Tävling 4e advent och 3e adventsvinnaren

Godmorgon till 4e advent och en sista tävling innan jul.

Denna söndag är det en grym klapp inför vinterns löpning som du kan vinna – ett par Merrell All Out Terra Ice. Lustigt att det var just den modellen jag fastnade vid som du ser på bilden ovan från Merrells pressvisning våren 2015. En minimalistisk, lätt och vattentät trailsko med dubbar av karbidstål. Jag har själv ett par Icebug med dubbar som brukar resa med mig till jul och påsk i fjällen, men mina fötter gillar Merrells passform och känslan av markkontakt genom Vibram-sulan. Dessutom ger minimalistiska skor så många andra fördelar.

För löpning året om, i fjäll och skogen utan att begränsas av is eller blöt mark är de skorna här toppen.

Merrell All Out Terra Ice /annalissjanis.se

Tungstenspikarna på de nya vattentäta All Out Terra Ice gräver ned i underlaget för att hantera även de isigaste spåren med självförtroende.

Merrell All Out Terra Ice är värda 1500 kr och så här går dagens tävling till:

  1. Måla upp ditt drömscenario i dessa skor som du skriver i en kommentar till det här blogginlägget.
  2. Skriv även önskad skostorlek.
  3. Senast fredag 25 december kl 20.00 vill jag ha din kommentar. Jag utser sen en vinnare som kontaktas via mail och publiceras i bloggen i samband med en av mina egna (förhoppningsvis) snöiga löpturer i Jämtland.
  4. Lycka till!

Och vinnare 3e adventstävlingen om ett par Röhnisch Verona Print 7/8 Tights är Tobias som tävlat åt sin fru/flickvän. Jag hoppas inte hon läser min blogg och annars kan hon i alla fall se fram emot en snygg julklapp. Här är Tobias vinnarrim till julklappen:

De dagar du känner dig grå och trist
De stunder du tänker på allt du mist
Så funkar träningen för dig som en kamrat så sann
Och nu är det min tur att hjälpa dig lite grann
För länge har du drömt om något som dessa,
Min fina, älskade prinsessa!
Med dessa kan du röra dig fritt och förnämt
Utan att det för dig känns obekvämt
Nu behöver du aldrig mer tjata för jämnan
I detta paket ligger nämligen dina drömmars ——- som du nu får dra över ändan!

Stort grattis Tobias (eller din tjej) och ha en fin 4e advent allesammans!

46 Comments
  1. Drömsenario. Min drömmar e att springa maraton. Två ggr har jag börjat träna men alltid blivit gravid. Nu tränar jag till HALV maraton men har bara vanliga springskor. Jag bor på landet så dessa skor sku vara utmärkt för min kommande vinter/ vår träningar. Har redan anmält mig till Helsinki city run i mitten på maj 2016

  2. Drömscenario är att snöra på sig skorna uppe i Grönklitt med massor med snö och plogade vägar. Att köra intervaller uppför backen utan att behöva tänka på hur halt det är.
    Storlek 39 skulle jag tro passar.

  3. Drömscenario är att springa igen, jag har brutit mitt ben i slutet af feb (tibia i 4 delar, fibula i 3 delar) blev opererad, pinna och skruvor
    Med detta järnverk har jag försökt och springa , inte positiv. Nu har alt blir bort opererad for two veckor sen och nu drömmar jag och springa igen
    Har gjort mitt första försökt igår, lite smärtsam men första steg har jag gjort

  4. Tänker mig så här:
    Jag, en nybörjarlöpare som för första gången ska satsa inför ett längre lopp, reser från Skåne till Norrland. Jag hälsar på mina släktingar, tillika förebilder och löpcoacher på distans. De har kanske planerat ett inomhuspass för den ovana Skåningen. Då halar jag fram dessa godingar ur väskan och säger ”vi kan väl ta en tur ute i snön!?” Den känslan! 😃

  5. Mitt drömscenario i denna sko är att jag springer i skogen nära där jag bor , 3 minusgrader, rimfrost och skor. Efter en tuff höst med sjukskrivning för utmattning & PTSD börjar jag längta efter mitt vanliga energifyllda jag igen. Försöker röra mig varje dag fast orken inte är den samma. Men långsamt leder också någonstans, det tar bara längre tid. Jag vill ha storlek 38 på skorna.

  6. Mitt drömscenario är att springa även nu under vintern, vilket ju kan verka lätt, men, för att göra en lång historia kort, jag sprang mitt första maraton i Frankrike i början på november i år, efter flera månaders förberedelser, men kollapsade vid 41 (!!!) km. Så till den grad att jag alltså blev körd med ambulans till sjukvårdstältet.
    Efter detta har jag inte sprungit ett steg.
    Jag är övertygad om att jag kommer springa igen och målet är att springa slutet på samma lopp jag kollapsade i, då man kan springa det som en stafett, där kompisen ska få springa första halvan, bara för att få gå i mål. För något maraton blir det inte igen.
    Det kan låta enkelt, men den mentala spärren är stor, och även om det är långt till dess så vore det ju guld värt även att kunna springa säkert på vintern och hålla igång utan att behöva ”starta” på nytt igen i vår/sommar…
    Så, av den anledningen skulle jag gärna vilja vinna dessa skor! 🙂
    Storlek 36 skulle jag gärna vilja ha (minifötter, jag vet) 😉

  7. Drömscenario: jag vaknar tidigt, före alla andra. Det är mörkt, glimmar från alla ljusstakar och stjärnor. Ute gnistrar det från snön som har fallit under natten. Tittar på termometern, -5, perfekt! Lager 1, lager 2, vindjacka. Jag snör på mig mina nya skor (i storlek 39), smyger ut och stänger dörren försiktigt. Tassar iväg i tystnaden. Efter nån kilometer är jag varm, kroppen känns lätt, stark och jag kan öka tempot. Låter kroppen styra, den älskar det här! Efter åtta kilometer landar jag hemma. Familjen har vaknat, frukosten står på bordet! Bättre än så blir inte en morgon.

  8. Drömscenario… Jag trycker Skicka och får iväg examensarbetet. Byter snabbt om och snörar på mig skorna, det är kallt, blåsigt och isigt men känslan är varm och befriande när jag ger mig iväg längs vägen och stigen med blicken riktad framåt. En tuff höst med jobb, plugg och sjuka barn är över. Jag gjorde det. Jag gjorde det bra. Pulsen ökar och benen pinnar vidare. Lättare än någonsin.

  9. Drömscenariot är en tidig helgmorgon, eller vilken morgon som helst. Solen letar sig sakta uppför trädtopparna, termometern visar behagliga 3 minusgrader och ditt val av kläder är perfekt. Himlen är klarblå och du har nya härliga skor från Merell på fötterna, som tar dig säkert fram på lätt hala landsvägar där du springer. Du flyger liksom fram. Stegen känns lätta. Omkring dig ser du snötäckta träd som gnistrar likt de flingor som faller mot marken. Ja, det snöar också. När du sedan börjar närma dig målet har solen tittat fram, den värmer dig lätt på nosen och du känner dig sådär härlig som en gör när man sprungit. Ja, men typ så skulle det vara! Underbart.

    I det Merellskor jag har så har jag 41.
    kramar

  10. Drömscenario.
    Jag har 2 saker som begränsar mina löpturer under vinterhalvåret. Dels astman, men som jag börjat övervinna tack vare ett jävlaranamma, viktras och såklart medicin.
    Men då kommer nästa begränsning, underlaget. Oftast är det slaskig halka där jag bor vid kusten och låga temperaturer, eller väldigt mycket grusat som rullar under skorna. Dessa underlag skickar ut spänningar i varenda liten muskel, det hela orsakar mer smärta än nytta för en muskelsjuk kropp. Dessa skor låter helt enkelt för bra för att vara sann, och jag ska hålla mina tummar hårt ✊🏼
    God Jul!

  11. Att få snöra på sig skorna en tidig kall helgmorgon innan frukost och ge sig ut i löpspåret. Snön som knastrar under skorna och rök från andetagen – i ett par skor som man inte behöver oroa sig för att halka i!

  12. Drömsenario,
    Att i ett par All Out Terra Ice, kunna flyga över is och snödrivor som superwomen. Löparlyckorus i vintertid.

  13. Drömscenariot är att våga sig ut och springa även när marken täcks av ett islager då jag nu springer inomhus för att inte halka och slå mig när det är vinter. En fantasi kan vara att gå ut och springa på nyårsmorgonen (även min födelsedag) innan resten av huset vaknat. Marken är täckt med ett tunt lager snö och träden gnistrar av frost. Jag springer, utan att halka, ett varv runt sjön som täcks av ett tunt istäcke. Utandningen står som ett vitt moln ur munnen. Sen kommer jag hem, duschar och fixar frukost till resten av hushållet och har en hel dag framför mig med den bästa starten man kan få!
    Skostorlek 36.

  14. Åh. Jag har så många drömscenarion att jag har svårt att välja ett men som den ohämmat vinterälskande människan jag är så ser jag framför mig hur jag efter en frukost framför brasan och vinterstudion, snörar på mig dessa godingar och attackerar vägen som går till mitt hemmafjälls (Dundret) topp. Väl uppe blickar jag ut över vidderna (man ser en elftedel av Sverige där uppe!) och i mina ögon speglas den glödande solen som i den här delen av landet den här årstiden bara kämpar sig upp över horisonten och med tappra strålar sprider sitt ljus ett fåtal minuter för att sedan vända ner och skapa mersmak åt oss som vänligt tog emot strålarna på toppen. Jag tumlar sedan ner för berget igen med mina nya skor, och med ett lyckorus i magen kliver jag innanför dörren och myser med min familj, som med en hemlighet inom mig – det är ju bara jag och solen som vet hur magiskt det var där uppe!
    Storlek 39.

  15. Förr i tiden va långa många pass ett måste! Ångest oro kass självkänsla ett dagligt inslag. Skador rehab och gråt har givit mig ett gott perspektiv på livet och dess värde! Att åter kunna jogga, nöjd sig med en lagom tur och känns sig riktigt riktigt lycklig är att åter finna livet! Att få pröva dessa skor i strl 36 vore ju underbart en riktig guldkant!
    Önskar dig å dina kära en riktigt God Jul

  16. Lördag förmiddag, nyfrusen mark, sol och lätta moln, tid, energifylld, pigga ben och alla möjligheter till en underbar tur i skog och mark.
    Till det skulle ett par merell i stl 41 passa

  17. Åh, jag tänkte häromdagen när jag gav mig ut på en morgonlöpning vid halv sex-snåret att jag behöver ett par sådana, den morgonen var det nämligen isgata ute och jag stapplade fram i mina Asics och var rädd för att halka eller sträcka mig. Jag tänker inte ett drömscenario utan snarare flera drömscenario- nämligen att aldrig behöva frångå min inplanerade löpning pga vädret, utan att, oavsett om det ösregnar eller är glashalt ute, kunna snöra på mig dessa och kunna gå ut och springa obehindrat. Om jag blundar och tänker på mitt främsta drömscenario med dessa ser jag mig själv springandes tidigt en gnistrande vintermorgon med frost, iskristaller på granarna runt omkring och fortfarande lite stjärnklart ute. Luften är kall och ur munnen ses röken från andedräkten. Utan att behöva tänka på att jag kommer att halka eller att jag behöver vara försiktig får jag till den där perfekta löprundan, då benen känns pigga och huvudet lätt, en sådan dag som det känns som att man kan springa hur långt som helst. Efter rundan ser jag hur jag kommer in till huset, tänder massa ljus och avslutar passet med en härlig yoga innan frukosten dukas fram.

    Glad fjärde advent fina Anna! Hoppas att ni får en underbar resa upp till Jorm!

    Kram Ida

  18. Drömmen är att få springa marathon på Island i augusti. Jag hade tränat för Stockholm marathon i maj men blev skada veckan innan och har haft problem foten sedan dess. Hade gärna sprungit med skor i vinter som gör att jag kan slappna av och inte vara rädd för att skada mig igen!

  19. Drömscenariot är en runda på en snöig stig i skogen i mörkret och med pannlampa på 😍 Nu ser det ju ont ut med snö där jag bor så en blöt stig i skogen funkar också 😊
    Jag har stl 39
    Håller tummar och tår!!
    God Jul Anna!!
    //Kajsa

  20. Mitt drömsenario i ett par All Out Terra Ice,
    Snön ligger vit på taken men inte endast tomten är vaken. Även jag är ute i månens sken som speglar sig mot den vita snön och lyser upp vinter mörkret för mig när jag tar mig fram helt utan att halka med de stabila skorna som bär mig fram på isen och snön.

  21. Vi har ett jätte fint trail spår som jag, maken och några andra trail entusiaster kämpat med att få i ordning. Det är över ett år sedan jag själv kunnat springa där eftersom jag varit gravid och fött barn. Nu är jag äntligen back on tack med träning och löpning igen men saknar dubbskor. Drömmer om att en fin vinterdag få springa runt vårt fina spår och samtidigt få tumis tid med maken. Storlek 38 önskar jag mig om jag vinner!

  22. Drömscenario: Att äntligen komma igång med löpning. Tränar gym och BJJ men behöver mer kondition. Hoppas på tur i storlek 39 eller 40 beroende på hur stora de är i storleken 🙂

  23. En tidig söndagsmorgon, solen håller precis på att gå upp och det är friskt och still ute. Nästan så man kan höra tystnaden. Jag tar på träningskläderna, snörar på mig skorna och ger mig ut i den klara morgonen. Benen känns en aning tunga till en början, fötterna däremot lätta och flyger över marken vilket gör att känslan efteråt ändå är: lycka!

  24. Drömmen för mig ifrån södra delen av vårt land är en resa till fjällen. Kyla och snö. Att då också få snöra på mig dessa finingar och ge mig ut på en löprunda innan skidbacken 🙂

  25. Mitt drömscenario är att börja löpträna igen efter 14 veckor på kryckor och ett brutet ben. Innan mitt livs bästa löparsäsong var över bröt jag tibiabenet och fick gråta mig genom resterande tävlingar jag var anmäld till….. En mörk höst. Nu i januari får jag äntligen börja springa igen. Skräckblandad förtjusning. Jag kommer att vara nybörjare! Jag ”slutade” ju på toppen….

  26. Efter ett års behandling mot ortorexi har jag äntligen hittat balans i mitt liv och i min träning. Och efter ett års löpförbud kan jag äntligen ge mig ut på en löptur med endast glädje i sinnet, inte ångest eller måste. Så drömscenariot är lördagmorgon kl 7, innan familjen är vaken. Jag smyger upp, äter en banan och byter om. Tar på mig mina nya merrel som sitter perfekt på foten (strl 41) och ger mig ut i den mörka morgonen. Tar mig ner mot norrmälarstrand som gnistrar av frost och steget känns fast och lätt. I huvudet snurrar tankar av lycka över att jag klarade det. Jag är tillbaka i löpningen men samtidigt på ett helt nytt ställe. Jag har hittat mitt lugn och min balans, jag har hittat glädjen igen.

  27. Hej, det är minus, runt -3-5, solen skiner och jag har sååå mycket energi, känns som om jag kan springa hur långt som helst. Jag tar min absolut bästa favoritrunda som går på först lite asfalt sen går den över i terräng, berg, hala stockar, mossa, gyttja….., sa jag att solen lyser 🙂
    Svetten rinner och rundan avslutas som alltid att jag maxar de sista 150 m innan jag kan pusta ut, kolla tiden på Runkeepern, dricka vatten och sen njuta i solen på altanen en stund innan kylan gör sig påmind och duschen kallar. Jag klampar in i hallen med mina nya skor (39:or), ser ner på dem, inser att de äntligen är invigda, i lera, snö och gyttja…. ahhhh!
    God jul!
    Linda

  28. Mitt drömscenario är att rehabträningen för min skadade rygg funkar, och att jag kan börja springa igen! Känna hur jag flyger fram över grusvägarna där jag bor, en mild vinterdag på förmiddagen, där ryggen håller mig uppe och det inte gör ont någonstans. Jag saknar att springa så mycket att jag på riktigt drömmer om det på nätterna, och när jag väl får börja med det igen så är det inte riktigt läge att trilla på en isfläck och vara tillbaka på noll. Så hoppas hoppas på både en vinst här och ett skadefritt 2016!

  29. Tidig morgon – allt är tyst, mörkt och lugnt,
    barnen och maken sover ännu djupt och tungt.
    Jag smyger upp – tassandes på tå,
    för att inte väcka de fina små…

    Morgontoalett, på med kläder och snöra mina skor,
    hunden Java gnäller av lycka – förväntan är stor.
    Ute faller snö – luften känns frisk och klar,
    månen lyser ännu upp mörkret – så underbar.

    Vi promenerar mot skogen, Java och jag,
    för världens bästa start på vår dag.
    Ökar tempot – springer på,
    likväl gör Java – likaså.
    Pulsen stiger – svetten lackar,
    intervallträning i långa backar.

    Känslan är total – det bästa jag vet,
    rörelse och motion – det kallar jag frihet.
    Tiden går – det ljusnar snart,
    vi beger oss båda hem med fart.

    Snön yr omkring oss och där borta kan jag se,
    hur de vinkar glatt i fönstret – mina tre…
    In i stugan – med detsamma,
    möts av kramar ”God morgon mamma!”.

    Drömscenario – precis vad det är,
    för springrundan på morgonen är mig så kär.
    Och proffsiga skor – kan jag tycka,
    är ren och skär löparlycka!

    GOD JUL!!!
    (Strl 40 hoppas jag på)

  30. Jag har en målbild/drömscenario efter en höst med ingen träning alls pga gravidillamående och kräkningar – att kunna springa 6-9 månader efter förlossningen. Då skulle det givetvis sitta fint med bra material på fötterna – när halkan börjar göra sig påmind.

  31. För ett år sedan var jag höggravid och väntade mitt första barn. Nu ett år senare är mitt drömscenario att springa Sylvesterloppet på nyårsafton med mina nya Merrell All Out Terra Ice i storlek 41! Vid målet väntar och hejar min man och min lilla nyblivna 1- åring!

  32. Drömcenariot vore för det första lite snö och minusgrader, saknar den härliga luften och krispet under fötterna och att jag faktiskt kan och vågar ge mig ut och springa även om det är snö, is eller lera. Bröt ett ben i foten tidigare i höst under en löptur. Rehabiliteringen har varit dryg men äntligen vågar jag ge mig ut på slätt underlag. Så att kunna springa ute även fortsatt denna säsong vore underbart.
    Hoppas det är min lycka ❤

    Kram och en god jul och gott nytt år önskar jag dig🌲🎅❤

  33. Tidig lördagsmorgon vaknar 3 barns mamman med tvillingar som vanligt. skillnaden denna morgon är den hela nattens sömn som faktiskt ägt rum…och dem många uppvaknanden är som bortblåsta. jag snörar på mig mina nya skor i stlk 40.5 och beger mig ut på en mjuk lunkande morgonjogg. Joggen tar mig 9km till vår tomt där vårt framtida hus kommer att stå. Jag stannar upp andas och njuter av att 2016 blir en nystart med nytt hus och barn som sover hela nätter. Livet är underbart!

  34. En liten bebis som sovit hela natten och önskar en slurk vid 05:30 och låter sedan sin mamma få snöra på sina skor för en löprunda på snötäckta gator runt kungsholmens vatten i ett medans resten av familjen sover vidare.
    Drömmen att få väcka kropp och knopp med frisk luft i en stad som ännu inte vaknat och få en stund för sig själv för att sedan komma hem till min lilla familj och frukost som en stark och glad mamma.

    Önskar stl 38,5 alt 39

  35. 1. En vecka upp i lappland i februari, solen skiner men det är fortfarande -5 grader och jag kör backintervaller! Perfekt!
    2. 38

  36. Vaknar en morgon av kaffedoften som kryper sig på, pappa är uppe och kokar kaffe. Klockan är 06.03 och det är stjärnklart och månen lyser in genom fönstret. Jag smyger ner och kollar termometern, -4 grader och perfekt väder enligt mig. Jag laddar med lite kvarg, en kopp kaffe i soffan med pappa och sen ger jag mig ut. Kylan biter i kinderna första 5 minuterna sedan rullar jag in i rätt tempo, stegen är lätta och det är vackert vitt på träden. Bara adventsljusstakar och julbelysningen i gång på husen. Jag springer mot sjön, världens vackraste sjö, min oas och det blir 2 härliga varv. Stegen är lätt och på vägen hem igen går solen sakta upp och det är så vackert, så vackert att jag gråter. Tårarna rullar medans jag springer för jag är så lycklig över att vara hemma, efter 2,5 år i Australien är jag äntligen hemma igen, i kylan, regnet, mörkret och åh, jag älskar varje minut, jag är så lycklig över hur enkelt och vackert vårt underbara land är. Känner ro, harmoni och frid, borta bra men hemma bäst, eller hur?

    Detta var inget drömscenario utan faktiskt det som hände förra veckan, och jag har nu bestämt mig för att flytta hem igen, jag trivs med allt som Sverige har att erbjuda och efter att ha löptränat på asfalt i 30+ graders värme vore ingen än jag gladare att få ett par riktigt bra nya löparskor för säsongen i Sverige, då mina grejer ska fraktas från Australien och det är otroligt mycket utgifter redan och jag som knappt kan bärga mig inför 2016 som är uppbokad med lopp för ung cancer på göteborgsvarvet, Stockholm marathon och Midnattsloppet.
    39 skulle vara passa min fot bra och jag skulle bli så glad.
    Tack för all bra läsning och förresten så älskar jag din nyaste frisyr, tummen upp 🙂

  37. Vaknar upp en tidig lördagmorgon i Februari då det strax börjar ljusna, man ser frosten ute på fönsterna och det vita vinterlandskapet som lyser upp. Granarna är täckta av tjockt lager med snö och marken fyld med snötäcket är örörd och man ser att det är väldigt djup snö. Jag befinner mig i de svenska alperna och laddar med en banan och kopp kaffe, enkelt lätt och snabb energi för att göära mig redo för mitt äventur ute i den vita skogen. Rundan är inte bestämd i förhand utan jag springer där jag känner för i djup snö, hala stigar, halvblöta träsk, över och under stubbar, skottad snö som hal, ja det finns inga begränsningar då jag har skorna från merell. Jag springer på platser som jag aldrig kunnat springa på tidigare då mina vanliga skor har bergänsat mig, så nu kan man upptäcka alla möjliga märkliga stigar, små höjder och orörda platser. Det som förgyller mitt drömscenario är att jag springer denna upptäcksfärdsrunda tillsammans med min kille som älskar terräng(själv är inte lika såld på det) men med skor som inte begränsar en och tervligt sällskap finns det inga som kan vara trist. Tid och hastighet spelar ingen roll, pulsklockan får stanna hemma och vila upp sig för det enda jag vill höra är knarret av att mina fötter landar på snön, mitt flås och skogens tystnad!

  38. Det är med fjärilar i magen och lätt fumliga fingrar jag snörar på mig skorna. Efter många löprundor i tuff terräng, is och snö har jag och skorna blivit ett oskiljaktigt och ruskigt starkt team. Idag är det dags. Dagen vi laddat inför och längtat efter. Loppet vi tränat och kämpat för. Skorna är på.
    Tjurruset. Jag minns förra året då jag kände mig (och såg ut) som bambi på de leriga stigarna. Noll grepp och benen slant till höger och vänster. Jag var inte ens säker på att jag skulle orka ta mig runt en mil UTAN lera. Men det gick ju och trots att jag aldrig blivit så omsprungen i hela mitt liv fick jag blodad tand – stämningen, människorna, skogen, lerbaden, skratten… Två tankar dök upp efter målgången: 1.”YESSS! Jag klarade det!” och 2.”Nästa år springer jag snabbare!”
    Då är det dags. Uppvärmd och klar. Musikens uppfordrande dunk i bakgrunden får hjärtat att banka lite hårdare. Kroppen är så redo att sticka iväg och kriga i leran. Startskottet. Ett myller av människor och ett muller av springande fötter. Mina fötter. Mina pigga fötter. Steget är lätt. Skorna är på.
    Första leriga stigen kommer snabbt. Och vilken lycka! Vilken skillnad! Förra årets bambi-ben är ett minne blott och greppet är… ja greppet ÄR! Jag får grepp! Lera, stenar, rötter – inga problem! Jag tar mig fram, säker på foten. Ett leende sprider sig i ansiktet – 1 km tillryggalagd och nu ska här minsann njutas av 9 till. Drömtiden kan bli min. Skorna är på.
    Jag som vill vara med och tävla om detta fantastiska pris har storlek 39 🙂 TACK för en kanonbra blogg!

Leave a Reply

Your email address will not be published.