och även fettprocenten stämmer väl med vad som är ”normalt”, vilket jag liksom du anser är viktigare än vikten. Nu vet jag dessutom att även Mandokliniken anser mig hälsosam 😉
    Tack för en fin blogg Anna!

    1. Magdalena – vilken oerhörd bedrift att gå ner 30 kg. Grymt, & speciellt bra att du håller din vikt & inte blir extrem åt andra hållet. Hejja dig! 🙂

      Kram

  6. Hej Anna,
    Jag älskar att kika in här och läsa dina peppande inlägg. Jag lider av någon sorts ätstörning och väntar just nu på att få hjälp men det är lång kö.. suck.. Jag måste verkligen gå upp i vikt och måste nu göra det på egen hand och undrar om du har något tips. Jag tränar nu 4-5 gånger i veckan och undrar om du tror att det räcker att sluta träna för att gå upp i vikt? Tycker att jag äter bra men är ändå väldigt smal. Måste man äta mycket mer för att gå upp eller räcker det ned normalportioner men noll träning och promenader? Längtar tills jag går hjälp men tänkte det vore skönt med tips på vägen dit!

    1. Lisa – många med ätstörningar tror att de äter mycket när de i själva verket äter för lite. Det går inte att jämföra med någon annan, men i morgon kommer jag lägga upp min matdag så ser du hur det kan se ut. Utan att veta hur du äter tror nog att du måste äta lite mer än du gör, trots att du slutar träna. Dessutom är det bra att äta annat än bara nyttiga grejer också. Men det är oerhört svårt på egen hand, så jag hoppas av hela mitt hjärta att du får hjälp. Håller alla mina tummar för dig!

  7. härligt jobbat! du ser riktigt fräsch o frisk ut.. det sprudlar nästan glädje ur din blick! fortsätt sådär o må bäst, du är en stor förebild ska du veta!

  8. Läs gärna boken ’Ortorexi – Fixering vid mat och träning’ av Yvonne Lin och Anatoli Grigorenko på Ylab, och skriv om den på bloggen! Ortorexi behöver (tyvärr) uppmärksammas. Författarna är ortorexiexperter jämfört med Mandometerklinikerna som är inriktade på ätstörningar inklusive Ätstörning UNS. http://www.ortorexi.nu

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras