Smärta

Kärlek målas oftast upp med rött filter och ord inlindade i bomull, men är även det som orsakar mest smärta.

I kroppen vid hård träning och i relationer av ”krossade hjärtan”, saknad och ensamhet. Jag filade lite på ett blogginlägg om det här med att visa upp ”sitt perfekt, kärleksfulla liv” i sociala medier, något även jag gör ibland. Ofta som en spontan handling av lycka, som för att dela samma känsla med hela världen och inte alltid så genomtänkt. Men jag valde bort ämnet ”bekräftelsebehov” för ett mer neutralt ämne i bloggen på Alla Hjärtans Dag. Det kan bli lite för mycket, men samtidigt är just kärlek grunden till allt och borde firas mer – även icke kommersiella dagar.

allahjartansdag2016Jonas är inte mycket för de här påhittade dagarna, men vi fick ändå en mysig förfest inför Alla Hjärtans Dag med mellomys och glass (notera proffsig upptiningstrategi av min B&J – till perfekt konsistens). Igår jobbade mannen, men jag och barnen fortsatte ”firandet”. Både jag och Hugo sprang i Lill-Jansskogen, tränade därmed våra fysiska hjärtan och efteråt med våffelhjärtan och pyssel. Jonna, Junior och grannkompisen var så stolta små chokladpralinbagare.

Kärlek är stort, något vi bör fira dagligen till oss själva och människor runt omkring oss, men just därför smärtsamt.

För en tid sen skrev jag om närvaro och närhet vilket tar upp det här lite samt hur jag själv försöker jobba på att få in mer kärlek i livet. Om att lyckan många gånger finns runt omkring oss om vi öppnar ögongen, vårdar den och kanske stänger ner skärmarna ibland. Slutar jämföra oss och lever mer IRL ifall det vi ser orsakar mer stress och smärta än inspiration. Sen handlar det ju också om vet du är som läser, din självkänsla och vad du varit med om.

allahjartansdag16Hjärtegott för hela familjen, inkl. våra änglar. Jonnas mästerverk, chokladpralinerna barnen gjort själva hos grannen och klassiska gelehallonhjärtan.

Kärlek, eller saknad av den, är nog det som orsakar mest smärta. Själv bär jag alltid med mig ett sår av saknad efter de två barnen vi förlorat, något som gör sig extra påmint dagar vi tänker på de som betyder mest. Minnen som ger ett hugg av smärta. 10 år gamla skulle de ha varit idag, snart 11. Hur skulle de ha sett ut? Vilka personer skulle de ha varit?

Backintervaller /Anna Lissjanis12 backintervaller och några solhälsningar + stretch efteråt var min Alla Hjärtans Dag-träning. 

Även tuff träning orsakar viss smärta på ett ”skön-ont” sätt som jag glömmer så fort det blir nedförsbacke. Jag älskar bl.a. att springa backintervaller som jag gjorde igår. Där jag får upp pulsen, använda den explosiva  styrkan jag byggt upp på gymmet, djupandningen från yogan och samtidigt får kraft från naturen. Att samla all energi och explodera uppför backen, om och om igen, tills lår och hjärtat svider. Sällan känner jag samma styrka av olika kvalitéer vid en och samma träningsform. Sällan samma lugn i själen av fokus, syre till hjärnan och miljön runtomkring.

Är det smärta som får våra hjärtan att växa?

Både det av kött och blod och det känslomässiga. När du återhämtat dig efter varje intervall, efter en förlust av kärlek – då vet du att du klarar vad som helst. Hjärtat bygger upp sig, lite starkare än det var innan ♥

2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.