#metoo – att våga prata för att förändra

Han skröt om sin golfkarriär, men kunde inte ens kontrollera sina kroppsdelar.

Vi hade pratat ett par gånger tidigare och jag trodde vi var vänner. Men en dag bara trängde han sig in i lägenheten och lämnade vidriga spår efter sig. Äckelkänslor. Jag hade förträngt händelsen tills den viktiga kampanjen påminde mig. Har inte ens berättat om  den för min bäste vän, vilket gör det hela ännu sjukare. Som att det skulle vara en alldaglig händelse? ”Varför ta upp den gamla tråkigheten”?

Men jo, nu gör jag det. Berättar om händelsen för dig och ett par tusen andra. För som alltid tror jag på att prata istället för att skuldbelägga sig själv och förminska problem. Tack till alla som delar med sig här i flödet. Som vågar berätta. För tillsammans kan vi förinta normalisering av brott, förtryck och alla oförtjänta skamkänslor.. ♥

Detta berättade jag på Instagram då en våga av kampanjen #metoo rullade i sociala medier. Och tanken som slog mig när jag läste alla inlägg, tillsammans med en känsla av sorg och ilska, är att så många först inte tänkt på att de varit drabbade. Att många fick fundera en stund, eftersom sexuella trakasserier är såpass vanliga att de smälter in i vardagslivet. Så att vi rycker på axlarna åt dem eller blundar. För ”boys will be boys” och ”vad kan lilla jag göra åt saken”. Det är just det som är problemet – att det är så accepterat. Och att vi som drabbats bär det tunga själva.

Dessutom krävs det både mod och energi för att öppna sig och visa sin sårbarhet. Mer än att glömma, men risken är att det ändå väller över till slut. Även om vi inte minns den specifika händelsen kan annat i livet bli lidande. Därför måste vi ta sats och VÅGA PRATA om jobbiga saker! Med någon vi kan anförtro oss till, med en expert, terapeut eller rakt ut i sociala medier. För det finns alltid fler som mår dåligt över samma eller liknande. Som kan stötta dig och som du kan stötta. Tillsammans kan vi förändra!

– Vi vill belysa sexuella trakasserier och våldtäkter, men även ta upp andra frågor som lika lön och lika rättigheter, sa Gabriella Ohlzon, en av initiativtagarna om kampanjen…

#metoo

”Vill du sätta stopp för den strukturella könsdiskrimineringen? Vill du kunna gå på ett badhus utan att bli trakasserad? Vill du kunna gå hem själv från krogen utan att vara rädd för att bli våldtagen? Vill du att alla oavsett kön, etnicitet eller trosuppfattning ska ha lika möjligheter att utvecklas till sin fulla potential? Vill du ha ett jämställt Sverige? Kom och höj din röst tillsammans med oss och visa ditt stöd för kvinnor!”, skriver Gabriella på Facebook inför dagens #meetoo manifestationer du kan ta del av på flera håll runt om i landet.

Ett kanoninitiativ som jag hoppas sprider sig till annat. Att fler vågar öppna upp sig om livets svårigheter, både för att lätta sitt eget hjärta och hjälpa andra. Det är så jag tänkt när jag skrivit om min ortorexi, om att förlora ett barn, om svårigheten att slappna av, om prestationsångest, om svårigheter (och roligheter) med att blogga och sorgen över att inte passa in. Inlägg som är betydligt jobbigare att skriva än ”utlandsresan, träningsövningar och recept”, men som känns viktiga att sprida för mig som kan. Vi människor är ganska lika trots allt, så mina (och dina) tankar och erfarenheter kan definitivt hjälpa någon, eller i alla fall få hen att känna sig mindre ensam.. ♥

Foton: Åsa Glifberg