Morgonstund

4eadventBilderna är från igår men så här sitter vi varje morgon. Vaknar till liv över favoritfrukosten, smider planer för dagen och blir varma av lågorna i öppna spisen. På vardagarna är det sällan hela familjen är samlad vid alla måltider, men det tar vi igen lediga dagar som dessa. Så här dan före dan är samtalsämnet:

  • Hur ska det gå för familjen Hedenhös? Nu näst sista avsnittet. Spännande!
  • När kan tomten komma i morgon? Före eller efter Kalle Anka?
  • Vilken backe ska vi köra snörace i? Hugo är ivrig att ut och åka skiboard redan på morgonkvisten.
  • Vill Junior och Jonna följa med morfar till lagårn i kväll? De ska ju ändå ta stora julbadet..
  • Jonas ska kanske träna på nya Jormgymmet. Utrustningen + lite nytt är flyttat till ny lokal. Nyfiken ska jag också följa med och kika in.
  • Vilken mat ska lagas? Julgodis? Vilka sillar läggas in? Baka traditionella jultårtan?
  • Det har kommit mycket snö under natten. Morfar måste skotta både här och där.

julmorgonDagens frukost: havregrynsgröt med blåbär och hjortronsylt, 2 philadelhiaost/skink-mackor, 1 smör/ostmacka, 1 ägg, 1 apelsin, 1 glas mjölk, 1 mugg te.

4 kommentarer
  1. Gud vad härligt! Riktig julstämning, speciellt med snön.
    Själv så kickar jag igång dan före dopparedan med att gå och köpa en vegansk julskinka, ett corepass och inhandling av julklapp till min mamma. Sen är det jobb som vankas. Det blir min uppesittarkväll till 22:30 då jag även hoppar in för en kollega som ville gå hem tidigare.
    Men jag tror ändå julkänslan kommer smyga sig på. Speciellt imorgon bitti då jag planerar att rida min traditionsenliga julaftonsritt! 🙂
    God Jul Anna! 😀

  2. Så mysigt det ser ut – och en blir ju lite avundsjuk på snön.
    Som mamma till en tonåring som kämpar hårt för att bli frisk från sin ätstörning, är jag lite nyfiken på dina föräldrars relation till din ätstörning. Hur involverade har de varit/är de? Känner de sig skyldiga?

    Jag tycker att det har varit helt fruktansvärt att se mitt barn försvinna framför mina ögon. Jag har aldrig i hela mitt liv känt sådan panik och sådan skuld (och skuldbeläggningen har också kommit från BUP och andra som lever kvar i ”Blame the Mother”-mentaliteten).

    Samtidigt som jag också kan tycka att tonåringen och jag nästan fått bättre kontakt nu än innan sjukdomen. Vi tar inte längre lika mycket för givet, utan vi tar vara mer på de små tillfällen då allting funkar. Som i går, när vi bakade och det slank ned både deg och färdiga kakor, precis sådär spontant som förr i världen. Det kändes som ett gigantiskt framsteg!

    Hoppas att det går lika bra för dig och att du njuter av familjen, maten och snön!

    1. Emma – jag har alltid haft stort stöd hos mina föräldrar & det var de som hjälpte mig när jag var sjuk i anorexi i högstadiet, åkte till BUP osv.

      Mamma har också ibland skuldbelagt sig för att hon periodvis bantat när jag var liten, men jag tror det var mer kompistryck & andra ideal som styrde.

      Nu i äldre dar har de verkligen inget m min ortorexi att göra. Det har varit mitt sätt att hantera stress & personliga krav på perfektion. Jag är vuxen, men mina föräldrar är SÅ glada att jag tagit tag i mitt problem som de märkt men inte förstått varit så allvarligt. Som sjuk blir du duktig på att dölja – ja, du vet ju.

      KRAM & god jul till dig & din familj också!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras