Flingor med naturell yoghurt, banan och mandel. Ett sug jag inte kunnat släppa och äntligen kunde äta till frukost efter storhandlingen i förrgår. Kanske yoghurtsug för att jag har kalciumbrist? Banan- och flingsug för att jag ätit för lite kolhydrater på sistone? Eller helt enkelt för att det är så krispigt, gott och ger minnen från när tvillingarna var små? Då åt jag ofta samma enkla kombination till frukost, med en bebis ammande ur varsitt bröst.
Kroppen är smart. Talar om för oss vad vi behöver i form av hunger, energilöshet, nedstämdhet och sug. Ibland falskt alarm – trötthet, stress och törst kan t.ex. öka hungern utan att du faktiskt behöver mer näring, men om du har känsla och lär dig dina signaler kan du tolka suget. Antar att jag hade stort behov av mjölkprodukter när jag ammade, liksom kolhydrater – precis som nu när jag tränar tyngre.
Det är skönt att trenden går mot en mer positiv inställning till kolhydrater igen tycker jag. Visst kryllar det av högproteinprodukter, något som fortfarande är inne, men även gryner, frukt, rotfrukter och andra kolhydratrika grönsaker är populära. Jag tror de flesta vet att kolhydrater varken är något farligt eller gör dig tjock i lagom mängd, men samtidigt förstår jag dom som undviker det för att minska sitt sötsug eller för att snabbt går ner i vikt. Kolhydrater binder som bekant vätska i kroppen så effekten när du inte äter dem är att du blir av med inbundet vatten och snabbt förlorar ett par kg. Det kommer dock snabbt tillbaka när du börjar äta kolhydrater igen.
I perioder har jag dragit ner på kolhydraterna i kosten av just den anledningen. Fåfängan. Men den enda som ser de minskade vattenkilona är jag själv och straffet när jag inte får i mig tillräckligt med kolhydrater blir dåligt humör, att energin går ner, jag blir frusen, sover sämre och blir sugen på skit med sötningsmedel. Förmodligen eftersom jag inte fått i mig tillräckligt med energi totalt, av fett och protein som blir kroppens energikällor när kolhydraterna plockas bort. Så jädrans onödigt. Jag vet ju bättre och tycker om mig själv, faktiskt mer med ett par extra kg och en pigg hjärna.
Men, som jag alltid tjatar om, alla är vi olika. Jag känner LCHF-anhängare som tagit sig ur ett fixerat ätbeende och ätstörningar tack vare mindre sötsug. Det beror helt på vem du är, din bakgrund och livsstil. Ingen mår bra av att överdriva kolhydratintaget, men jag tycker inte heller vi vara rädda för dem. Många sorts kolisar innehåller massor av bra grejer för kroppen, går rakt in i biceps OCH i hjärnan.
Själv får jag mer ork vid träningen och allt jag tar mig för, men framför allt tänker jag bättre, rör mig mer i vardagen, blir varm i kroppen (d.v.s. ökad ämnesomsättning) och gladare. Det är alltså inte bara för prestation och hårda träningspass kolhydrater kan behövas, utan för det mentala. Livsglädjen.
Att leva balanserat och hitta ett ätande du mår bra av är svårt för många av oss. Det är lättare att luta sig tillbaka mot ”superdieten” eller våra idoler istället för att läsa på och lära känna sin kropp. Jobbigt att leva hälsosamt och lättare att låta fåfängan och reptilhjärnan styra. Dessutom är det svårt att själv se helhetsbilden och att koststilen kanske inte funkar i ett ”liv som stressad småbarnsmamma” eller . Vissa behöver coola ner en aning, medan andra behöver precis tvärt om – öka medvetenheten och anstränga sig mer gällande kost och träning.
Tänk att något så basalt kan vara så svårt, men också väldigt lätt. När du blivit bästis med kroppen och förstår varenda vink.
TBT – inlägg om kolhydrater:
» Kolhydrater för prestation och mot depression
» Om sockerberoende