Super size me light

I 3,5 veckor har jag nu varit utan träning och vardagsmotion – längre än någonsin i hela mitt vuxna liv förutom efter kejsarsnittet med trillingarna för 8,5 år sen. Vid övriga graviditeter har jag haft perioder av träningsuppehåll fast i alla fall gått promenader, men nu är jag som sagt mest stilla – något som både känns och syns.

”Hur känns kroppen?”, frågade en läsare. Det är faktiskt lite häftigt hela grejen att byta livsstil som jag även skrev om i förrgår – lite som en ”super size me light”. Nu får jag äta väldigt mycket bra också, vissa ”utmaningar” men inte enbart snabbmat som i filmen, och kalorinivån är inte mer än att jag ska öka ca 0,5 kg/vecka (d.v.s. samma takt som överviktiga rekommenderas att gå ner i vikt) tills kroppen nått sin trivselvikt. Men nog känner jag skillnad – både fysiskt och psykiskt:

  • Spegelbilden: Mina runda kinder är snäppet rundare – det jag hatade i tonåren men nu är glad över. Ser ungt och friskt ut. Magen har fått lite mer underhudsfett men ser inte tjockare ut än vad den tidigare gjorde p.g.a. diastasen. Benen har blivit kraftigare och yeah – jeansen sitter snyggare 🙂
  • Humöret: Pendlar fortfarande och ibland är jag låg och sur av tristess och saknad. Men jag är lugnare, mer närvarande, betydligt mer avstressad och kan släppa småsaker jag tidigare förstorade. Tålamodet är betydligt bättre – något jag VERKLIGEN behöver med 4 barn.
  • Vikten: Gissar på +2 kg. I början suger kroppen upp kolhydrater som binder mycket vätska och ger snabb viktuppgång.
  • Hungern: Trots att jag äter ordentligt 6 gånger om dagen är jag hungrig inför måltiderna, men känner mig mer nöjd efter jag ätit. Tidigare var jag konstant sötsugen och tog till massor av te, tuggummi eller lightläsk för att bli helt mätt.
  • Sömnen: Tidigare kunde jag aldrig sova mitt på dan, men nu somnar jag alltid vid en stund i värmerummet. Även på natten sover jag lugnare, men vaknar fortfarande för tidigt. Kanske p.g.a. att jag sovit på dagen eller är så fysiskt inaktiv?
  • Musklerna: Jag ser redan att axlar och armar blivit mindre vilket är mentalt jobbigt eftersom jag gillar att se och känna mig stark, men nutritionisten säger att jag säkert kommer bli ännu starkare efter den här perioden. Kroppen mår bra av att vila efter ett så tufft träningsår. Dessutom har den muskelminne och kommer snabbt tillbaka. Jag har dessutom kunskapen och kvitto på hur, så med rätt förutsättningar av kost/vila/träning blir det grymt. En sund och funktionellt stark kropp är målet.
  • Konditionen: Förmodligen i botten, haha. Jag blir andfådd bara av att gå den enda trappan upp till vår lägenhet, men precis som styrkan – konditionen går snabbt att få tillbaka. Jag har receptet! 🙂
  • Mentalt: Jag har fått distans och ser mer klart på min kropp och mitt liv. Lite som att jag blivit ”vuxen på nytt” och ser möjligheter som tidigare kändes oövervinnerliga. När man är mitt upp i cirkusen av depression och bristfällig kost går all energi åt till att överleva dagen. Man är inne i sin egen bubbla och ser knappt omvärlden. Nu får jag visseligen också kämpa stundtals mot nedstämdhet, saknad och låg självkänsla, men jag är i alla fall på rätt väg.

Back to life and love ♥. De vackra tulpanerna har jag fått av en god vän. Jag är lyckligt lottad som har så många fina människor omkring mig.

Visst är det ibland mentalt knäckande att inte få göra eller äta det jag älskar och humöret pendlar från dag till dag, men i det stora hela är upplevelsen positiv. Att söka hjälp kan vara mitt livs bästa beslut.

20 kommentarer
  1. Så skönt att läsa det du skriver för jag har tänkt på det när jag sett dina bilder på bloggen och på insta. Dina ögon ser piggare ut, det liksom lyser om dig trots den utmaning som du faktiskt genomgår just nu! Fortsätt käpa, du är en sann förebild för många! kram & trevlig helg!

  2. Håller med tidigare inlägg om att du ser så mycket piggare ut. Mindre stress i ögonen 🙂
    Känner igen mig i din text, vet att jag hittade ett mer lugn i mig själv när jag började att vila och slutade att träna. Kämpa på, inspireras av dig!
    Kramar

  3. Hej Anna
    Jag tycker du är så tuff som utmanar dig själv hela tiden. Särskilt den här utmaningen som jag inte trodde att du skulle välja frivilligt.
    Styrkekramar till dig

    1. Lotta – nej, det trodde inte jag heller förrän jag kom till insikt över hur jobbigt liv jag levt. Varför inte ta en lite lättare, roligare och godare väg? Det är den jag tar nu 🙂

      TACK & stor kram tillbaka!

      P.S. Önskar att jag satt i din säng med resten av gänget, såg på Vänner & åt din äppelkaka. Det var tider det <3 D.S.

  4. Så härligt att det går bra för dig! Du nämner depression, har den funnits med länge eller kommit sista tiden? Har folk i din omgivning påtalat att du inte verkar må bra?
    Stor Styrkekram fr mig

    1. Anna – depressionen har dels orsakats av all stress det innebär att försöka räcka till åt 4 små barn som jag ofta är själv med när mannen reser & dels av höga krav på mig själv ihop med för hård träning & brist på kolhydrater. Nej, det varv först på slutet en vän påpekade detta när jag såg för smal ut + några kommentarer här på bloggen, men annars har ingen sagt något om hur jag mått mentalt. Antar att jag är bra på att dölja detta, typ ”den gråtande clownen” 🙂

      Tack & kram tillbaka!

  5. Du är stark Anna. Hade velat säga jätteduktig, men jag tycker inte om att man måste vara jätteduktig.. Man ska liksom bara vara.
    Härligt att få jobba med allt, även fast det suger och gör ont. Jag kan trösta dig med att min kondition och styrka är i botten. Och då botten!!! Du kommer snabbt igen om det är vad du vill.
    Jag kämpar mig upp och tänker på varje pass att jag vill träna med dig igen faktiskt. Du grymma kvinna!
    Pussar i mängder!

  6. Du ser helt, helt annorlunda ut på bilderna nu. Det är som en annan människa – och jag blir så glad av att se dig på bild nu! Grattis till ett bra beslut, jag håller tummarna för att det fortsätter gå steg för steg åt det håll du vill <3

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras