Hurra för Junior och Jonna – våra 7-åriga mirakel

Idag är ingen vanlig dag – det är Junior och Jonnas födelsedag!

Och med den blir familjen blir två härliga 7-åringar rikare. Det känns både stort och lite sorgligt, för nu har vi definitivt inga småbarn kvar i familjen. Men även om jag älskat mycket av bebistiden, att vara så nära dem hela tiden, ser jag fram emot mer sånt här. Och det här. Och mer av det här. Detta och såklart en massa andra saker vi inte upplevt ihop än. Livet med barnen blir verkligen aldrig tråkigt. Alla åldrar har sin charm, men ju äldre de blir ju fler gemensamma intressen får vi samtidigt som de utvecklas som individer.

Jonna. Solstrolen som helst leker med killar, men samtidigt älskar glitter och söta små figurer. Så varm, kramig, sprallig och rolig, med känslorna utanpå. Jag känner igen mig mycket i henne.

Junior. Familjens kanske mest bolltokiga kille, som även han är en kramig och känslosam person. Kanske ännu mer än sin syster när jag tänker efter. Omtänksam, glad, klok och kärleksfull.
GALET hur jag älskar de här två. Att de kom till oss den här dagen för 7 år sen med planerat kejsarsnitt på Danderyds sjukhus. Men redan 8,5 månader tidigare likt mirakel till min mage. Vi hade gjord två misslyckade försök med IVF och hade bara ett fryst ägg kvar att sätta in. Samma dag jag skulle till fertilitetskliniken ringde de och sa att ägget inte klarat upptiningen, att det dött. Minns att jag var på jobbet (anställd på KTH-Hallen på den tiden) och blev helt förkrossad.
Men så gick det två veckor och ingen mens kom. Det gick två veckor till och jag vågade knappt hoppas, men testade och jo – jag var GRAVID! Jag hade blivit det under själva hormonstimuleringen inför IVF-försöket. Och vid ett tidigt ultraljud visade sig två små pickande hjärnan. Junior och Jonna. Som ger oss så mycket kärlek, glädje och gav min ärrade själ ro. För nej, fler barn är inget jag längtar efter. Jag är mer än lycklig över de vi har.

Bilderna är från vårt familjekalas vi hade för Junior och Jonna i söndags. Syster Mia med familj och några grannar kom för fira. Vi hade tur att det var en så varm och fin dag så vi kunde sitta på uteplatsen utanför vårt höghus. Så härligt och perfekt för barnen att springa runt på gräsmattan och leka mellan mat och tårta (värd ett eget inlägg framöver).

Kusin Hjalmar: ”Ta kort på mig här borta vid statyn” ihop med en jordgubbe. Söta, roliga Hjalmar!

Till och med Hugo och Hampus lyckades jag få med på bild. Snart tonåringar och större än mig själv. Som sagt – vad hände?
En mysig fest som vi fortsätter med idag. Nu ska vi väcka våra kalasbarn med sång, frukost och presenter.
Grattis älskade Junior och Jonna! Tajta som få, ibland hund och katt, för alltid tvillingsjälar. Och grattis till mig, Jonas, Hugo och Hampus som har er i vårt liv.. ♥♥

4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.