Fördelar du får av att springa i grupp – 29 km längs Stockholm Marathon-banan

Jaaaa, det gick ju fint! Årets förmodligen längsta långpass ihop med Team Stockholm Marathon, som jag lovade att berätta om för dig som är nyfiken. Jag var också det, nyfiken alltså, eftersom jag aldrig sprungit ett träningspass med gruppen tidigare. Det händer ofta att jag möter det långa tåget av löpare ute på sina träningsrundor, men det har aldrig lockat mig att vara med. Förrän nu, då jag såg flera fördelar.

Fördelar att springa i grupp

1. Att få sällskap vid ett såpass långt pass som över 3 mil och dessutom längs årets bana. Just sällskap är något jag uppskattar mest under långpassen. Dör lite av tristess att vara ute längre än 1,5 timme på egen hand.

2. Att få så många kilometrar i benen med ett jämnt tempo. För oss även i rätt fartgrupp, som inte stannar och tar bloggbilder stup i kvarten.. 😉

3. Mentalt att få erfarenhet av att springa bland många, vilket är bra för att veta hur man förhåller sig bland massa andra löpare. För oss även en chans att se hur en del av loppet kommer se ut. Det är alltid lättare kan jag tycka, och veta var det kommer backar, trappor m.m.

När jag såg att det regnade stora droppar på morgonen kändes det däremot inte lika lockande. Jag kollade mailen om provspringningen var inställd, men som du ser – långt ifrån! Så jag småjoggade hemifrån Gärdet till Stockholm Stadion och där var jag inte ensam. Maria väntade, liksom säkert uppåt 100 andra. Är det några du kan lita på har pannben nog att strunta i lite regn är det tjurskalliga löpare. Inkl. mig.

Det var lyxigt att bara springa på utan att behöva hålla koll på var vi skulle. Med någon som stoppade bilar, varnade för lyktstolpar och bjöd på både bajamajor och 4 vätskedepåer. Maria, som hade tävlat i Stora Tjejlyftet dagen innan, hade redan förvarnat om att hon behövde gå in i sin egen värld för att klara utmaningen. Så hon pluggade i lurarna och sprang in i sin egen värld.
Själv behövde jag helt tvärtom – pratsällskap! Och efter ca en mil hittade jag en kille att småsnacka med hela resten av banan. En idrottslärare och småbarnspappa som ska springa sitt livs första Marathon. Vi hade många gemensamma samtalsämnen att fördriva tiden med. Tack Andreas! Du dödade tristessen och fick mig att glömma hur benen blev allt tyngre.

Även om det bara var träning – en fantastisk känsla att öka tempot på Stockholm Stadions löpbana in i mål. Både jag och Maria är supernöjda med passet! Förutom själva träningen och koll på banan, var det även bra att testa ut kläder om det råkar regna även under mitt andra Stockholm Marathon. Mössa, vantar, långa kompressionsstrumpor, väldämpade skor (samma jag hade vid Tjejmilen 21K), tights med extra fukttåligt tyg och en regntålig vindjacka funkade fint. Jackan är designad för cykling egentligen, den jag hade vid Vätternrundan 2013, men som även funkar bra att springa i. Extra plus för stor ficka med dragkedja i ryggslutet där jag kunde ha mobilen.

Direkt efter målgång, en banan och sportdryck lufsade jag hem i långsamt gemak. Hög på endorfiner och ”yes-jag-klarade-det-känsla”, men med stubbar till ben. Stela, med en stickande känsla i låren. I övrigt kände jag mig oförskämt fräsch för att ha varit ute så länge och bäst av allt – inga smärtande knän eller andra leder. Klockan visar dock även tid för snack innan vi gav oss av, pauser och toalettbesök.
Nu räknar jag med att det här kommer ge biverkningar i form av extra hunger, lägre prestationsnivå och molnande ben ett par dagar, men jag är väldigt nöjd. Tryggt att ha i kroppen inför Stockholm Marathon. Längre än så här tänker jag inte springa inför loppet, så resterande långpass kommer kännas som en lek i jämförelse. Dessutom vet jag att 3.45 är en görbar tid att sikta på, speciellt med det publikstöd och loppadrenalin jag räknar med den 2 juni. Ser verkligen fram emot den riktiga löpfesten om 5 veckor.
Ska du också springa loppet, eller någon annan Mara? Hur känns det för dig med träningen? KRAM! /A