Vackrast på bild – inte alltid bäst i verkligheten

Godmorgon kära du, med en sista återblick till Lindvallen!

Till två av dagarna som stack ut lite mer än de andra. Ena i tisdags, när hela världen glittrade i vintersolen. Jag åkte längdskidor på morgonen och efter frukost drog alla till backen. Det har inte varit så här mycket snö sen 1960 berättade en kille som skottade av vårt stugtak. Så vackert, speciellt den här dagen och i fredags då det kommit flera dm snö i kontrast till en klarblå himmel. Men kallt. – 15° + hård vind uppe på fjället, vilket tillsammans känns som – 25°.

”Mamma, jag tycker inte om sol..”

Stackars Jonna har fått dålig erfarenhet av soliga vinterdagar. Hon hade legat febrig halva veckan och var ivrig att få en sista dags skidåkning, men frös så att hon grät efter bara en gång upp i liften – trots 3 lager med varma kläder. Jonna är smal i sig själv och efter två dagar utan att kunna äta ordentligt var kroppen förmodligen inte preppad för en så kylslagen dag. Det fick bli värmestugan för att tina upp fingrar och tår innan vi knatade hem med skidorna igen.

Jag hann i alla fall förverkliga den strålande dagen med kameran. Fint att se på, eller hur? Men kändes inte lika fint i fingrarna efter en stund.

Tidigare samma dag hade jag även tänkt mig en längdtur, men då var det inte kylan som satte stopp. Med dubbla ull-underställ, långa ullstrumpor, fleecemössa, tumvantar och lätt dunjacka hade jag lätt kunnat åkt en timme, men som du ser – det var tjockt med snö. Och ospårat. Kanske spårkillen på Gubbmyren tagit semester? Efter någon kilometer gav jag upp och gick hem, men värt ändå. Helt magiskt i skogen med soluppgången bakom de snötunga granarna.
Hur som helst – vackrast utåt är inte alltid bäst i verkligheten. Jag tänkte på det, både när jag led med stackars Jonna i backen och när jag pulsade i djupsnön på längdskidor. ”Gräset är inte alltid grönare”, eller – snön ljusare. Därför alltid onödigt att jämföra sin egen tillvaro med något/någon vacker utåt sett. Det ”mäktiga jobbet” (som kräver tillgänglighet 24 h om dygnet), den ”rippade kroppen” (som ger dålig sömn och matförbud) eller tusentals följare på Instagram (där de flesta inte bryr sig). Allt har sina plus och minus, vinster och uppoffringar, vilket i slutändan gör många av oss jämställda. Skillnaden är bara förmågan att fånga upp och SE sitt glitter.
Summa summarum var veckan i Lindvallen fin. Tråkigt att Jonna varit sjuk flera dagar och att vi både fått stanna inne p.g.a. snöstorm och förfrusna fingrar, men precis som de där stunderna vi huttrade eller var insnöade fanns det ändå något bra i varje dag. Och fler skidresor blir det kan jag lova.

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.